Inom loppet av en vecka har inte en, men två arbetare mist livet till följder av arbete i svenska hamnar. Detta är fruktansvärt.
Under fredagen blev en hamnarbetare ombord på ett kolfartyg i Oxelösunds hamn förgiftad under arbetet och avled senare av sina skador. Under lördagseftermiddagen skedde ytterligare en arbetsplatsolycka, denna gång i Kattegattshamnen i Halmstad då en cistern exploderade och välte mot en tankbil. Föraren dog till följd av sina skador och en annan arbetare fick brännskador.
Chauffören som dog var i 50-årsåldern och hamnarbetaren på kolfartyget var endast 20 år gammal. Det som hänt är helt enkelt förskräckligt. Våra tankar går till arbetarnas kollegor, vänner och familjer.
De journalister och ledarskribenter som skrivit sida upp och sida ned för att hylla kapitalisten Ingvar kamprad efter hans död har förblivit skamligt tysta när två arbetare nu fått sätta livet till på jobbet. Som alltid är fallet när rika kapitalister med makt och pengar dör fylls tidningarna av okritiska hyllningar. Skillnaden är att hamnarbetare, butiksbiträden och lastbilschaufförer alltid dör namnlösa annat än för sina närmaste.
Det kan mycket väl vara så att högers ledarskribenter förblir tysta om hamnarbetarnas död då många av dem ägnat många rader åt att föra ett mediedrev mot hamnarbetarnas fackförbund och fackliga rättigheter. Man har försökt framställa hamnarbetarna som privilegierade men har aldrig nämnt att samma arbetare varje dag riskerar sina liv för att bygga vårt samhälle.
Arbetsgivarna stänger ute skyddsombud
Samtidigt som dessa ofattbara tragedier äger rum pågår en attack mot svenska hamnarbetares största fackförbund Hamnarbetarförbundet av APM terminals, Sveriges hamnar och Svenskt näringsliv.
Sveriges Hamnar har antagit en ny arbetsgivarpolicy som utesluter Hamnarbetarförbundet som facklig part. Policyn har lett till att ett hundratal av Hamnarbetarförbundets skyddsombud försvinner från arbetsplatserna. Detta är en konsekvens arbetarna inte har råd med. Om man ser till sviterna som är den senaste veckans tragedier, är det nu tvärtom mer viktigt än någonsin att facken får ha sina skyddsombud på plats.
I förra veckan skrev Hamnarbetarförbundet följande pressmeddelande på sin hemsida angående arbetsgivarnas attacker:
”Den allvarligaste delen av policyn är att man utestänger oss från arbetsmiljöarbetet. Våra hundra valda skyddsombud kan inte längre göra sina uppdrag ute på kajerna i landets hamnar och vi får inte delta i det förebyggande skyddsarbetet. Det kommer leda till kraftigt ökade risker för personalen och flera arbetsplatser kommer stå helt utan en fungerande skyddsorganisation, säger förbundsstyrelseledamoten Erik Helgeson.
– Att villkora hamnarbetarnas liv och hälsa i utpressningssyfte är ett extremt ansvarslöst agerande från Sveriges Hamnars sida. Vid tidigare meningsskiljaktigheter har det i årtionden varit en sorts anständighetens gräns att vad som än hänt, så har alla parter – Hamnarbetarförbundet, Transport och hamnarbetsgivarna – upprätthållit samverkan kring arbetsmiljön. Den hållningen frångår alltså arbetsgivarorganisationen nu, konstaterar Erik Helgeson.
– Vi ser policyn som en provokation som syftar till att skapa en konfliktsituation. Troligtvis handlar det om att försöka påverka regeringens utredning om att begränsa strejkrätten. Men vi kommer inte låta Svenskt Näringslivs agenda styra över när och hur vi tar strid för att bli en fullvärdig part i kollektivavtalet. Vi vidtar alltså inga stridsåtgärder i dagsläget, utan den troligaste risken för arbetsnedläggelse i hamnarna i nuläget är att våra medlemmar lockoutas på samma sätt som skedde på APM Terminals i somras, fortsätter Helgeson.”
Vinst före liv
Vad detta visar är inget annat än att företag som APM-terminals och de politiker som förbereder attacker på arbetarnas fackliga rättigheter helt enkelt prioriterar företagens vinster framför arbetarnas liv och hälsa.
Företagens och politikernas attacker kommer inte att sluta med hamnarbetarna. Attackerna mot strejkrätten innebär ett angrepp mot hela den svenska arbetarklassen. Den S-märkta regeringen, med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i spetsen, har drivit på denna utveckling genom att utreda begränsning av strejkrätten. Att det görs av ett parti som kallar sig ett arbetarparti är en skam.
Läs mer om attacken på strejkrätten:
Strejkrätten: Hög tid att kämpa tillbaka!
Hög tid att kämpa tillbaka
Det är hög tid att politikernas och företagens attacker på den svenska arbetarklassen får ett svar. Hamnarbetarförbundet har kämpat hårdnackat sedan hösten 2015 mot APM-terminals attacker mot arbetsmiljön, indragna löner och nekad föräldraledighet för att nämna några.
I den krisande kapitalismen går kapitalister och politiker till attack mot arbetarklassen världen över och även i Sverige för att pressa ner lönerna och villkoren för att säkra företagens vinster. Detta kommer vi få se mer av i framtiden inte minst i fall av en ny ekonomisk kris likt de som följde i finanskrisen spår 2008.
Det är inte bara hamnarbetarna som börjat kämpa tillbaka och visat en enorm kampvilja. Vi ser även hur grupper ur arbetarklassen börjat gå ut i kamp som BB-ockupanterna i Sollefteå och sjuksköterskornas kamp för högre lön. I dag är dock kamperna ofta isolerade till enskilda platser runt om i landet. Men dessa exempel på uppblossande klasskamp visar vart vi är på väg.
Det som krävs är att arbetarrörelsen får den ledning den behöver, en ledning som är redo att kämpa och leda och organisera kamp i stället för att sabotera den. För i det långa loppet leder kapitalismens jakt på vinster alltid till att arbetare får sätta livet till särskilt när kapitalismen är i kris.
Det finns bara en väg för att få slut på attackerna mot arbetare världen över liksom i Sverige och det är att ta kamp mot hela det inhumana kapitalistiska system som sätter vinst före människoliv.