I torsdags förra veckan avfyrade den amerikanska flottan en serie missiler mot flygbasen al-Shayrat, belägen i den centrala delen av provinsen Homs i Syrien. Sju personer ska ha dödats och ett antal stridsflygplan uppges ha skadats.
Utan någon som helst utredning och utan att ens bry sig om att söka stöd hos någon internationell institution, och helt i motsats till hans tidigare ståndpunkt om att inte intervenera i Syrien, har Trump startat en ensidig offensiv mot den syriska regeringens militärstyrkor.
Det som påstås rättfärdiga attacken är användningen av kemiska vapen i staden Khan Sheikhun i nordvästra Syrien – en stad som blivit en måltavla för det syriska flygvapnet. Givetvis finns mycket lite bevisning gällande vad som faktiskt hänt, och vem som har gjort det. Majoriteten av de ”experter” som citerats i västerländsk media har kommit från hjälporganisationer som Läkare utan gränser eller Vita hjälmarna – en vida misstrodd organisation med kopplingar till både al-Qaida och de bredare islamistiska rörelserna i Syrien. Faktum är att Khan Sheikhun och den kringliggande provinsen Idlib kontrolleras av den syriska grenen av al-Qaida. Den kallas Hayat Tahrir al-Sham (HTS). All information som släpps ut ur regionen är strängt kontrollerad av islamisterna och det finns inget sätt att bekräfta den.
Givetvis är Assadregimen fullt förmögen att utföra en sådan attack. Men för närvarande har de inget att tjäna på att använda sig av kemiska vapen. Assad har, tack vare stödet från Ryssland, ett överläge i inbördeskriget. De vinner hela tiden mark och är bara några dagar från de ”fredsförhandlingar” som kommer att befästa dess position. Representanter från Trumps administration har vid upprepade tillfällen påpekat att de ser Assad som den enda tillförlitliga kraften för att bekämpa islamisterna och stabilisera Syrien. En annan del av USA:s härskande klass är däremot oroade över en situation där USA ger plats åt Assad och Ryssland. Denna del av den härskande klassen, som stöds av Saudiarabien, ser en seger för Assad, Ryssland och Iran som ett direkt hot mot deras positioner i regionen.
Sedan Aleppo återtogs i december 2016 har USA:s marionetter, HTS och dess allierade, befunnit sig i en svag position. Detta visades tydligt bara för några veckor sedan, då trupper understödda av Saudiarabien och CIA i Idlib tvingades till en hastig reträtt efter att ha inlett en storskalig offensiv mot staden Hama. Denna offensiv var det första större brottet mot det landsomfattande vapenstillestånd som de större inblandade makterna beslutade om i december. Den senaste tidens utvecklingen gynnar islamisterna och deras allierade mer än någon annan sida i kriget. Sammanfattningsvis kan sägas att det inte finns några säkra bevis på att Assadregimen ligger bakom den här kemiska attacken. Men å andra sidan har brist på bevis aldrig stoppat USA-imperalismen från att bomba någonting.
Kemiska vapen är en särskilt grym sorts krigsföring. Men det sätt som imperialisterna utnyttjar användandet av kemiska vapen för att skapa propaganda är minst sagt motbjudande. Som om barbariet, mördandet och plundrandet av hela regionen på något sätt inte skulle vara så farlig – förrän någon använder kemiska vapen. Som om ett ändlöst krig med hundratusentals döda barn och förstörelsen av varje möjlighet till civiliserat liv på något sätt skulle vara moraliskt acceptabelt, så länge som mördandet bara utförs med svärd, skjutvapen, bomber, lufträder och sanktioner.
För bara några veckor sedan avbröts den av väst uppbackade Mosuloperationen efter att över 200 civila som gömt sig i en källare dödades i en amerikansk bombräd. Det verkliga skälet till uppehållet var dock inte så mycket att människor dog, som att Mosuls befolkning, som de senaste åren levt under ISIS-styre, börjat bli allt mer fientligt inställda mot trupper från Irak och koalitionen. När Ryssland och Syrien bombade Aleppo fanns det givetvis ingen hejd på krokodiltårar och fördömanden. Men idag talar ingen om Mosul.
Jemen är en annan fråga som de bekvämt nog ignorerar. Den ruttna saudiska monarkin håller högst medvetet på att svälta tretton miljoner män, kvinnor och barn till döds. Skolor och sjukhus bombas dagligen med olagliga klustervapen, som säljs till saudierna av brittiska och amerikanska företag. Vilken roll spelar brittisk och amerikansk imperialism där? De stöttar aktivt kriget och blockaden med logistik, underrättelser och understöd från flottan.
Ingen är skyldig till fler mord i Mellanöstern än USA-imperialismen. Ockupationen av Irak baserades också den på ”experters” uttalanden och anklagelser om att ha använt kemiska och andra massförstörelsevapen. Dessa anklagelser visade sig senare vara falska och har, enligt den Nobelpristagande organisationen Läkare för socialt ansvar (Physicians for Social Responsibility), lett direkt till en miljon människors död. Redan innan det hade FN själva beräknat att dödstalet bland de irakiska civila som dött till följd av USA:s förehavanden uppgått till 1,7 miljoner människor. Det innebär att USA mördat nästan tre miljoner människor i Irak sedan 1990. Och vad sägs om det utarmade uran som användes i båda Irakkrigen? Eller de vita fosforbomberna som amerikanska trupper släppte över Fallujah 2004, och som gjort att det än idag är vanligt att barn föds med missbildningar där? När Madeleine Albright 1996 fick frågan om det faktum att en halv miljon människor dött till följd av USA:s sanktioner i Irak svarade hon: ”Vi tycker att det var värt priset.”
Genom att inleda sitt barbariska krig i Irak har USA-imperialismen destabiliserat hela regionen. I Syrien intervenerade USA och dess regionala allierade Turkiet, Jordanien och Saudiarabien för att kapa den ursprungliga revolutionära rörelsen och driva den till en reaktionär, sekteristisk konflikt. Det både direkta och indirekta stödet till al-Qaida och andra reaktionära rörelser har skapat ett Frankensteins monster som kommer att plåga hela regionen, och även väst, under flera årtionden framåt.
Att varken det syriska eller något annat folks öde spelar någon roll för Donald Trump och USA:s härskande klass har framgått tydligt. Inte heller bryr de sig om vem som mördat vem, eller huruvida de använt sig av kemiska vapen eller inte. Trump har gjort en helomvändning i förhållande till Assad i jämförelse med för några veckor sedan, då han menade att det enda sättet att reda upp kaoset i Syrien skulle vara genom en gemensam insats tillsammans med Ryssland och Assad. Det är uppenbart att Trump befinner sig under press från den del av USA:s härskande klass som vill sätta stopp för hans närmanden till Putin. Inte för att Trump har några moraliska problem med att gå med på det. I detta sammanhang blir den kemiska attack en läglig ursäkt för att vinna folkligt stöd för ett angrepp.
Det var ett cyniskt och beräknande drag, med enda syfte att försvara USA:s härskande klass och dess allierandes snäva intressen, och för att skicka en signal – främst till Ryssland – om att USA-imperialismen fortfarande är med i leken i Syrien, för att splittra alliansen mellan Ryssland, Iran och Assad samt att bereda marken för förhandlingar om Assads framtid. Således är detta ingenting annat än en fortsättning på ett reaktionärt, imperialistiskt krig som för det syriska folket inte kommer att leda till någonting annat än fortsatt misär.
Tyvärr har en stor del av vänstern i väst hoppat på samma tåg, och återupprepar okritiskt samma linje som västimperialismen och media. Givetvis finns ingenting progressivt i varken Assadregimen eller det smutsiga spel som Ryssland för i Syrien. Men i sina försök att motsätta sig dessa krafter ansluter sig somliga till samma läger som den mest reaktionära kraften på jorden – det vill säga USA-imperialismen. De har snabbt ställt sig bakom den amerikanska bombningen, och verkar ha glömt vad västs interventioner, utan undantag, har lett till i Mellanösterns historia – vilket är instabilitet och barbari. Icke desto mindre kritiserar denna ”vänster” inte USA för dess intervention – utan för att de inte ingriper tillräckligt!
Verkligheten är att under den totala frånvaron av en verkligt revolutionär rörelse, med bas i arbetarklassen, kommer ett militärt störtande av Assadregimen med stöd från väst resultera i att Syrien helt tas över av ISIS och grupper understödda av väst med kopplingar till al-Qaida, vilka i sig inte har några huvudsakliga meningsskiljaktigheter med ISIS. Det barbariska kaos som den västerländska inblandningen i Libyen åsamkat torde vara en läxa i den reaktionära naturen hos den sortens interventioner. Detta är någonting Syriens folk är mycket väl medvetna om, och kommer mer än något annat att få dem att sluta upp bakom Assad.
Den enda lösningen är en tydlig och självständig klasståndpunkt. Till de arbetare och unga i väst, som verkligen vill sätta stopp för misären och barbariet i Mellanöstern, måste vi tydligt förklara: fienden finns här hemma! Samma människor som angriper arbetarklassen i väst, som här hemma påtvingar oss våldsamma nedskärningar, arbetslöshet och minskade levnadsstandard, har under flera årtionden – om inte mer – mördat de arbetande massorna i Mellanöstern.
De mest reaktionära krafterna i Mellanöstern är den västerländska imperialismen och dess allierade, som vill fjättra, dominera och exploatera människorna i regionen – och som förlitar sig på de mest reaktionära, bakåtsträvande grupperna och skikten för att kunna göra det. Utan den västerländska imperialismens stöd skulle alla jihadistgrupper, och mer eller mindre alla reaktionära regimer i regionen, fullständigt kollapsa. Samtidigt kan vi inte heller stötta de som konkurrerar med våra egna imperialister – Putin, Assad eller de iranska mullorna – som är mer än villiga att sluta avtal med med dem så länge som deras egna intressen tas till vara.
Krisen i Mellanöstern är ett direkt resultat av den återvändsgränd som världskapitalismen kommit in i. Det krisande, anarkiska systemets periferi håller på att sjunka ned i barbari. Den amerikanska interventionen i Syrien kommer bara att förvärra situationen. Vad som behövs är inte att utvidga kriget i Mellanöstern, utan att föra det här hemma i form av av klasskamp mot den härskande klassen. En härskande klass som inte spelar någon som helst produktiv roll, utan enbart sprider terror och förstörelse överallt.