Någonting är sjukt i Sverige. Allt verkar vara på väg åt fel håll. Från att ha varit ett av världens mest jämlika länder på 1970-talet, har klyftorna under de senaste årtiondena ökat snabbare här än i alla andra länder i OECD. Samtidigt som storföretagen gör rekordvinster gör de bakom kulisserna upp med fackföreningarnas toppar om att hålla nere lönerna.
Bara under 2014 gjorde de fyra största bankerna 104,5 miljarder kronor i vinst. Det är mer än kostnaden för hela den svenska grundskolan. Samtidigt fortsätter nedskärningarna inom välfärden för att det ”inte finns” några pengar. Detta bara för att samhällets rikaste – de superrika som lever på vårt arbete genom att de äger alla banker och storföretag – ska slippa betala.
Detta lilla fåtal stenrika kapitalister härskar över våra liv. Två personer — Stefan Persson och Ingvar Kamprad äger nu lika mycket som halva Sveriges befolkning gör tillsammans. Av världens 1826 miljardärer är 23 svenskar, och Stockholmsbörsen når hela tiden nya rekordnivåer.
Samtidigt som det går fint för det här landets härskande klass är arbetslösheten fortsatt hög. Under tidigare perioder innebar tillväxt åtminstone nya jobb – nu blir det bara spekulation på börsen och stora vinster. För oss andra fortsätter massarbetslösheten.
På arbetet blir villkoren bara sämre. Bemanningsföretag, stress och otrygga anställningar har gjort att det är en hård press på arbetsplatserna. Det är fler olyckor och dödsfall när man stressar och inte hinner tänka på säkerheten. Hos offentliga arbetsgivare går barnmorskor gråtande hem från sina arbetsplatser, medan var femte lärare sover dåligt på grund av arbetsrelaterad stress. Flera hundra tusen beräknas stå utanför den så kallade svenska modellen, vilket betyder att de jobbar till villkor långt sämre än de som står i kollektivavtalen.
Samtidigt mår unga sämre idag än någonsin tidigare. Antalet unga som lider av psykisk ohälsa har tredubblats sedan början på 1990-talet, och antalet självmord har nått den högsta nivån på 25 år. Pressen är enorm på att man ska passa in i snäva mallar för hur man ska vara, se ut och bete sig. Skönhetsidealen pressar unga tjejer hårt, och alla förväntas lära sig att sälja sig själva. Om du sedan mår dåligt är det bara ditt eget fel. Och den internationella kapitalismens kris har inte ens drabbat Sverige på allvar ännu.
Reformister menar att det inte är någon idé att prata om en socialistisk revolution som ”ingen vill ha”, utan istället, sägs det från dessa håll, ska vi prata om förändringar inom systemets ramar. Varför göra sig av med kapitalismen helt, när man kan genomföra ”små förbättringar” här och nu. På så sätt får vi gradvis en kapitalism med trygga arbeten, höga löner och en bra (”världens bästa”) välfärd.
Men alla vet att ungdomsarbetslösheten inte kommer att lösas av några traineejobb eller utbildningsinsatser. Socialdemokraternas så kallade ”åtgärder” mot ungdomsarbetslösheten kommer inte förändra mycket. Medan vissa drömmer om en bättre slags kapitalism – en där vi har bra och trygga arbeten åt alla och en välfungerande och utbyggd välfärd – är det fler och fler som börjar få upp ögonen för den verkliga situationen. Det finns ingen bättre kapitalism. Det finns bara den här. Om man kunde trolla med knäna och magiskt lösa alla problem skulle detta skett för länge sedan
Från vissa håll heter det ofta att revolutionära marxister är utopiska drömmare, som är ointresserade av ”realpolitik” och av verkligheten. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Vi kämpar för varje verklig förbättring av arbetarklassens och ungdomens situation. Men vi förklarar samtidigt att varje förbättring vi får igenom inom kapitalismens ramar bara är tillfällig, och att hård kamp kommer krävas under krisförhållanden – inte bara för att få igenom stora förbättringar utan för att försvara det vi redan har vunnit.
Därför kämpar vi marxister för en revolutionär förändring av samhället. Från USA till Pakistan, från Sydafrika till Nigeria, från Italien till Storbritannien, kämpar Internationella Marxistiska Tendensen (IMT), som Avanti är en del av, för den revolutionära marxismen. Aldrig tidigare har vi haft så stort behov av dessa idéer.
Vi behöver en socialistisk revolution i Sverige. Det är det enda sättet att lösa vanliga arbetande människors och ungdomars problem.
Genom att förstatliga bankerna och storföretagen under arbetarkontroll, och inrätta en nationaliserad, planerad ekonomi, kan vi ta tillvara samhällets väldiga resurser och den nya tekniken. Då kan vi skapa ett högre slags samhälle – socialismen – där produktion sker för att tillgodose mänskliga behov och inte för att ett fåtal ska bli rikare.