Sverigedemokraterna storsatsade inför EU-valet den 25 maj. Jimmie Åkesson åkte land och rike runt, men även om hans arrangemang var välbesökta var han nog inte helt nöjd. De flesta som dök upp hade nämligen inte kommit för att lyssna på Åkessons tal utan för att vända honom ryggen. Över 20 städer som vände Åkesson ryggen, från Luleå i norr till Malmö i söder. De största motdemonstrationerna var dagen innan valdagen med uppemot 2000 deltagare i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Protesterna mot Sverigedemokraterna började när arbetare protesterade mot deras arbetsplatsbesök. När Jimmie Åkesson skulle besöka Umeås universitetssjukhus möttes han av skyltar med texten ”Inga rasister på våra arbetsplatser”. Inför Åkessons besök i Malmö den 9 april – då han bland annat skulle besöka polisstationen i Rosengård, Skånes universitetssjukhus samt Malmös brandstation – hade över 250 anställda inom vården skrivit på ett protestbrev mot besöken. De konstaterade att anställda och patienter i vården med utländsk bakgrund skulle känna sig obekväma och hotade av deras närvaro.
En annan grupp som har protesterat mot SD är skolelever. När Sverigedemokraternas ungdomsförbund skulle besöka Globala Gymnasiet den 25 mars möttes de av elever som stod i armkrok och hade målat slagord som ”skolan tillhör oss” och ”Backa Nazzesvin” på lakan. Efter ett par timmar fick Sverigedemokraterna ge upp och lämnade platsen utan att ha fått komma in på skolan till ungdomarnas belåtenhet och jubel. Efter det organiserade gymnasieelever på flera skolor liknande protester mot SD:s besök.
Inspirerade av arbetarnas och skolelevernas protester mot SD, organiserade ”Karlskrona för alla” den första vända ryggen-protesten mot SD den 2 maj när Åkesson besökte Karlskrona. Efter det spred sig protesterna som en löpeld genom hela Sverige. Protesterna var i nästan alla städer spontant organiserade eller organiserade av små lokala organisationer. Ung Vänster, som borde varit ledande i ungdomarnas antirasistiska kamp, var minst sagt tröga med att agera. Istället för att mobilisera nationellt för demonstrationerna och leda kampen emot SD, så har det varit upp till de lokala klubbarna och distrikten om de velat delta eller inte.
Vänsterpartiet
Än värre var att Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt gick ut och kritiserade demonstrationen i Göteborg och Ung Vänster-distriktet för att de deltagit. Han hävdade, precis som annars högern brukar göra, att det av princip är fel att försöka störa ett annat partis möten. Men han verkade missa att han därmed vände sig mot antirasisters, vanliga ungdomar och arbetares rätt att demonstrera – allt för att skydda SD:s heliga rätt till våra gator och torg.
Jonas Sjöstedt borde veta bättre än att acceptera borgarklassens syn på demokrati och neutralitet, att prata om det som om vi lever i ett jämlikt samhälle med samma villkor. Vi lever i ett klassamhälle där borgarklassen förtrycker och exploaterar arbetarklassen. Radikala ungdomar och arbetare har därför inte alls samma demokratiska rättigheter och möjligheter att komma till tals som högern.
Varje enskild individ i borgarklassen kan pumpa in pengar i reklamer, pr-kampanjer och inte minst partier för att kunna sprida sina lögnaktiga budskap. Men ungdomar och arbetare, som inte har flera miljoner kronor på sina konton, måste föra ut sitt budskap som kollektiv, genom demonstrationer, fackförbund och partier som de betalar medlemsavgift till. Och högern skyddas till varje pris av polisen, medan poliser och fascister attackerar arbetare och vänsterungdomar som strejkar och demonstrerar.
Vem har rätt till demokratin?
Medan fascisterna får gå fria, arresteras vänsterungdomar för minsta lilla övertramp. Rika borgare kan bryta mot lagen var dag utan straff, genom att till exempel stoppa hästkött i vår mat för att göra mer vinst, men samtidigt skickas poliser ut i förorterna för att leta upp och provocera fram kriminalitet. Och medan en vanlig arbetarungdom som begår stöld kan hamna i fängelse, lever borgarklassen på att stjäla våra skattepengar och pensionspengar och spekulera för dem – och när företagen sedan går i konkurs kompenseras de rikligt. Vilken neutralitet pratar vi om?
Demokratin under kapitalismen är inget annat än borgarklassens rätt att exploatera och förtrycka majoriteten av världens befolkning i jakt på allt större profiter. Det är de som bestämmer hur ofta vi får rösta, om vi ens ska få rösta, vilka rättigheter vi ska få ha och vilken politik som ska föras. De partier och ledare som vägrar böja sig för borgarklassens påtryckningar utsätts för sabotage och hatiska mediadrev.
Gång på gång ser vi hur Sverigedemokraterna får breda ut sig i media och ges ett enormt polisuppbåd för att skydda dem mot de ”farliga vänsterungdomarna”. Till och med öppet fascistiska rörelser ges den rätten. Men när vänstern demonstrerar ges inget sådant skydd utan de attackeras om de är för våldsamma eller högljudda. Samtidigt som Sverigedemokraterna och högerpartierna framställs som mysiga farbröder utmålas vanliga skolungdomar och arbetare som odemokratiska och farliga.
Inom kapitalismen har den med högerextrema och rasistiska åsikter full rätt att uttrycka dem, medan de som kritiserar högern förvägras rätten att uttrycka sig – allt i neutralitetens och demokratins namn. Vi har sett det med Soran Ismael som inte fick arbeta kvar på Sveriges Radio under valrörelsen för att han var ”för kritisk” mot Sverigedemokraterna, sedan med Stefan Jarls film Godheten som inte fick visas i SVT för att den var för ”partisk” och även Kartellen och Timbuktus låt Svarta Nejlikan som inte fick spelas för att den kritiserar Sverigedemokraterna för hårt.
Jonas Sjöstedt har senare backat och sagt att man faktiskt ska få störa andra organisationers möten. Förmodligen insåg Vänsterpartiets ledning att rörelsen hade alltför brett stöd och att de skulle göra sig alltför impopulära i sina väljares ögon. Men Jonas Sjöstedts initiala reaktion säger ändå mycket om deras syn på hur vi ska organisera kamp, att den måste hållas inom ramarna för vad borgarklassen tycker är okej. Det borde dock vara självklart för Vänsterpartiet och Ung Vänster att ta ledningen i protesterna, eftersom det är det som arbetarrörelsen är skapad för.
Bekämpa Sverigedemokraterna med ett socialistiskt alternativ!
Vissa hävdar att vända ryggen-protesterna gör att Sverigedemokraterna framställs än mer som offer, och att protesterna därmed stärker SD. Men det främsta skälet till att Sverigedemokraterna ökar i stöd är inte att det är för mycket demonstrationer och kamp utan just bristen på det. De kan bara framställa sig som ett alternativ till ”etablissemanget” då arbetarrörelsen inte presenterar ett alternativ till den exploatering och det förtryck som kapitalismen innebär. Istället för att mobilisera för en kamp emot attacker, för förbättringar och för ett socialistiskt samhälle, så genomförs många av nedskärningarna av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet runtom i landet, allt för att hålla ”budgeten i balans”. Därmed framstår de lika mycket som en del av etablissemanget som högern gör.
Under kapitalismen tvingas alla att tänka på sig själva och sin familj först. Det innebär att vissa kommer tänka att vi måste ta hand om ”vårt land” eller ”oss svenskar” först. Därför måste arbetarrörelsen bekämpa detta med att förklara möjligheten till socialism, där människor kan vara solidariska med varandra och ömsesidigt luta sig mot varandras styrkor. Detta är det enda sättet att bemöta rasisterna.
Sverigedemokraterna är inte i grunden annorlunda från de andra borgerliga partierna i högern, även om de har sin bakgrund i fascistiska organisationer. Resten av högern är minst lika rasistiska och reaktionära, men de har en annan framtoning för att fiska röster hos andra väljare. Sverigedemokraterna kommer så småningom att avslöjas som det borgerliga parti de är. Men då, liksom nu, kommer det krävas ett verkligt alternativ till den borgerliga politiken – det kommer krävas kamp för socialism.