När Handels avtal för privata lager (partihandelsavtalet) tecknades 2009 var missnöjet bland medlemmarna stort. Löneökningen var visserligen större än i de flesta andra kollektivavtal som tecknades det året (men ändå inte hög med en genomsnittlig ökning på cirka 400 kr/månad), men förbundet hade fullständigt misslyckats med att ta tag i problemet med bemanningsföretag.
I det rådslag och de avtalskonferenser som föregick avtalsrörelsen stod det fullständigt klart att den viktigaste frågan för medlemmarna var att reglera förekomsten av bemanningsföretag på något sätt. I Avanti har vi tidigare skrivit om problemen med inhyrd personal som ersätter fasta anställningar och det var just detta medlemmarna på många lager hoppades att kollektivavtalet skulle hantera.
För att råda bot på problemet och få Handels att ta tag i bemanningsfrågan startade en grupp förtroendevalda lagerarbetare i Stockholm ett nätverk. Ganska raskt anslöt sig lagerklubbar från hela landet. Det första man gjorde var att skriva ihop ett brev till förbundsledningen med en skarp kritik mot avtalet och processen som ledde fram till dess tecknande. Denna kritik levererades senare till förbundsordförande Lars-Anders Häggström av en delegation från nätverket.
Nästa steg var att skriva motioner om bemanningsfrågan till Handels förbundskongress 2011. Dessa motioner cirkulerades sen runt om i landet som inspiration till dem som ville strida i bemanningsfrågan. Förväntningarna inför kongressen var att det skulle bli hård kamp, eftersom förbundsledningen inte ens erkände att man egentligen lagt bemanningsfrågan åt sidan.
Lagerrepresentanter på kongressen, däribland den stridbare klubbordföranden från Lagena, Patrik Olofsson, tog debatten om bemanningsfrågan. Förbundsledningen valde att inte gå rakt emot kraven på stärkt återanställningsrätt och fackligt veto mot inhyrning. I stället tog förbundsledningen till sig kraven, men mildrade dem något. Kravet på ett förbud mot bemanningsföretag (som vi hade från sent 1930-tal till tidigt 1990-tal) avleddes. Dock beslutade en enig kongress att det fackliga vetot måste stärkas och arbetsgivarna måste hindras från att kringgå återanställningsrätten. Ett uttalande om bemanningsfrågan antogs (det kan läsas i sin helhet på http://lagerarbetare.wordpress.com) vilket pekar ut en tuffare linje i bemanningsfrågan än tidigare.
Men den avgörande striden, den om att alla ska ha trygga anställningar och ingen ska tvingas arbeta för bemanningsföretag, den är inte aktuell för Handels förbundsledning. Detta innebär att företagen kommer att fortsätta försöka spela ut arbetare mot varandra, och att arbetare med anställning i de värsta bemanningsföretagen tvingas bli strejkbrytare i värsta fall. Det innebär också att den ökade intensiteten i arbetet och den minimala bemanningen med fast personal kommer att kvarstå.
Förbundet har uttalat vad som kan liknas vid en krigsförklaring mot otrygga anställningar och uttnyttjandet av bemanningsföretag för att kringgå Lagen om AnställningsSkydd (LAS). Men den är från förbundsledningens sida halvhjärtad. Medlemmarna är å andra sidan beredda att strida. Missnöjet med dagens situation är stort. Det missnöjet måste få en lösning. Förbundsledningen kan inte glida undan den här frågan längre. Ta strid – ju förr desto bättre!