Den 26 juli flög stridsplan från Thailand in över Kambodja och bombade flera platser längs gränsen. Bland planen var svenska Saabs Jas Gripen. Nu vädrar krigsföretaget miljardaffärer från flygplan som skattebetalarna fått bekosta – med inte mindre än 250 miljarder kronor.
En vapenvila har för tillfället satt stopp för gränskriget mellan Thailand och Kambodja, som pågick mellan 24–27 juli. Minst 40 lämnades döda och över 200 000 evakuerades från sina hem till följd av striderna.
Men vinnaren fanns på en annan del av planeten: Saab och deras stridsplan Jas 39 Gripen.
Det här var första gången som ett Gripenplan har utfört bombningsattacker i strid. I det amerikanska nätmagasinet National Interest hyllas Gripen för sina “excellenta prestationer i strid” som avgjorde konflikten till Thailands fördel. De förutspår lysande möjligheter och nya miljardaffärer för Saab.
Redan innan Gripens “excellenta prestation” i att åstadkomma död och förödelse hade krigsföretaget sitt starkaste år någonsin. Bara till januari 2024 rapporterades att Saabs ägare, med Wallenbergfamiljen i spetsen, hade blivit 60 miljarder kronor rikare på sina aktier sedan Ukrainakrigets utbrott. Nu lär de skåla för att deras Gripen-plan äntligen kan marknadsföras som stridsprövat.
Ur arbetarklassens fickor
Utvecklingen av Saab och deras Gripenplan har varit den svenska statens enskilt största och dyraste projekt någonsin. Fram till 50-årsjubileet 2032 kommer notan för skattebetalarna, inklusive utveckling och underhåll, att landa på ofantliga 250 miljarder kronor i dagens penningvärde.
Detta är investeringar som annars skulle kunna ha byggt ett dussin vindkraftsparker för att försörja hälften av alla landets hushåll med grön energi. Det hade räckt för byggandet av höghastighetsjärnväg genom stora delar av landet – eller avhjälpa bostadsbristen med 80 000 nya lägenheter.
Istället kommer att vi ha fått 204 stridsflygplan, med ytterligare 60 som kommer levereras de kommande åren. Det svenska flygvapnet har dock själva bara kunnat flyga 100–140 plan. För att få lite pengar tillbaka har staten hyrt ut 28 av sina plan till Ungern och Tjeckien. Ett 40-tal av dessa plan har fått det ärofyllda ödet att stuvas undan i bergrum.
Det var den före detta socialdemokratiska försvarsministern Thage G. Peterson som var ansvarig för beställningen av de sista 64 av de 204, under perioden 1994–1997. Han avslöjade efteråt att de medvetet beställt för många efter påtryckningar från en ohelig allians av industrin, Saab-ledningen, statliga myndigheter och facket.
Detta var mitt under den värsta nedskärningsvågen efter 1990-talskrisen. Men varför låta det hindra att man ska spendera miljarder på något man vet kommer att bli skrot?
Wallenberg och Saabs andra ägare är desto nöjdare. Även om staten sponsrat företagets utveckling av planen så tillfaller alla frukterna och även exportaffärerna Saab själva. Hittills har totalt 74 plan sålts till Brasilien, Sydafrika och Thailand för drygt 60 miljarder, men flera ytterligare miljardaffärer hägrar, med Thailand, Peru och Colombia i kö.
Flygplanen är i sig inte Saabs mest lönsamma verksamhet, men de har andra värden. I Marcus Wallenbergs ord:
“Gripenprogrammet och dess efterföljare är en väldigt grundläggande komponent i det här bolaget. Projektet och produkten är en viktig bas men det man ibland glömmer är att flygprogrammet har en oerhört viktig teknikdrivande funktion i ett bolag som Saab.”
Den teknik som utvecklas till planen har möjliggjort en utökning av företagets verksamhet och lönsamhet långt bortom själva flygplanen. Saab började som ett rent flygföretag, men flygen nu utgör ungefär en tredjedel av deras omsättning. Sedan 1990-talet har man kunnat utveckla missilsystem, radar, och annan elektronisk utrustning som behövs till alla sorters moderna krigsmaskiner. Bara åren 2020–2024 fyrdubblades nästan vinsten.
Saab är ett företag byggt och finansierat av arbetarklassen, men kontrollerat av ett fåtal kapitalister. Ett fiasko och slöseri för samhället – men en guldklimp för Wallenberg. När konflikterna i världen ökar kommer borgarklassen att fortsätta skära ned i livsnödvändig infrastruktur och välfärd, och stoppa pengarna i krigsprofitörernas fickor.