Man får ofta höra att framtiden tillhör ungdomen. Inte konstigt att det är ungdomar som först går ut i kamp, när de ser framtiden stjälas från dem – om det så är genom planetens förstörelse, krigens ödeläggelse av mänskliga liv, arbetslöshet och fattigdom, rasism eller sexism.
Av 10 000 unga som The Lancet tillfrågade i april, tyckte 75 procent att framtiden är skrämmande och 83 procent att de vuxna med ansvaret har misslyckats med att ta hand om planeten. All den förståelse och ilska som gjorde att miljoner skolelever gick ut i klimatstrejker över hela världen för ett par år sedan, är utan tvivel kvar.
Det är nu ett drygt år sedan studenter på Columbia University startade en tältockupation i protest mot universitetets affärsförbindelser med den israeliska regimen. Rörelsen kuvades inte när rektorn tillkallade kravallpolis för att storma tältlägret och 100 studenter arresterades. Istället bröt stödprotester ut bland fakultetspersonal. Hundratals tältockupationer sattes upp över hela landet och hela västvärlden, inklusive Sverige.
Tältlägren för Palestina påminde om rörelserna under 1968. Då protesterade och ockuperade amerikanska studenter campus över hela USA, mot invasionen av Vietnam och den rasistiska diskrimineringen av svarta amerikaner. År 1968 var studenterna i rörelse även i Mexiko, i Tjeckoslovakien under Pragvåren, och inte minst under revolutionen i Frankrike.
I skrivande stund skakas Serbien av en studentledd massrörelse som genomfört över tusen massaktioner i över åtta månaders tid. Rörelsen utlöstes av en olycka på en tågstation i staden Novi Sad som krävde femton liv, men har över tid kommit att handla om en större kamp mot regimens korruption och repression mot massorna.
Sida vid sida med studenterna står deras lärare, men också arbetare från alla sektorer, bönder och pensionärer. Över en miljon människor har deltagit i protesterna, och ännu fler stöttar rörelsen. Studenterna har förstått att nyckeln till seger ligger i att knyta an till arbetarklassen i stort och har uppmanat till generalstrejk. Men i avsaknad av ett parti som kan koordinera en så enorm uppgift, har de hittills inte kunnat genomföra det.
En barometer för klasskampen
Varje ung generation har beskyllts för att vara själviska, lata och bortskämda. Varianten för denna generation är påståenden om att de inte kan förstå komplicerade idéer utan bara kan fokusera nog länge för att se en halv Tiktok-video.
Men sanningen är att det i regel är just ungdomar och studenter som mest envist söker svar och lösningar på världens problem. Och det är deras kampvilja, kreativitet och uppoffringar som utgör gnistan som drar med sig resten av arbetarklassen ut i kamp.
Medan studenter tidigare i historien kom från rika familjer, kommer de idag från alla sorters bakgrunder, och de drabbas av samma problem som drabbar arbetarklassen i stort. Enligt en undersökning av Stockholms studentkårer går en genomsnittlig student i Stockholm back 1588 kronor varje månad. En stor anledning är höjda hyror och matkostnader.
Många studenter drar på sig lån men behöver också jobba extra för att försörja sig. Samtidigt drabbas de hårt av inflation, bostadsbrist och nedskärningar i utbildning och välfärd. Efter examen börjar många arbeta i vården, skolan eller andra sektorer där arbetsvillkoren försämrats de senaste 40 åren. Unga människor har allt att vinna på att avskaffa kapitalismen och bygga en socialistisk värld.
Den som är född på 1990- eller 2000-talet har levt hela sitt liv under nedskärningar och försämringar, och det politiska medvetandet återspeglar samhällets kris på ett mer omedelbart sätt än hos den äldre generationen. Dessutom riskerar man mindre än någon med exempelvis en familj att försörja. Därför är det en historisk lag att unga rör sig först i klasskampen – och har chansen att organisera sig i förberedelse för att resten av arbetarklassen ansluter sig.
Förutom att vara de första att gå ut i kamp har unga människor varit de som börjat bygga upp revolutionära partier, som i tider av klasskamp kunnat växa till masspartier. Bolsjevikpartiet kallades hånfullt av sina motståndare för “ett parti av barn”. Men detta “parti av barn” ledde arbetarklassen till att genomföra oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 och för första gången i historien avskaffa kapitalismen.
Nyckeln är att studenterna måste organisera sig revolutionärt för att vinna arbetarklassen till socialismens och kommunismens sak. Hur modiga initiativ studenterna än tar kan de inte strejka som arbetare kan, och framför allt inte på egen hand ställa frågan om makten i samhället på det direkta sätt som en generalstrejk kan göra. Studenter kan inte heller på egen hand genomföra en socialistisk revolution, ta över företagen och bankerna och få samhället att gå runt under sin ledning.
Sökandet efter lösningar
De flesta börjar studera på universitet av två anledningar: För det första för att försöka trygga sin framtid, få högre lön, säkrare ställning på arbetsmarknaden, och så vidare; för det andra i jakten på kunskap om världen, kanske för att påverka den i en positiv riktning.
Samtidigt ter sig framtiden allt mer kaosartad, otrygg och ojämlik. På universitetet möts man av naiv individualism och karriärism, en skönmålning av de superrika och det ekonomiska systemet, rättfärdiganden av imperialismens brott och förvirrande postmodernism. Dessutom upptäcker man kanske att universitetet har kopplingar till vapenindustrin eller Israels folkmord i Gaza, och att den forskning som får störst anslag är den som tjänar den härskande klassen bäst.
Marxismen och kommunismen förvanskas till karikatyrer. Revolutionärer smutskastas eller görs ofarliga – Vladimir Lenin framställs som en våldsam diktator, Rosa Luxemburg görs om till en ofarlig feministikon, där hennes liv som revolutionär osynliggörs och Karl Marx framställs som en filosof som knappast intresserade sig för klasskamp.
Men eftersom de som smutskastar kommunismen allra mest också förespråkar en världsordning som leder till ökad ojämlikhet, krig och lidande blir allt fler nyfikna på just de idéer, metoder och personer som kommunisthatarna avskyr. Och ungdomar och studenter som tar upp klasskampens ideologi och metod – marxismen – är oerhört farliga för den härskande klassen.
Den som söker förklaringar, svar och lösningar på världens problem kommer knappast få det som en del av sin universitetsutbildning. Det behövs organisering – kommunisterna måste föra in marxismen på campus!
I höst tar Revolutionära kommunistiska partiet sig an den uppgiften.
På universiteten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Karlstad och Uppsala kommer vi att återlansera Marxistiska studenter. Vi kommer att organisera grundläggande föreläsningar och diskussioner om vad kommunism är, om revolutioner, om Sovjetunionen, men också om frågor som imperialismen och kampen för ett fritt Palestina. Om du vill vara med – hör av dig. Om din stad inte är med i listan så hjälper vi dig att komma igång.
Under terminens första veckor kommer vi att göra allt för att hitta varenda person som vill bygga ett parti idag som kan krossa kapitalismen imorgon. Till detta kan alla bidra.