Ett terrorattentat i den indisk-ockuperade delen av Kashmir den 22 april utlöste en snabb eskalering av konflikten mellan kärnvapenmakterna Indien och Pakistan. Genom en våg av propaganda försökte den härskande klassen i båda länderna tvinga in massorna i sina respektive krigsled. I gengäld har våra kamrater i de båda länderna visat vad verkliga internationalister gör, när de rika slår på krigstrummorna.
“Jakten på makt, plundring och vinst – som bedrivs av de folkfientliga härskarna i Indien och Pakistan, kapitalistklassen och den statliga eliten – har drivit subkontinentens befolkning på två miljarder till randen av förintelse med kärnvapen.”
Bara ett par timmar efter att Indiens bomber fallit över Pakistan, publicerade Inqalabi Communist Party – Revolutionära kommunistiska internationalens pakistanska sektion – ett uttalande som utan omsvep fördömde den härskande klassen i båda länderna.
Någon timme senare publicerade våra kamrater i Revolutionary Communists of India ett uttalande med samma budskap.
“Krigshetsarna vill få oss att tro på deras lögner – att krig för med sig säkerhet, att våra grannar är fiender, att kapitalismen kan reformeras. Det är dödliga illusioner. Historien visar att varje period av fred under kapitalismen bara är en förberedelse för nästa krig. De indiska och pakistanska härskande klasserna har för sin egen makt och profit fört två miljarder människor till randen av förintelse med kärnvapen.
Arbetare i Sydasien: våra verkliga fiender finns inte på andra sidan gränserna, utan i palatsen och styrelserummen i våra egna länder. Det kapitalistiska systemet som skapar fattigdom skapar också krig. Samma system som nekar oss vård och utbildning skickar våra söner och döttrar i döden i strid. Vi måste organisera oss, utbilda oss och kämpa – inte för någon flagga eller nation, utan för våra gemensamma klassintressen.”
Spontan rörelse för enhet
Samma anda som våra kamrater medvetet för fram, visades också av arbetarna i indisk-ockuperade Kashmir i samband med själva dådet den 22 april.
Terrorattacken dödade brutalt 26 försvarslösa människor, varav 24 var hinduer. Regionen är den enda delen av den indiska staten där befolkningsmajoriteten är muslimsk, och det är uppenbart att syftet var att skapa en våg av sekteristiskt våld. Högerextrem hinduisk media har mycket riktigt tagit dådet som intäkt för att hetsa mot muslimer.
Men de överlevandes berättelser motsäger kategoriskt denna hatkampanj. En av de två icke-hinduiska offren var en muslimsk turistguide, som försökte stoppa terrorattentatet – och betalade med sitt liv. Andra kashmiriers ingripande lyckades rädda en kvinna och hennes barn.
Efter dådet öppnade den kashmiriska befolkningen dörrarna till sina hem för de överlevande, försökte hjälpa dem, erbjöd gratis taxi och så vidare.
Söndra och härska
Ända sedan delningen av Indien 1947, där Pakistan bildades på religiös grundval, har de olika härskande klasserna i regionen systematiskt försökt vända folken emot varandra för att stärka sitt grepp om makten.
Bakgrunden till terrorattentatet är Modis attacker mot muslimer i Indien, och särskilt upphävandet av artikel 370 i den indiska konstitutionen 2019, som tidigare garanterade en särställning för det omtvistade området Jammu och Kashmir. Detta åtföljdes av en rad lagar som underlättar för rika från andra delar av Indien att bosätta sig i området och pressa ut fattiga kashmirier, som fortsätter att lida under statligt förtryck.
Denna politik firas av Modis hindu-nationalistiska bas, men gynnar också militanta islamistiska grupper som “The Resistance Front”, som tagit på sig ansvaret för terrordådet.
För Modis del handlar de nuvarande attackerna på Pakistan om att driva in de indiska massorna i sitt eget led och försöka höja sin egen popularitet. De senaste åren har sett de största generalstrejkerna i historien i Indien, och nästa är i skrivande stund planerad till den 20 maj. Särskilt har Modi siktet inställt på det kommande valet i delstaten Bihar, som han är rädd att förlora.
På samma sätt försöker den härskande klassen i Pakistan rädda sitt sönderfallande styre från den våg av massrörelser som breder ut sig i hela landet: från massrörelser mot privatiseringar, till kamp i Sindh för rätten till vatten, till baluchernas kamp med hundratusentals deltagare, till den enorma rörelsen i pakistansk-ockuperade Kashmir mot prishöjningar.
Kommunisternas hållning
Vad betyder det om man inte antar en internationalistisk hållning? Vi kan ta de två stora kommunistpartierna i Indien, som exempel: CPI och CPIM. Båda dessa partier har utfärdat uttalanden där de uttryckligen försvarar Modis beslut att genomföra militära attacker mot Pakistan.
I sitt uttalande uppmanar CPI exempelvis ”Indiens regering att omedelbart sammankalla ett möte med alla politiska partier för att stärka den nationella enigheten och den kollektiva beslutsamheten i kampen mot terrorism”.
Dessa så kallade kommunistpartier ger alltså uttryckligen stöd till krigsförberedelser – och därmed till krig, eventuellt med kärnvapen, till försvar för den indiska härskande klassens intressen. Om arbetarklassen följer denna politik, leder det till katastrof.
Internationalismen är bokstavligen livsnödvändig för arbetarklassen. Därför har riktiga kommunister aldrig byggt någon slags nationella partier, utan internationaler, alltså världspartier – från Marx och Engels till idag. Vi bygger på den internationella arbetarklassens intressen och kamp, som är det enda som kan garantera oss alla en framtid värd namnet.
Vi lämnar sista ordet till våra indiska kamrater:
“Som den kommunistiske martyren Karl Liebknecht så träffande uttryckte det: Huvudfienden finns på hemmaplan!
Att störta kapitalisterna, jordägarna och generalerna i Pakistan är kommunisternas uppgift i Pakistan. Vi är stolta över kamraterna i Inqalabi Communist Party, RKI i Pakistan, som har intagit en principiell internationalistisk ståndpunkt i denna fråga. Det är de indiska kommunisternas uppgift att bekämpa **sin egen** härskande klass. Det är precis vad kamraterna i Revolutionary Communists (India) också har gjort mitt under detta krig.
(…)
- Ner med Narendra Modis regering – den sanna bastionen för terrorism i Indien!
- Länge leve arbetarklassens enhet över hela subkontinenten!
- Nej till nationell chauvinism!
- För Kashmirs rätt till självbestämmande!
- För internationalism!
- Återvänd till Lenin!
- För en socialistisk federation i Sydasien!
- Inquilab zindabad!
- Arbetare i alla länder, förena er! Vi har inget att förlora utom våra bojor!”