“Ni ska bort från Europa”, ljuder vrålet innan nästa skott avfyras och eventuellt släcker livet på en av de sexton personer som träffas av Rickard Anderssons gevärseld på Campus Risbergska i Örebro, tisdagen den 4 februari. Elva personer har mist livet, medan politiker och så kallade experter i enad kör försöker få händelsen att framstå som någon slags oundviklig naturkatastrof. Men det är den inte.
Campus Risbergska är en vuxenskola. Där förekommer Komvux, SFI- och yrkesutbildning. Anhöriga till offren låter sig intervjuas i SVT: de har i regel mörkare hudfärg och icke-svenska namn, och berättar känslosamt om vad som hänt.
Fyra av sex som vårdas för skador är frekventa besökare i Örebro moské. Ett av offren är från Syrien. Bosnisk-islamiska församlingen i Örebro har besökare bland de drabbade i skjutningen. Bilden är tydlig.
Källor berättar för Aftonbladet att Rickard Andersson var selektiv med vilka han sköt.
– Han avstod att skjuta vissa och gick bara förbi dem, förklarar de.
Kanske var det personer som Rickard Andersson ansåg hör hemma i Europa.
Att blanda bort korten
Det är nästan så att blodet kokar när man följer rapporteringen i vanliga medier.
– Allt tyder på att gärningsmannen agerat utan ideologiskt motiv, påstår polisen bestämt redan morgonen efter dådet.
För att riktigt gardera sig, varnar polisen särskilt för “rykten på nätet” som påstår något annat. Medierna följer lydigt, avfärdar alla idéer om rasism, och fokuserar istället på hur Andersson isolerades från vänner som barn, mådde dåligt, och så vidare.
Allt detta stämmer säkert, och det är gissningsvis ingen slump att attacken skedde strax efter att socialen dragit in hans ekonomiska bistånd.
Men det var inte på Socialtjänstens kontor – som ligger på en dryg halvtimmes gångavstånd från Campus Risbergska – som Rickard Andersson bytte om till militärkläder på toaletten för att sedan öppna eld. Det var på en skola fylld av invandrare.
När TV4 släpper en video där en mansröst ropar “Ni ska bort från Europa!” före ett nytt skott avlossas, borde det vara nog med bevis för att det rör sig om en rasistisk terrorattack.
Men istället avfärdas detta med den mest långsökta spekulation man kan tänka sig. Kanske var det någon annan än mördaren som skrek så, frågar polisen och medierna sig. Varför i all världen skulle någon ha skäl att göra det, undrar man – annat än just den svensk som håller på att mörda invandrare?
Mönstret är bekant. Om mördaren vore en skäggig mörkhyad man och offren i huvudsak personer med svensk bakgrund, hade rubriksättarna inte tvekat att kalla detta för ett (islamistiskt) terrordåd. Men när en man med svensk bakgrund begår den största masskjutningen i svensk historia, försöker man blanda bort de politiska motiven med hans tragiska personliga berättelse.
Allt – från offren, till militärutstyrseln, till det enda citat vi har – pekar på att Anderssons mål med massakern var att terrorisera och sätta skräck i invandrare, med samma budskap som politiker, polischefer och medier pumpat ut till invandrare i åratal: Vi vill inte ha er här.
Brottslingarna i kostym
Polisen säger att vi inte ska dra några slutsatser om Anderssons politiska övertygelser, trots att hela handlingen är ett politiskt budskap. När Ulf Kristersson statsmannamässigt kallar till presskonferens, säger han att det “inte är läge för politik överhuvudtaget”. Några sekunder senare betonar hans justitieminister Strömmer att just regeringens politik är korrekt.
– Dessvärre får vi säga att den här dagen bekräftar att den riktningen är rätt, säger han.
Denna politiska riktning angav statsministern själv senast tre dagar före attacken.
– Vi har haft väldigt hög invandring till Sverige under väldigt lång tid. Nu har vi stramat upp den rejält. Och den måste förbli stram. För om det ständigt kommer in nya människor som begår nya brott, då har vi ingen chans att klara av det här, sa Ulf Kristersson på TV4 Nyhetsmorgon.
Vi vet inte om Rickard Andersson lyssnade på statsministern innan han bestämde sig för att ta saken i egna händer. Eller lyssnade han kanske på vice statsministern som antytt att människor från muslimska länder förespråkar halshuggning och “vill kasta ut homosexuella från höghus”? Eller lyssnade han på rikspolischefen, som fastslagit att kriminaliteten beror på att Sverige “tagit emot många människor?”
Det räcker med en snabb blick på de senaste årens budskap från politikerna och myndighetstopparna för att tydligt se varför detta fruktansvärda terrorattentat sker just nu. Genom att skylla alla samhällsproblem på invandrare, har de helt medvetet skapat en hysterisk stämning i samhället – där vissa individer oundvikligen våldsamt tar saken i egna händer.
Kapitalism och desperation
Behandlingen av Rickard Andersson är inte unik. När en högerextrem person attackerade invandrare med svärd på en skola i Trollhättan, kallades det för hatbrott: aldrig terrordåd. Det gjordes en stor sak av hans psykiska ohälsa, som om det ensamt skulle förklara varför han ville mörda invandrare.
Åsa Andersson, som skrivit en bok om dådet i Trollhättan, förklarade i Aftonbladet hur de rasistiska stämningarna påverkat denna redan instabila individ.
– Ensamhet i sig gör ju inte att man blir en massmördare, utan det var flera olika komponenter som gjorde att han tillslut tog det här beslutet. Han var också präglad av en främlingsfientlighet och rasism som blivit alltmer normaliserad.”
Utredarnas slutbedömning ger exakt samma bild.
”Vår bedömning är att Anton kopplat egna upplevda misslyckanden till invandringen och att han vänt sin besvikelse, oro och aggressivitet mot samhället som enligt honom under en längre tid gjort felaktiga prioriteringar av människor med behov av stöd. Personer med invandrarbakgrund har blivit kollektivt medskyldiga i detta.”
Samma makthavare som i åratal hetsat mot invandrare, ansvarar också för alla försämringar för samhällets mest utstötta och svaga – däribland det ekonomiska understöd som Rickard Andersson sägs ha förlorat. De ansvarar för bristen på personal i skolorna, och de ansvarar för åratal av nedskärningar i psykiatrin, vars samhälleliga konsekvenser experter länge varnat för.
Det är knappast någon slump att antalet skolattacker ökar snabbt just nu – i såväl Sverige som resten av världen. Den kapitalistiska krisen driver allt fler människor till desperation, samtidigt som politikerna driver folk till hysteri. En stor andel av våldsdåden utförs av högerextremister.
Ulf Kristersson, regeringen och deras anhang i medierna försöker nu sopa sitt eget ansvar under mattan genom att tala om “ensamagerande” som man omöjligt kan skydda sig ifrån. Och naturligtvis finns det alltid sätt för en individ att genomföra terrordåd. Men det är deras politik som skapar dessa desperata individer. Det gäller inte bara högerpartierna utan även Socialdemokraterna som både genomfört massiva nedskärningar och anammat exakt samma rasistiska politik och retorik som högern. De mördades blod är på deras händer.
Därför avvisar vi alla typer av uppmaningar till nationell samling. När politiker som Kristersson inte kan använda detta dåd för att piska upp mer rasism, säger de att det “inte är läge för politik”, men varje gång det sker något våldsbrott som kan kopplas till gängkriminaliteten ska det utnyttjas maximalt av politiker som inte bryr sig ett dyft om de utsatta.
Det är mycket möjligt att andra högerextremister kan inspireras av Anderssons dåd. Det visar behovet av massdemonstrationer som utom allt tvivel visar var “svenskarna” (som rasisterna tror sig försvara) står – och det är inte på rasisternas sida.
Men ännu mer behövs det organisering. Överallt föder kapitalismen och dess politiska representanter allt värre våld, rasism, desperation och barbari. Och det finns ingen som kommer att sätta stopp för detta åt oss.