Häromdagen fick jag tanken att jag borde dela med mig av en klassiker som en introduktion för de som är mindre bekanta med kommunistisk musik, och en påminnelse för de som redan har en ”kampsånger”-spellista.
Då ska jag sjunga en visa som är tillägnad dem som årligen omkommer i industrierna. Med de orden inleder Dan Berglund sin visa De mördades fria republik, på debutalbumet ”Mina herrar” från 1975. Vi får följa en industriarbetare vid namnet Sven genom hans sista dag på jobbet – som även blir hans sista dag i livet.
Jag åt min gröt och läste tidningen,
Tog väskan i min hand och kysste kärringen,
Djup låg snön och natten såg mitt spår,
Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år.
Varje dag gör miljontals arbetare detsamma. Var eller varannan vecka faller någon offer till samma öde som Sven.
Då hörde jag ett dån och någon som skrek Sven!
Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen.
Trots att den här låten har sitt 50-årsjubileum i år låter texten slående bekant. För mig påminner det om en av många olyckor på den ”gröna” batterifabriken Northvolt i Skellefteå.
I december 2023 dog en man och en annan behövde amputeras efter att ett gaffelstativ föll på dem. I oktober samma år brann det tre gånger på fabriken. I maj 2022 inträffade en ammoniakolycka som Northvolt inte rapporterade. I januari samma år utsattes en annan arbetare för ett annat hälsofarligt ämne. I mars 2021 led en arbetare allvarliga skador efter en fallolycka i samband med fabrikens uppbyggnad. Förra året avled tre Northvolt-arbetare ”mystiskt” mellan pass – alla tre klagade på lukten och arbetsförhållandena. Min lista är inte uttömmande, och detta är bara på ett företag och en fabrik.
Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg…
Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor…
För alla dessa olyckor har vi kapitalisterna att beskylla…
… som inte tagit ansvar för att granska sina underleverantörer när fabriken skulle byggas
… som tillåter farliga rengöringsmedel
… som underlåter att rapportera arbetsolyckor
… som betalar dåliga löner
… som sparkar människor vars enda hopp om att stanna kvar i Sverige är jobbet
… som segregerar de utländska arbetarna från de svenska arbetarna
… som sänker säkerhetsbudgeten trots fler anställda
… som i interna mail skriver ”dela inte med dig av klagomål”
… som finansierar dessa dödsfällor, och som sedan tvingat staten att finansiera arbetarmordet.
Medan SD klagar på att vänstern utövar föreningsfrihet i Viktoriahuset i Göteborg vilket ”skattebetalare tvingas finansiera” – som för övrigt inte ens stämmer – har varken de eller något annat riksdagsparti något problem med att Northvolt utövar slakt på sina anställda och färgar sina gröna batterier blodröda.
När sedan VD:n kommer och kallar det en svart dag, fäller några tårar, är det hans offer han sörjer för eller är det olyckans påverkan på företagets 200-miljarders börsvärdering? När han säger att det är han som är ansvarig för arbetssäkerheten, är det ur sin egen miljonärsportfölj som han betalar bötern på 25 000 kronor?
Sanningen är att kapitalisterna inte över huvud taget bryr sig om arbetsförhållandena på fabriken. De närvarade inte vid Svens begravning.
”Kärringen hon grät och var likblek i sin syn,” sjunger Dan Berglund, men kapitalisterna bara ler för varje säkerhetsåtgärd de stryker från budgeten. Jag överlåter avslutningen till sångaren.
Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik,
Det hörs genom maskinerna i varje fabrik…
Och genom maskinerna sjunger vi för er:
Studera Marx och Lenin och förena er!
Klass mot klass måste striden stå,
Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då.
Revolutions redaktion fick nyligen en cover på Dan Berglunds De mördades fria republik skickad till oss av kamrat Jonathan Hultqvist. Vi tyckte att den var mycket bra, och det gjorde även Dan Berglund själv, som lämnade följande recension.
“Jag har genom åren fått mig tillsänt covers på den här låten, och din version är nog den bästa. Ödesmättad, och i linje med avsikten jag hade då, en gång för över femtio år sedan.”