Det är fredag på ett socialkontor i Göteborg. Jag och mina kollegor har precis slagit oss ned i fikarummet för att dricka förmiddagskaffet. Plötsligt nämner någon det nya lagförslaget från Tidöavtalet, den där offentligt anställda ska tvingas att rapportera papperslösa till Polisen och Migrationsverket. Det blir tyst.
Angiverilagen, som den med all rätta kallas, är ett ämne som får det att knyta sig i magen på oss socialarbetare och stämningen i fikarummet blir genast tryckt. Mina kollegor suckar och frågar sig vilket fruktansvärt samhälle vi behöver leva i, är det inte visitationszoner så är det hårdare straff mot barn och nu det här. Det finns uppgivenhet och maktlöshet i luften. Ska vi behöva ange några av de mest utsatta människorna i samhället? Vi som helhjärtat gått in i det här arbetet för att hjälpa dessa personer.
Under ytan sjuder ilskan.
– De kan stifta lagen om de vill, det är ändå ingen som kommer följa den. De kan inte straffa oss alla!, utropar en kollega.
Det är sant. Lagar som inte folket följer blir bara ord på ett papper.
Det har hela tiden funnits ett enormt motstånd från arbetare i offentlig sektor. Dessutom är lärare, vårdpersonal, socialsekreterare med flera redan vansinniga på grund av bristande resurser och dåliga arbetsvillkor. Två av tre socialsekreterare uppger att de har för mycket att göra på jobbet. Jag har aldrig träffat en socialsekreterare som känner sig i fas med det arbete som ska utföras och situationen är knappast bättre inom vård och skola.
Det är ett faktum: Om regeringen genom lagförslaget skulle tvingat oss att samlas på gator och torg för att kämpa tillsammans, hade det lagt grunden för något mycket större. En gemensam kamp mot nedskärningarna i välfärden.
Regeringen såg faran – och de undvek att väcka björnen. Flera yrkesgrupper ska undantas lagen: bland annat skola, vård och socialtjänst. På det sättet kan de få igenom lagen för andra arbetare, bland annat på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Förslaget är bara ett av flera rasistiska lagförslag som Tidöpartierna lagt fram i sin hetsjakt mot samhällets mest förtryckta. Men för oss i offentlig sektor blir det allt mer uppenbart vilka de verkliga skurkarna är.
Låt oss gå enade i kampen för att avsätta de avskyvärda politikerna som skär ner i välfärden och samtidigt upprätthåller rasismen i samhället. Och låt oss även göra oss av med hela det ruttna systemet som göder dem.