Israels ordkrig mot FN har eskalerat till avsiktliga attacker från IDF mot FN:s fredsbevarande styrkor i Libanon. Dessa provokationer avslöjar FN:s pinsamma maktlöshet och hur Israel helt ostraffat kan driva på för ett nytt regionalt krig.
Sedan den 7 oktober 2023 har Israels redan frostiga relation till FN försämrats avsevärt, efter kritik och rättsliga domar mot de många grymheter som Israel har begått i sitt folkmordskrig mot Gaza – inklusive slakten på civila och dödandet av FN-personal. Naturligtvis har USA-imperialismens ”järnhårda” stöd gjort all denna kritik och alla dessa domar till tomma ord.
Trots detta har Israel svarat genom att pressa sina imperialistiska välgörare till att skära ned på finansieringen av UNRWA, den FN-styrda hjälporganisation som tidigare erbjöd Gazaremsan mat och medicinska förnödenheter som den desperat behövde. Israels premiärminister Netanyahu har upprepade gånger visat sitt förakt för FN och kallade organisationen för ett ”antisemitiskt träsk” när han talade inför generalförsamlingens senaste möte – samma dag som han godkände mordet på Hizbollahs ledare Nasrallah. På senare tid har FN:s generalsekreterare Antonio Guterres förklarats persona non grata och bannlysts från Israel på grund av påstått ”antisemitiskt och antiisraeliskt beteende”.
Nu har Israels invasion av Libanon resulterat i sammandrabbningar med FN-soldater. Sedan Israels tillbakadragande från Libanon i slutet av kriget 1978 har FN-trupper upprätthållit en närvaro som fredsbevarare. Efter det senaste eldupphöret efter kriget mellan Israel och Libanon 2006 har UNIFIL (United Nations Interim Force in Lebanon) stationerat 10 000 FN-soldater vid gränsen längs den så kallade blå linjen.
Dessa ”blåhjälmar” skyddas av internationell lag. De har fått instruktioner om att inte skjuta mot vare sig israeliska eller libanesiska styrkor, vilket innebär att deras enda utväg är att fysiskt positionera sig mellan de stridande parterna i avskräckande syfte. Under de senaste veckorna har Israel testat detta ”fredliga” mandat till det yttersta.
Ställningskrig och avsiktliga skjutningar
För fjorton dagar sedan inledde israeliska styrkor ett spänt ställningskrig med irländska trupper som var stationerade i FN-652-lägret sydost om Marun ar Ras genom att flytta stridsvagnar hotfullt nära FN:s position. Den 10 oktober besköt israeliska trupper en italiensk FN-observationspost i Labbouneh och skadade fordon och kameror, som IDF senare hävdade ”matade underrättelser direkt till Hizbollah”!
Samma dag besköt en israelisk stridsvagn ett av FN:s vakttorn vid UNIFIL:s högkvarter i Naqoura, vilket ledde till att två indonesiska fredsbevarande soldater föll och fördes till sjukhus. Bilder från efterspelet visar ett hål genom tornet. Följande dag välte en IDF-bulldozer barriärerna vid FN-position 1-31 i Labbouneh så att stridsvagnar kunde närma sig, och ytterligare ett vakttorn besköts i Naqoura, varvid två srilankesiska soldater skadades.
Den 13 oktober trängde sig sedan IDF:s stridsvagnar in på en FN-bas i Ramyah och släppte gasgranater inne i anläggningen, vilket ledde till att 15 anställda behövde medicinsk behandling för andnings- och gastrointestinala problem. Israelerna har bortförklarat alla dessa öppna kränkningar av FN:s auktoritet med att det rör sig om svar på Hizbollah-aktiviteter eller att man ”retirerar under beskjutning”.
Ingen köper dessa ursäkter, allra minst UNIFIL, som offentligt anklagade IDF för att avsiktligt ha riktat in sig på dess män. Dessa anklagelser upprepades av FN:s talesperson Stephane Dujarric, som sade att beskjutning av fredsbevarande styrkor är ”ett brott mot internationell rätt … [och] kan utgöra ett krigsbrott”.
Attackerna föranledde några kommentarer som är det närmaste vi har sett ett faktiskt fördömande av Israel från ledare i Europa. Frankrikes president Emmanuel Macron, den irländska arméchefen och det italienska försvarsdepartementet uppgav alla att IDF:s agerande var avsiktligt, och de franska och italienska myndigheterna kallade till sig Israels ambassadörer och krävde en förklaring. Både Macron och Spaniens premiärminister föreslog att Israels allierade skulle sluta leverera vapen som vedergällning för Israels agerande.
EU gjorde ett uttalande där man fördömde ”alla attacker mot FN-uppdrag”, utan att anklaga Israel, liksom ”Hizbollahs fortsatta avfyrande av raketer mot Israel”. I ett likaledes tvetydigt pressmeddelande från den brittiske premiärministern Sir Keir Starmer sades att det är ”avgörande att fredsbevarande styrkor och civila skyddas” medan han upprepade Londons uppmaning till ”ett omedelbart eldupphör”.
Netanyahu kallar FN:s fredsbevarande styrkor för ”mänskliga sköldar”
Israel svarade med sin vanliga avledningsmanöver och arroganta omedgörlighet. IDF sade att dessa incidenter skulle utredas ”på högsta nivå”, men påpekade att man upprepade gånger hade ”begärt” att UNIFIL skulle dra sig tillbaka fem kilometer från Blå linjen för att hålla dem ”utom fara”. Detta oavsett att Israel inte har någon som helst befogenhet att beordra FN-trupper att lämna sina poster. Senare tog IDF med sig utvalda journalister för att observera en påstådd Hizbollah-tunnel nära en FN-position i ett beräknat PR-drag.
Den 13 oktober höll Netanyahu ett videotal, riktat direkt till Guterres, där han anklagade UNIFIL för att ha misslyckats med sitt fredsbevarande uppdrag enligt mandat 1701, som krävde eldupphör efter Israels reträtt 2006. ”Det är dags för dig att dra tillbaka UNIFIL från Hizbollahs fästen och från stridszonerna”, sade han. ”IDF har begärt detta upprepade gånger och har mötts av upprepade vägran, vilket har till följd att Hizbollah-terroristerna får mänskliga sköldar.”
Alla som är bekanta med Israels motiveringar för att attackera civila i Gaza kommer att känna igen dessa ursäkter. På engelska tillade Netanyahu: ”Herr generalsekreterare, få UNIFIL-styrkorna ur farozonen. Det bör göras just nu, omedelbart.” Senare sade han på Twitter/X: ”Israel kommer att göra allt för att förhindra dödsfall i Unifil och kommer att göra vad som krävs för att vinna kriget” [vår kursivering].
I det här sammanhanget är budskapet tydligt: ”Stick, annars kan du råka illa ut.”
UNIFIL har hittills vägrat att vika sig och uppgav den 15 oktober att man kommer att ”behålla alla sina positioner trots uppmaningar från den israeliska armén om att lämna positionerna nära den blå linjen”. Allt detta skapar förutsättningar för ytterligare sammandrabbningar. Men när UNIFIL officiellt inte kan svara med kraft på israelisk eldgivning, hur länge dröjer det då innan en fredsbevarande soldat dödas?
Det skulle inte vara första gången. Under kriget 2006, den 25 juli, dödades fyra obeväpnade fredsbevarande soldater i en israelisk flygattack mot en av FN:s observationsposter i södra Libanon. IDF skyllde anfallet på att FN:s postering ”felaktigt identifierats” som en fientlig postering. Detta trots att posten funnits sedan 1948, var tydligt markerad med FN:s färger och att FN-personal, inklusive vice generalsekreterare Mark Malloch Brown, kontaktade IDF minst 14 gånger och bad dem avbryta attacken. För att inte tala om de över 230 FN-anställda (mestadels UNRWA) som dödats av Israel sedan den 7 oktober 2023, den dödligaste perioden i organisationens historia.
Israels mål i Libanon är helt klart att skrämma FN till att lämna sina positioner, så att de kan fortsätta sin brutala operation obehindrat och utan internationell tillsyn. Det är möjligt att Israel planerar att ta över evakuerade FN-fästen för att använda dem som IDF-baser, vilket i praktiken skulle innebära att en stor del av det libanesiska territoriet blir en framtida ”buffertzon”.
Israel har redan skickat in 15 000 soldater i Libanon som en del av vad man eufemistiskt beskriver som en ”begränsad markoperation”. 13 000 människor har redan dödats eller skadats på denna nya front, utöver de minst 150 000 döda eller skadade i Gaza. Samma dag som israeliska stridsvagnar sköt mot FN:s fredsbevarande styrkor, genomfördes två israeliska flyganfall i Beirut utan förvarning, varvid 22 civila dödades och ytterligare 117 skadades. I dag dödade ett israeliskt flyganfall mot kommunhuset i Nabatieh i södra Libanon minst sex personer, däribland borgmästaren.
Och grymheterna i Gaza fortsätter med oförminskad styrka. Under de senaste dagarna har en ny israelisk attack mot Al-Aqsa-sjukhuset lett till att det på sociala medier har spridits fasansfulla bilder på barn och patienter som får dropp och bränts till döds i sina sängar. I skrivande stund inleder Israel en ny belägring av norra Gaza, där 400 000 människor är strandsatta och där all mat och medicinsk hjälp har stoppats. De metoder som används verkar vara helt i linje med den ökända ”General’s plan”, som innebär en total etnisk rensning av norra delen av Gazaremsan.
Israelisk straffrihet
Hur kan Israel ständigt, öppet och ostraffat komma undan med alla dessa brott? Det är enkelt: USA stöder Israel till hundra procent, och USA-imperialismen är den mäktigaste kraften i världspolitiken.
Samtidigt som USA:s president Joe Biden förklarade att han ”absolut, definitivt” skulle be Israel att sluta skjuta mot FN-personal, flyttade USA in sitt avancerade missilförsvarssystem THAAD i Israel tillsammans med ett flertal soldater. USA:s vapenförsäljning till Israel är fortfarande rekordstor.
Alla FN:s medlemsländers oväsen är bara prat så länge USA är berett att beväpna och skydda sin främsta allierade i regionen. Hot från andra klassens ledare som Macron och Sanchez blir meningslösa. Netanyahu förstår tydligt detta, och det styr alla hans överväganden.
Amerikanernas knähundar i London följer lojalt sina herrars order, vilket man kan se när man jämför Starmers ljumma svar på IDF:s skamlösa angrepp med hans hårda ord mot Irans ”eskalerande” missilattack mot Israel (som inte dödade några israeler). Utrikesminister David Lammy har just tillkännagivit en rad nya sanktioner mot iranska tjänstemän och enheter. Inga sådana sanktioner har riktats mot Israel.
Emily Thornberry, från Storbritanniens Foreign Affairs Select Committee, fick i Channel Four News en direkt fråga om det, mot bakgrund av Israels attacker mot FN-trupper, fanns några ”röda linjer” för Storbritanniens politiska stöd till Israel. I ett svävande svar fördömde hon krigsförbrytelser ”på alla sidor”… men lyckades bara nämna Hizbollah och Iran vid namn.
Allt detta illustrerar tydligt den poäng som vi upprepade gånger har framfört under de senaste åren. Fina ord som ”internationell rätt”, som gärna åberopas för att fördöma fiender till den ”västerländska demokratin”, viftas bort i ett nafs när de står i konflikt med de viktigaste imperialistmakternas intressen, främst USA:s. FN, som påstås vara det högsta organet i världsrelationerna, kan inte ens försvara sin egen personal mot Israels härjningar, så länge den senare åtnjuter Washingtons beskydd.
Israels skamlösa åsidosättande av den så kallade internationella rätten avslöjar ytterligare för miljontals ögon vilken bluff den så kallade regelbaserade ordningen faktiskt är. När Israel förbereder sig för att kasta in Mellanöstern i en mardrömslik regional konflikt med förödande konsekvenser för miljarder människors liv – med fullt stöd av sina välgörare i väst – avslöjas imperialisternas heliga institutioner som en bluff.
Vi kan inte säga när eller hur denna senaste konflikt kommer att sluta, inte heller hur långt saker och ting kan eskalera. Vad som kan sägas med säkerhet är att varken FN eller vädjanden till internationell rätt kan tygla hänsynslösa brottslingar som Netanyahu.
Det enda garanterade slutet på detta vansinne skulle komma från världens arbetare som reser sig, störtar sina krigshetsande härskande klasser och isolerar Israels krigsmaskin. I slutändan är det bara en internationell revolutionär kamp mot det imperialistiska kapitalistiska systemet som kan få slut på – inte bara detta krig, utan alla krig, en gång för alla.