Den 7–8 september organiseras landsomfattande demonstrationer mot regeringens och riksdagens stöd till Israel under ledning av kampanjen Stoppa Israel, en kampanj som Revolutionära kommunistiska partiet ställt sig bakom. Nu har vi uteslutits från kampanjen. Vi uppmanar självklart alla att delta i demonstrationerna ändå, men det är tydligt att det behövs en bredare diskussion om metoderna i rörelsen.
Sedan den första demonstrationen i Stockholm den 8 oktober har RKP konsekvent deltagit i kampen mot Israels massaker i Gaza. I flera städer, som Umeå och Karlstad, har vi varit med och organiserat flera av demonstrationerna. Vi har hållit solidaritetsmöten på universitet och gymnasieskolor, organiserat flygbladsutdelningar för att få fler att delta på demonstrationerna och deltagit i encampmentrörelsen på nästan alla universitet där tältläger sattes upp.
De politiker som stöttar Israel kommer aldrig att sätta stopp för Israels krig. Detsamma gäller den svenska borgarklassen, som är knuten till USA-imperialismen med tusen trådar. Som del av Revolutionära kommunistisk internationalen står vi för klasskamp och revolution mot imperialismen, mot imperialistmakterna i väst som finansierar Israels krig och ockupation. Vi står för en ny intifada, en revolution i Mellanöstern och i hela världen. Därför har vi hela tiden också kämpat för att sprida rörelsen till bredare skikt av studenter och arbetare.
I Israel är Netanyahu nu så desperat att sitta kvar vid makten, att han försöker provocera fram storkrig i Mellanöstern. De har jämnat Gaza med marken, och intensifierar angreppen på Västbanken. Längs gränsen till Libanon är förstörelsen redan fruktansvärd. Behovet av en massrörelse mot krig, militarism och för ett fritt Palestina blir mer och mer tydligt för varje dag som går.
Men för vissa verkar det vara viktigare att censurera rörelsen, än att sprida den.
Vad är egentligen anklagelsen?
Det var på kampanjens stormöte 21 augusti som vi plötsligt får höra att Kommunistiska partiet (KP) lämnat kampanjen eftersom RKP anslutit sig. Ingen vet varför, eftersom KP:s representant är sen till mötet. När han väl anländer – och tydligen har rösträtt, även om KP lämnat kampanjen – lägger han fram en galen anklagelse som bara kan komma från en mycket slarvig läsning av ETC:s genomfalska angrepp på oss i juli, som vi också besvarat.
När RKP:s representant på mötet påpekar att påståendet inte alls stämmer, svarar KP-representanten med följande häpnadsväckande argument: Det spelar inte någon roll vad som är sant eftersom själva påståendet (som endast förts fram av denna KP-medlem – det finns inte ens i ETC:s artikel) kan användas för att skada rörelsen. Även RKU, Kommunistiska partiets ungdomsförbund, hotar med att lämna om RKP tillåts vara del av kampanjen.
Mötet beslutar att ett samtal skulle hållas mellan admingruppen och RKP, följt av ett nytt stormöte som skulle fatta beslut om uteslutningen.
Därefter tar det en ny vändning. Under samtalet med admingruppen handlar uteslutningen inte alls längre om halvsmälta anklagelser inspirerade av ETC-artikeln. Nu handlar det istället om att RKP under de stora demonstrationerna under Eurovision i Malmö, som organiserades av Stoppa Israel, hade med fanor med partisymboler och ett bokbord, medan kampanjen beslutat att bara tillåta en banderoll med partisymbol. På den grunden utesluts vi också på stormötet den 28 augusti.
För de flesta måste skillnaden verka oväsentlig. Varför lyfta en sådan fråga precis före nästa demonstration? Till oss har ingen sagt ett ljud om det under månaderna efter Eurovision.
Man får leta förgäves efter någon slags politisk princip bakom ett sådant sicksackande manövrerande, mer än möjligtvis detta: att få ut RKP ur rörelsen med alla till buds stående medel.
För oss är inte den avgörande frågan om vi får vara med i en kommitté och rösta om den ena eller andra frågan: Vi kommer att delta i kampen mot Israels folkmord oavsett vilket. Men sådana metoder kan inte annat än så konflikt och splittring – och spela imperialisterna rakt i händerna.
Hur lögner används mot Palestinarörelsen
Vi måste understryka galenskapen i att föreslå att utesluta organisationer på grundval av felaktiga anklagelser i borgerlig media. Ska vi då alla försöka utesluta varandra, på grund av medias ständiga påståenden om antisemitism?
De som stöttar Israel griper efter minsta lilla halmstrå för att underminera och smutskasta rörelsen, för att rättfärdiga sitt eget stöd till Israels folkmord. Med ljus och lykta finkammar de rörelsen för att hitta något som kan framstå som “problematiskt”.
Bara under de senaste veckorna har vi sett påhopp på Vänsterpartiet i media, där man försöker framställa det som om de har allvarliga problem med antisemtism med hänvisning till några inlägg som en partimedlem delat på sociala medier och en annan partimedlem som begått det hemska brottet… att måla en tavla!
Samtidigt behandlar medierna de högerpolitiker (och socialdemokrater) som kallar Israels folkmord för “ett försvar”, med silkeshandskar. En vänsterpartist som målar en tavla av PFLP ska hudflängas, medan politiker som stöttar en regim som mördat över 40.000 ska behandlas med respekt.
Medan media har svårt att hitta verkliga exempel på antisemitism i palestinarörelsen, finns det ingen brist på extremt grova uttalanden från israeliska politiker. Försvarsministern Gallant kallade palestinier för “människodjur”, vice talman Vaturi sa att Israels mål är att “radera Gazaremsan från jordens yta”, politikern Moshe Feiglin citerade Hitler när han uppmanade till ett “hebreiskt Gaza”: det finns hur många exempel som helst.
När högerpartierna eller för den delen Socialdemokraterna systematiskt misstänkliggör invandrare, särskilt muslimer, behandlas det som en fullständigt acceptabel problematisering över “invandringens konsekvenser”. Då är det varken ett uttryck för islamofobi eller rasism. Men alla som står upp för det palestinska folkets rätt att försvara sig framställs automatiskt som antisemiter, som vill fördriva den israeliska befolkningen. Inte ens Vänsterpartiet står upp för Palestinas rätt att försvara sig.
Men när det gäller Ukraina, så är det en självklarhet för högern, Socialdemokraterna och därtill Vänsterpartiet att de har rätt att inte bara försvara sig utan att angripa Ryssland och mörda ryska civila. När det gäller Ukraina är det självklart att skicka enorma mängder vapen, inklusive för Vänsterpartiet, även om de går till nazister som Azovbataljonen som står under det ukrainska nationalgardets befäl.
Detta är välkänt i Palestinarörelsen. Vi har kallats för terroristkramare och antisemiter, och det kommer de som stöttar Israel att fortsätta göra. Kampen för ett fritt Palestina kan inte handla om att få rörelsen att framstå som legitim inför de som försvarar Israels ockupation. Om det är målet finns det bara en slutsats: lägg ned kampen. Det kan vi inte göra. Vi bör inte anpassa oss ett uns och börja censurera rörelsen för att undvika angrepp. Tvärtom bör vi gå till motangrepp och avslöja den svenska borgarklassens, politikernas och medias hyckleri.
För en enad kamp för ett fritt Palestina
Vi måste ställa frågan till de organisationer och partier som röstade för att utesluta oss: Vad är viktigt för er egentligen, att vi ska ha rätt antal partisymboler med oss – eller en så stor Palestinarörelse som möjligt?
De enda som tjänar på att partisymboler och politiska symboler förbjuds i Palestinarörelsen är högern och sionisterna.
De partier och organisationer som stöttar Israel gör det helt öppet och utan skam. De får breda ut sig i de stora medierna – ofta utan kritiska motfrågor, med alla möjliga falska påhopp mot Palestinarörelsen.
För oss som stöttar Palestina borde det inte vara negativt, utan positivt, om vi kan visa att det finns partier som lika öppet, utan skam, står bakom Palestina. Vi talar inte bara för vår egen del. Vi anser att det vore positivt om Vänsterpartiet, Ung Vänster – alla delar av vänstern – faktiskt visade att de deltog på demonstrationer. Och ännu bättre om de inte bara deltar passivt, utan också faktiskt försöker organisera folk mot imperialismen.
Sedan den första demonstrationen den 8 oktober har det organiserats demonstrationer i princip varje vecka i alla stora städer. Det är uppenbart att demonstrationer i sig räcker inte. Det behövs vidare organisering. Att partier deltar öppet på demonstrationer och försöker organisera de som deltar, är ett sätt att åstadkomma det.
Faktum är att just bristen på organisering varit en av de centrala hindren för att rörelsen ska nå ut bredare än bara via nätverk och sociala medier. Att vänstern istället förbjuder sig själva från att organisera folk på demonstrationer, leder bara till att man saboterar för sig själva och för kampen i stort.
Detta är inte den första uteslutningen eller den första konflikten inom Palestinarörelsen. I hela landet har vi sett en mängd olika splittringar och konflikter, ofta på ett sätt som är helt obegripligt för en utomstående. Demonstrationer har delats upp på olika dagar, organiserade av olika organisationer. Vissa organisationer och aktivister har manövrerat för att försöka förhindra andra från att delta, för att man ogillar dem personligen eller den politik de står för.
Detta är inte rätt metoder för att bygga en bred solidaritetsrörelse. Vi behöver inte hålla med varandra i alla frågor eller gå samman i ett och samma parti. Men vi kan enas om ett antal gemensamma krav, baserat på att vi alla vill se ett fritt Palestina.
Istället för att försöka censurera varandra borde vi välkomna en öppen och bred diskussion om vägen fram för Palestinarörelsen. Istället för att splittras upp i olika demonstrationer borde vi tillsammans kunna organisera gemensamma demonstrationer.
Oavsett om vi tillåts delta eller inte kommer vi att fortsätta mobilisera till demonstrationerna den 7–8 september, liksom vi kommer fortsätta mobilisera för alla demonstrationer för ett fritt Palestina. Det är vår plikt som kommunister.