Vad är det egentligen vi kämpar för? 

Utdrag ur Alan Woods avslutande tal om perspektiven för världsrevolutionen, på Revolutionära kommunistiska internationalens grundande kongress i juni.

Hela klassamhällets historia är baserad på en sak: de breda folkmassornas förfrämligande från kulturen, uppdelningen mellan mentalt och manuellt arbete. Tänkare och utförare, herrar och slavar. Så är det än i dag. Folk är inte bara ekonomiskt alienerade från produkten av sitt arbete. De är kulturellt, intellektuellt och andligt alienerade. 

Separerade från kulturen, det betyder att mänskligheten är separerad från sitt bättre, sitt högre jag. Reducerad till rollen som slav, som robot, en person som inte tänker, som inte känner, som inte är någonting – som är mindre än en människa.

Meningen med en revolution är just att slavarna börjar förlora sin slavpsykologi och höjer sig till nivån av fria mänskliga varelser, med ett hjärta, en själ, en hjärna och en strävan efter något bättre, något högre. Om du pratar med någon arbetare som har varit inblandad i en strejk, särskilt en stor strejk som involverar ett stort antal arbetare så ser du det. En strejk är som en minirevolution där alla revolutionens element finns närvarande. Människor förvandlas framför dina ögon. Och det är en miljon gånger mer sant i en revolution. 

Under två århundraden har kapitalismen byggt upp alla materiella förutsättningar för socialismen, denna underbara teknologi. Om den hade använts på ett rationellt sätt i en harmonisk produktionsplan, skulle man kunna lösa alla mänsklighetens problem inom en mycket kort tid, praktiskt taget omedelbart. Hus, skolor och universitet eller sjukhus skulle inte vara något problem. 

En av de mest kriminella aspekterna av kapitalismen är slöseriet i alla avseenden, framför allt det mänskliga slöseriet. Trotskij ställde en gång en mycket bra fråga: Hur många aristoteles vallar svin? Och han tillade: ”Hur många svinaherdar sitter på troner?”. 

Under loppet av många tiotusentals år, är antalet så kallade genier mycket få. Du kan nämna dem: Beethoven, Michelangelo, Leonardo da Vinci, Albert Einstein. Einstein var ett geni. Men begrunda detta: Vad hade hänt om Albert Einstein hade fötts i en lerhydda i Bangladesh? Skulle han ha skapat relativitetsteorin? Frågan besvarar sig själv. Hur många Einsteins finns det idag som har fått livet och potentialen krossad ur sig av detta kriminella system? 

Kommunismen skulle öppna de portar som har varit låsta och spärrade och hindrat massorna från att få den nödvändiga kunskapen och kulturen. Vi skulle få se den största genuina kulturrevolutionen som någonsin har förekommit i den här planetens historia. Det är på det sättet man förändrar människors tänkande, människors beteende, hur män förhåller sig till kvinnor, hur människor förhåller sig till andra människor. 

Kommunismen är för första gången människosläktets pånyttfödelse. Varken mer eller mindre. Som Leon Trotskij sade: För ett paradis i denna värld, det är vad vi kämpar för. För det finns ingen annan värld. Man lever bara en gång och livet är en dyrbar gåva. Kommunismen skulle för första gången göra det möjligt för människor att leva ett äkta, fullt liv i stället för detta elände, denna tristess, denna förkrossande rutin som är nästan varje man och kvinnas lott på planeten.

Om det inte är en helig sak, om det inte är en sak som är värd att kämpa och dö för, så vet jag inte vad som är det. Och i slutändan beror det på oss, det hänger på människorna i den här salen och de andra tusentals som tittar på det här mötet och lyssnar på vad vi har att säga. Är vi villiga och kapabla att ta oss an denna sak, denna utmaning? Jag säger: Ja, det är vi

Och på den grunden tycker jag att vi alla ska lova oss själva här och nu, att när vi lanserar denna nya international, så förbinder vi oss själva med hjärta och själ, till den enda sak som är värd att kämpa för.


FAKTA: Om begreppet alienation

Alienationen under kapitalismen bygger på utsugning och maktlöshet. Arbetare producerar varor åt kapitalister, som både bestämmer över arbetet och tillgodogör sig produkten av det. Arbetaren blir alienerad, främmande, från produkten av sitt eget arbete, därmed främmande från själva arbetet och främmande från sitt eget liv som står utanför ens egen kontroll. 

När man går till jobbet tillhör man arbetsgivaren. På fritiden behöver man göra de sysslor som gör att man kan klara nästa arbetsdag. Behovet av pengar, som i sin tur svarar mot en viss mängd varor, alltså en viss mängd mänskligt arbete, styr livet. Kapitalets jakt på att expandera styr samhället. 

Det enda sättet att ta sig ur situationen är att arbetarklassen exproprierar storföretagen och bankerna. Bara genom att bli herrar över sin egen produktion, kan mänskligheten bli herrar över sitt eget samhälle och sina egna liv.

Revolutions redaktion

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,117FansGilla
2,603FöljareFölj
1,622FöljareFölj
2,185FöljareFölj
764PrenumeranterPrenumerera

Senaste artiklarna