Borgarna varnar för att den svenska ekonomin är på väg in i en allvarlig kris. För dem är det en källa till djup oro. För kommunister innebär det att vi måste förbereda oss för att Sverige är på väg mot klasskamp och revolution.
Högsta antalet företagskonkurser på tio år, lägsta nivån i bostadsbyggande på elva år och den största nedgången i reallöner sedan krisen på 1990-talet. Allt pekar nu mot en djupare lågkonjunktur.
Världens centralbanker har i över ett års tid desperat försökt att få bukt med den stigande inflationen, med den ena räntehöjningen efter den andra. Även om inflationen minskat något under de senaste månaderna, ligger den fortfarande högt. Om man räknar bort energipriserna, har inflationen i Sverige bara sjunkit till 7,2 procent från strax över 9 procent i början av året.
Samtidigt har åtgärderna för att bekämpa inflationen redan lett till en betydande inbromsning av ekonomin. Än så länge har kapitalisterna hoppats på bättre tider och därför inte inlett några stora varsel. Men nu börjar de förstå att det inte är någon vändning uppåt på gång.
Medan många kapitalister gjort sig en extra hacka på höjda priser, har arbetare fått betala för inflationen med att dra åt svångremmen. Tacken för det är att man nu får sparken.
Även många med mer välbetalda jobb har det svårt att klara sig med de ökande boräntorna, elpriserna och matpriserna.
I DN berättade ett par om hur deras ena lån ökat med 6 000 kronor var tredje månad, och det andra med nästan 10 000 kronor. De har inte längre råd att ta med barnen till badhuset i Boden. De har inte råd med bio, restaurangbesök eller bowling. De gör sitt bästa för att hålla nere matkostnaderna.
– Vi tittar efter varor på halva priset: billigt, storpack och rea. Säckar med mjöl, socker, havregryn, ris och pasta.
Och nu blir det värre. Riksbanken har precis höjt styrräntan till 4 procent och flaggat för att det troligen blir ytterligare en höjning i november. Det innebär ännu högre boräntor.
Och det är här vi kommer till oron bland borgarna.
De svenska hushållen är bland de mest belånade i Europa. Hushållens skulder ligger i dag på 200 procent av disponibel årsinkomst. De totala skulderna, offentliga och privata, ligger på 313 procent av Sveriges BNP. Det gör den svenska ekonomin mer skuldtyngd än USA:s, Italiens och Spaniens.
Borgerliga finanstidningar som Financial Times och The Economist har i artikel efter artikel poängterat hur dessa skulder, särskilt i de extremt belånade fastighetsbolagen, riskerar att trigga en bankkris.
Länge såg det ut som att stora ekonomiska kriser, klasskamp och revolutioner bara verkade drabba andra länder. Den svenska ekonomin klarade sig relativt lindrigt undan i krisen 2008 och återhämtade sig snabbt.
En anledning till det är att den svenska bostadsbubblan inte sprack 2008, men det innebär också att den fortsatt att växa obehindrat i ytterligare femton år. Riksbanken och regeringarna har eldat på den brasan med massiva ekonomiska stimulanser och billiga lån, inte minst under pandemin.
Vad de byggt är ett luftslott, och oavsett hur borgarklassen väljer att ta sig an det luftslottet så kommer det vara arbetarklassen som får betala. Fortsatt sänkt levnadsstandard, ytterligare nedskärningar i välfärden, arbetslöshet, bostadsbrist: det är den fortsatta verkligheten under kapitalismen för arbetare.
Det kommer inte bli något annat än detta, så länge vi har kvar kapitalismen. Den ena ekonomiska krisen kommer att följa på den andra och vid varje tillfälle kommer regeringarna att välja att rädda kapitalisterna och tvinga arbetarklassen att betala.
Det spelar ingen roll om det är Socialdemokraterna eller Moderaterna som sitter vid makten. De är båda lika hängivna i sin strävan att upprätthålla det kapitalistiska systemet. Under krisen 2008 var det högern som gick in med pengar för att rädda kapitalisternas vinster. På 1990-talet var det först högern och sedan Socialdemokraterna.
Det kommer inte bli något annat än detta, så länge vi har kvar kapitalismen. Den ena ekonomiska krisen kommer att följa på den andra och vid varje tillfälle kommer regeringarna att välja att rädda kapitalisterna och tvinga arbetarklassen att betala.
Det spelar ingen roll om det är Socialdemokraterna eller Moderaterna som sitter vid makten. De är båda lika hängivna i sin strävan att upprätthålla det kapitalistiska systemet. Under krisen 2008 var det högern som gick in med pengar för att rädda kapitalisternas vinster. På 1990-talet var det först högern och sedan Socialdemokraterna.
Det är denna typ av ständiga attacker mot arbetarklassen som lett till klasskamp och revolutioner världen över under det senaste årtiondet. Det är det som också kommer att komma här. Lärarnas demonstrationer och den vilda strejken i Stockholms pendeltrafik under våren visar att arbetare börjar få nog.
Det som allt fler unga insett i Sverige, kommer att vara den slutsats som också allt fler arbetare kommer att dra: att det inte finns någon framtid under kapitalismen. Att man inte kan vänta på passiva fackföreningsledare att organisera klasskamp, utan att man måste ta initiativet själva.
Detta kräver något av oss kommunister. Klasskampen behöver kommunismens idéer och metoder. Om alla de kommande strejkerna, demonstrationerna och rörelserna inte bara ska vara kamper mot enskilda symptom inom kapitalismen, om de ska kunna utvecklas till en kamp mot hela det kapitalistiska systemet och för en socialistisk revolution, då behövs ett kommunistiskt parti värt namnet.
Den svenska kapitalismen har ett bäst före-datum och det gick ut för länge sedan. Det är dags att göra slut på den.