Över hela landet är situationen i vården akut. Samtliga 21 regioner har betalat vårdpersonal för att de ska avstå från sommarsemester. I Gällivare berättar sjuksköterskor på akuten om extrem underbemanning och väntetider på uppemot ett dygn för patienterna, medan akuten i Helsingborg riskerar att delvis stängas ned.
“De värsta dagarna har vi bara tre personal i tjänst på ett helt dygn. Det vill säga att det fattas sju personer för att få till en redan nedbantad sommarbemanning”, kan man läsa i ett öppet brev från sjuksköterskorna i Gällivare. För att få akutmottagningen att gå runt har verksamhetscheferna försökt få sjuksköterskorna att arbeta ännu mer. När de vägrade gjorde cheferna istället om schemat till 12,5-timmarsdagar. “Beordras man in i anslutning till ett vanligt pass, kan det bli fråga om 18 timmars arbete i sträck”, berättar en akutsjuksköterska. Samtidigt har en divisionschef uppmuntrat personalen att avstå från föräldraledighet.
Visa detta inlägg på Instagram
Sedan tidigare talar skyddsombud om ett berg av övertid i hela landet. I Helsingborg riskerar akuten att delvis stängas ner och bara vara öppen för ambulansfall och remisser från vårdcentral. Danderyds sjukhus har kritiserats av Inspektionen för vård och omsorg för att det inte finns tillräckligt med sängar, mat, tillsyn och vård. På akuten har man tidvis bara haft en sjuksköterska för att ta emot svårt sjuka patienter som riskerar att dö utan omedelbar vård. Personalbristen gör att även de som inte har utbildning att ta hand om kritiska patienter måste göra det. Situationen är akut.
Allt detta är resultatet av decenniers systematiska nedskärningar på bekostnad av personalen. Den höga belastningen gör att hälften av alla sjuksköterskor funderar på att byta jobb. Trots det fortsätter nedskärningarna.
Som ett svar på krisen efterfrågar sjuksköterskorna i Gällivare bättre arbetsmiljö, högre lön och kortare arbetstider. Det är åtgärder som borde vara självklara men som hindras av det nuvarande ekonomiska systemet. För att vända utvecklingen måste vi arbetare själva ta kontrollen över våra arbetsplatser och liv. Vi måste enas i gemensam kamp för socialism i vår livstid. Först då kan vi garantera bra vård och bra arbetsförhållanden för alla.