Årets första maj blev en verklig socialistisk kampdag för RKP. Det stora intresset för revolutionära idéer, liksom polisens provokativa agerande i Malmö, visar på en och samma sak: det har aldrig funnits en bättre tid att vara kommunist!
– Fattigsverige är tillbaka, konstaterade Fredrik Albin Svensson i sitt tal på RKP:s torgmöte i Malmö.
Idag äger 5 superrika svenskar mer än halva Sveriges befolkning tillsammans – över 535 miljarder. Och de rika blir bara rikare, med regeringens hjälp: en regering som å ena sidan öser pengar över militären, för att i nästa stund förklara att vi “inte har råd” med högkostnadsskydd, bostadstillägg, bibliotek, lärare och undersköterskor. Samtidigt använder de rasismens gift för att försöka lägga skulden för nedskärningarna på invandrare.
Just politikernas ökade hets mot invandrare, segregationen och svartmålandet av förorten som ett drivhus för gängkriminalitet stod i fokus när Johannes Pettersson talade på Järntorget i Göteborg.
– Ni säger det som ingen annan säger, sade en åhörare från förorten Bergsjön efter talet.
Samma känsla kom till uttryck i hela landet, och det är inte konstigt.
Socialdemokraterna har anammat Sverigedemokraternas rasistiska politik, och i fråga efter fråga låter Vänsterpartiet alltmer som Socialdemokraterna och framstår inte som ett verkligt alternativ.
Traditionsenligt demonstrerade några tusen deltagare i V:s demonstrationståg i de tre största städerna, men avsaknaden av entusiasm var påtaglig överallt.
I Göteborg, liksom i de flesta städer, paraderade människor i princip under tystnad. För vad ska man ropa när partiet säger en sak och gör en helt annan? I Malmö hade partiet tryckt upp slagordet “inte en soldat, inte ett gevär, inte en krona till Natos militär” – men faktum är att partiet är för 3,5 procent av BNP till militären – som är med i Nato!
I kontrast till den uppgivenhet och pessimism som råder inom resten av den så kallade vänstern fick våra kamrater höra “Ni är de enda som är optimistiska” och “Det är härligt att se att ni är så många unga”. Många har fått nog av politikernas fina ord (och demagogi!).
– Jag vill göra revolution mot våra politiker!, sade en deltagare på torgmötet i Karlstad.
En annan deltagare stämde in:
– Tack för alla tal! Äntligen så får man höra tal med ideologi bakom sig!
Frustrationen över V var påtaglig.
– I 20 år har jag gått på Vänsterpartiets demonstrationer, men de har spårat ur! Det finns ingen slagkraft i deras politik. Det är fantastiskt att ni står fast i er ideologi!
I den här situationen är det inte konstigt att fler och fler unga letar efter ett kommunistiskt alternativ. I Stockholm, RKP:s starkaste fäste, drog RKP:s eget torgmöte en skara på 80 personer, och under dagen sålde kamraterna hela 245 tidningar.
Samma entusiasm märktes i hela landet, utan undantag, såväl i Umeå, Göteborg, Malmö, Helsingborg och Karlstad där vi sedan tidigare är etablerade, som på platser där vi aldrig haft några demonstrationer på första maj. I Karlshamn, som av vissa säkert avfärdas som en sömnig småstad där SD samlar många röster, syntes RKP för första gången med ett bokbord och kamraterna sålde böcker för 700 kronor! I Borås hittade kamraterna fyra personer som ville gå med i partiet, och i Norrköping lyckades en kamrat på egen hand sälja tre tidningar.
Totalt träffade vi 74 personer som vill gå med i RKP. Vi sålde böcker, pamfletter, pins och t-shirtar i mängd, och fick in tusentals kronor i donationer. Det är tydligt att radikaliseringen i samhället innebär stora möjligheter för kommunister – men som vi ska se är det inte alla som är positiva till radikaliseringen.
Malmöpolisen gav tillstånd till folkmordsivrare
Första maj är arbetarrörelsens dag, en socialistisk kampdag för demonstrationer mot alla slags förtryck. Därför är Malmöpolisens agerande på årets första maj minst sagt anmärkningsvärt.
En av de viktigaste frågorna för alla som ser sig som vänster, som är emot imperialism, är motståndet mot Israels folkmord i Gaza. Ändå valde polisen att ge tillstånd för ett pro-israeliskt tåg att marschera mitt genom stan vid 16-tiden. Som slutpunkt hade de valt Gustav Adolfs torg: där polisen redan hade placerat såväl vårt torgmöte som Kommunistiska partiets torgmöte.
Lyckligtvis gjorde detta det desto lättare att tysta dessa förespråkare av folkmord.
– Inget vatten, ingen mat! Israel är en terrorstat!, skanderade vi ut över torget medan sionisterna marscherade in på torget.
Snart hade Kommunistiska partiet också avslutat sina tal, medan palestinier och andra vanliga Malmöbor strömmade till för att protestera. Polisen, som till en början nöjt sig med att ställa ett par piketbussar mellan oss och sionisterna, svarade nu med att skicka in bil efter bil, tills man nära nog omringat motdemonstranterna.
På plats frågade vi oss: Varför hade polisen skickat en demonstration med öppna förespråkare av folkmordet i Palestina, rakt in på ett torg där två kommunistiska partier höll torgmöten? Och väntade de sig inte protester mot detta? Var det planerat att övriga bilar skulle dyka upp för att omringa motdemonstranterna? Var det en fälla, eller bara uttryck för anmärkningsvärd inkompetens?
Vi rörde oss till en del av torget bilarna inte kom åt, för att undvika att omringas av poliserna, samtidigt som vi fortsatte skandera. Då och då avbröts skanderade av gemensam sång till Leve Palestina.
– Och vi ska bygga upp vårt land, till socialismen, sjöng vi i kör.
Snart började folkmordskramarna upplösa sin samling. Sista ordet fick en kvinna med slöja som bad att få låna vår megafon, och sade ett fåtal ord på bred malmöitiska som uttryckte den allmänna känslan väl:
– Vad fan håller ni på med, ni firar folkmord! Kom tillbaka era jävla…
Med det avslutades motdemonstrationen till allmänt jubel, medan polisen upprättade en anmälan om brott mot ordningslagen, med en kommentar som säger något om hur lite de förstår.
– Det gäller att utreda vem som är arrangör, sade polisen till Sydsvenskan.
Sanningen var naturligtvis att vi alla var arrangörer, lika mycket RKP och KP som de Malmöbor som strömmade dit.
Trots polisens agerande var moralen bland kamraterna på topp i slutet av dagen. Inte så konstigt, för tillsammans sålde de hela 75 tidningar, en stor mängd böcker, och fick kontakt med flera blivande medlemmar.
Faktum är att polisens agerande är helt i linje med den borgerliga statens verkliga karaktär, som kommer att bli mer och mer tydlig i takt med att kapitalismens kris fördjupas. Samma stat som skyddar de rika kapitalisternas intressen gentemot majoriteten, kommer alltid att agera mot de progressiva rörelser som enar arbetarklassen, om det så gäller folkmord.
Kapitalisterna är rädda. De håller på att tappa kontrollen över sitt system, och de förbereder för en period av intensiv klasskamp, en revolutionär period. Det är en situation som är som skräddarsydd för kommunister. Och i Revolutionära kommunistiska partiet gör vi allt för att vi ska vara redo för den svenska revolutionen.
De ord som avslutade Fredrik Albin Svenssons tal vid Gustav Adolfs Torg i Malmö gör tydligt precis vad det handlar om:
“Under vårt system går miljardärernas intressen före mänskliga liv och natur alla dagar i veckan. Att fem superrika ska få äga 535 miljarder går före personal i äldreomsorgen, sjukvården och lärare, liksom att en ensamstående mamma ska kunna äta sig mätt.
Men, kanske någon frågar: ett samhälle där inte de rika styr – är inte det kommunism?
Jo, precis – och du borde organisera dig i kampen för det.”