Sverige

På fler platser än någonsin drog Marxistiska Studenter igång hösten. För första gången höll vi möten i bland annat Lund och Helsingborg, men också på Södertörn i Stockholm. Det finns ett enormt och växande intresse för revolutionära idéer, som märks i det positiva gensvaret. Nedan följer några rapporter från runtom i landet.

I vintras skedde två bombdåd och ett bombförsök, där de misstänkta hade kopplingar till nazistsekten Nordiska Motståndsrörelsen. Nu har domarna kommit.

Hamnarbetarförbundet i Göteborg har sedan länge varit i konflikt med ägaren APMT. Mot bakgrund av konflikten meddelade Ylva Johansson i maj att regeringen ska utreda en begränsning av strejkrätten. Detta är ytterligare ett steg åt höger från socialdemokratins sida och en feg kapitulation inför arbetsgivarna.

Umeå har under sommaren enats mot utförsäljningen av en tiondel av allmännyttans bostäder. Under paroller som "Sälj inte våra hem" och "Stoppa utförsäljningen" har det anordnats namninsamlingar för folkomröstning, demonstrationer, skrivits artiklar och överklaganden. Vid sidan av själva utförsäljningen är det den odemokratiska beslutsprocessen som väcker mest ilska.

Tiden av lugnt klassamarbete och stabila regeringar är förbi. Samtliga traditionella partier är eller har varit i kris under det senaste årtiondet, och vi har sett tre regeringskriser och hot om nyval på lika många år. Sverige är på väg i samma riktning som resten av världen, med växande instabilitet och återkommande politiska kriser.

Sedan den 6 augusti har organisationen Ung i Sverige genomfört en sittstrejk i Stockholm för ett enda krav: Stoppa utvisningarna till Afghanistan. Trots att Afghanistan räknas som ett av världens farligaste länder och att säkerhetsläget försämrats drastiskt där det senaste halvåret, har Migrationsverket gett avslag till nästan hälften av de afghaner som sökt asyl i Sverige under 2017.

Den 12 augusti hade det gått 26 dagar sen den vilda strejken bröt ut. Det har hänt ganska mycket sedan sopgubbarna lade ner arbetet: de har fått 5000 kr var utdömt i skadestånd av Arbetsdomstolen, blivit uppsagda och sagt upp sig själva, och så vidare. Dagen till ära hölls en manifestation till stöd för Stockholms sopgubbar och drygt 200 personer slöt upp för att visa sitt stöd. Talen var både radikala och inspirerande.

Söndag den 6 augusti fick ett femtontal asylsökande ungdomar i Stockholm nog. De bestämde sig för att inleda en sittstrejk mot utvisningarna till det krigshärjade Afghanistan. Krav om full amnesti riktades till Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik, som även uppmanades besöka demonstrationen. I skrivande stund är strejken inne på sitt nionde dygn och antalet demonstranter har vuxit till att omfatta flera hundra personer.

Medan sopgubbarna i Stockholm kämpar vidare, publicerar vi "Sophämtning" av arbetardiktaren Stig Sjödin (1917-1993). Citerad ur Arbete och människovärde: dikter om arbetslivets villkor utgiven av Landsorganisationen i Sverige (LO) 1981.

“Kraven var enkla: det blir ingen nyckelinventering. Företaget lirkade och gubbarna sa nej.” Så sammanfattar en av arbetarna som Revolution pratat med situationen i strejken som omfattar ett hundratal sopgubbar på Reno Norden i Stockholm. Men vad handlar strejken om?