Marxismens relevans i dag

av Stefan Kangas
Bild: Niki Brodin Larsson / Revolution

Den bästa introduktionen till marxismens tre hörnpelare: den dialektiska materialismen, historiematerialismen och den marxistiska ekonomin, finns nu för första gången på svenska. Vad är marxism? är ett måste för alla som vill göra sig av med kapitalismens barbari och kämpa för ett annat samhälle – socialism. Den vetenskapliga socialismen, eller marxismen, är nämligen den enda teori som kan erbjuda arbetare och unga de idéer och metoder som de behöver för att förändra samhället i grunden. Nedan följer en nyskriven inledning till boken.

Sverige är ett allt hårdare, kallare och brutalare klassamhälle. De senaste trettio åren har klassklyftorna ökat i en rasande takt. Bara tre personer äger lika mycket som 60 procent av befolkningen gör tillsammans. Lönernas andel av den samlade produktionen är lika låg i dag som den var i början av det förra seklet. Nedskärningar, bostadsbrist och otrygga anställningar har blivit vardag. Stora delar av den välfärd som generationer av arbetare kämpat för att uppnå har monterats ned eller försämrats till oigenkännlighet. Många har helt tappat tron på framtiden.

På världsskala har kapitalismens inneboende motsättningar lett till en ekonomisk kris av historiska proportioner. En miljard människor går hungriga, och många fler saknar tillgång till sjukvård, arbete eller utbildning. Systemet kan inte ens förse majoriteten av världens befolkning med det allra mest grundläggande.

Storföretagens profitjakt orsakar klimatförändringar som hotar civilisationens själva grundvalar. Det rapporterades nyligen att storföretagen H&M, Ericsson och Electrolux står för mer utsläpp än hela Sveriges befolkning tillsammans. Hundra multinationella monopol står för 71 procent av alla utsläpp globalt. Trots att alla känner till problemen växer utsläppen år efter år.

Medan 68,5 miljoner människor befinner sig på flykt undan krig och förföljelse spenderar EU stora summor på att jaga och utvisa flyktingar, eller stoppa dem från att komma hit. Trots att den härskande klassen aldrig varit rikare – och blir rikare hela tiden – försöker de skylla alla problem på samhällets svagaste och mest utsatta. Deras politiker, poliser och gränsvakter har lyckats förvandla Medelhavet till en massgrav.

Fler går hungriga, fler tvingas fly och fler blir arbetslösa. Men i stället för att göra satsningar på att utrota fattigdomen eller stoppa miljöförstöringen spenderar man enorma summor på militär upprustning. Världens samlade militärutgifter nådde 1800 miljarder dollar under 2018 – den högsta nivån sedan kalla krigets dagar. Imperialismens härjningar är den yttersta konsekvensen av detta irrationella och omänskliga system.

Världen är inte trygg i borgarklassens händer. De håller på att dra med sig hela mänskligheten ned i avgrunden. Vi lever i en barbarisk, nästan vansinnig värld. Men marxismen förklarar att denna galenskap varken är oförståelig eller oundviklig. Den går faktiskt att stoppa.

Arbetarklassens styrka

Karl Marx och Friedrich Engels var två tyska filosofer, vetenskapsmän och revolutionärer som utvecklade den uppsättning idéer som vi i dag kallar för marxism. Deras idéer om filosofi, historia och ekonomi kom att fullständigt revolutionera det mänskliga tänkandet på vart och ett av dessa tre områden.

De förklarade att det kapitalistiska systemets grundläggande drivkraft inte är att tillgodose mänskliga behov, utan tvärtom att jaga större profiter och rikedomar åt ett litet fåtal superrika i samhällets topp. Detta leder till att kapitalismen alltmer delas in i två läger med direkt motsatta intressen: arbetarklassen och den kapitalägande klassen.

Kampen mellan klasserna är historiens grundläggande drivkraft. Marx och Engels analys av kapitalismen visade ett system fullt av motsättningar, som kommer att leda till väldiga överproduktionskriser där miljontals arbetare blir av med jobbet, fabriker läggs ned och lönerna sänks när kapitalisterna försöker rädda sina profiter.

Marxister förklarar att arbetarklassens position i samhället och produktionen gör att de också kommer att spela den avgörande rollen i kampen för att förändra samhället. Det är vanliga arbetare som skapar alla samhällets rikedomar: som bygger hus, bilar och mobiltelefoner, syr kläder, städar, arbetar i gruvor och allting annat. Utan arbetare skulle vi vare sig kunna åka buss eller tåg, ha skolor, sjukhus eller ens elektricitet.

Samhället skulle klara sig alldeles utmärkt utan kapitalisterna. Det skapas ingen rikedom av att man köper och säljer företag, aktier och naturresurser på världens kasinoliknande marknader för spekulation och investeringar. Den härskande klassen lägger beslag på det som arbetarklassen skapar och lever på frukterna av vårt arbete. Deras ägande fyller ingen verklig funktion, utan är tvärtom en parasitär och helt onödig utväxt på samhället. Nästa steg i samhällets utveckling – socialismen – betyder att man avskaffar den kapitalistiska utsugningen och använder samhällets rikedomar på ett planerat sätt för att tillgodose majoriteten av mänsklighetens behov.

Eftersom det är arbetare som skapar allting, befinner de sig av nödvändighet mitt i det kapitalistiska systemets hjärta – varuproduktionen. Om arbetare strejkar slutar alla hjul att snurra. När arbetarklassen är organiserad och kämpar tillsammans har de därför en oerhörd makt.

Detta visades tydligt våren 2019 när Hamnarbetarförbundet hotade med strejk. De borgerliga medierna bedrev en kampanj av halvsanningar och rena lögner på både ledarsidor och nyhetsplats, och hamnarbetarna kritiserades av både borgare, socialdemokrater och LO-ledningen. För den som bara såg till ytan kunde det verka som om de stod inför ett övermäktigt motstånd.

Men i verkligheten var det arbetarna som befann sig i en styrkeposition. Ett stopp i hamnarna skulle snabbt ha lett till att andra företag skulle få problem med sina leveranser och sin försäljning. Mindre än 24 timmar innan strejken skulle bryta ut backade arbetsgivarna därför plötsligt och gick med på arbetarnas krav.

Bild: Public domain

Dagen efter intervjuades Svenskt näringslivs vd Jan-Olof Jacke i Ekot. Han konstaterade lättat att värdet av det gods som hanteras i hamnarna uppgår till många miljarder varje dag. Hamnarbetarnas strejk kunde orsaka verklig skada för den härskande klassen, på den punkt där det verkligen känns: den kunde slå mot företagens vinster.

Hamnarbetarnas seger är ett av många exempel på arbetarklassens verkliga makt. Denna gång behövdes inte ens en strejk. Det räckte faktiskt med bara hotet om strejk från en liten och relativt isolerad grupp arbetare för att segra.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken makt arbetarklassen skulle ha om den organiserade en enad kamp – inte bara hamnarbetarna, utan alla arbetare tillsammans: lokförare och flygplatspersonal, städpersonal och sophämtare, lärare och undersköterskor, industriarbetare och kassabiträden. Under storstrejken 1980 stod hela Sverige stilla när 800 000 arbetare var indragna i en konflikt som bland annat innebar att inga flygplan kunde lyfta eller landa. Kungen själv fick ansöka om tillstånd hos LO för att få flyga ut ur landet för ett statsbesök!

Ingen stat, militär eller polis i världen kommer att kunna stoppa arbetarna när de en gång bestämmer sig för att förändra samhället. Allt som behövs är att denna väldiga potentiella makt organiseras och enas kring ett gemensamt mål.

Marx visade att arbetarklassens kamp pekar framåt mot ett nytt socioekonomiskt system – socialismen – där arbetarklassen tar makten och planerar ekonomin demokratiskt. Att förbereda sig inför denna samhällsomvandling, den socialistiska revolutionen, är den moderna marxistiska rörelsens viktigaste uppgift.

I Sverige utgör arbetarklassen den överväldigande majoriteten av befolkningen, och med en facklig anslutningsgrad på nästan 70 procent är den bland de mest välorganiserade i världen. Om ledarna för facken och arbetarrörelsen mobiliserade denna kraft på ett seriöst sätt skulle den vara omöjlig att stoppa. Arbetarna skulle mycket enkelt kunna gripa makten och påbörja den socialistiska omvandlingen av samhället.

Ett förlorat arv

Marx och Engels idéer dominerade den radikala arbetarrörelse som började ta form i de utvecklade kapitalistiska länderna i slutet av artonhundratalet. Både dagens Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bildades en gång i tiden som revolutionära partier, som försökte bygga på marxismens idéer. Men i dag har detta arv i stort sett gått förlorat. Marxismens verkliga idéer, metoder och traditioner har hållits gömda för arbetarklassen.

När dessa rader skrivs har vi i stället en på papperet socialdemokratisk regering som för en politik för höjd pensionsålder, sänkta skatter för de rika, inskränkt strejkrätt och fortsatta nedskärningar. Högerpolitiken fortsätter oavsett om det är socialdemokrater eller moderater som sitter i regering.

Detta är en konsekvens av att Socialdemokraternas ledning tidigt anpassade sig till kapitalismen. I stället för att störta kapitalismen, försökte man genomföra mindre reformer inom systemets ramar – reformism. Denna tendens har växt sig stark inom arbetarrörelsens ledning under perioder när den kapitalistiska ekonomin utvecklats och gått framåt. Borgarklassen har då kunnat ge arbetarna vissa eftergifter i utbyte mot arbetsfred.

Andra världskrigets förödelse följdes av en helt unik historisk period då kapitalismen kunde utvecklas och växa nästan utan större avbrott under flera årtionden. Detta gav näring till idéer både inom ledningen och bland många arbetare om att det inte var nödvändigt att avskaffa kapitalismen, utan att det tvärtom var möjligt med en gradvis övergång till socialism genom stegvisa förbättringar. Klassmedvetandet avtrubbades och det verkade som att marxismens revolutionära idéer hade motbevisats av historien.

Men det långa uppsvinget har nu vänts till sin motsats och i stället gett upphov till den allvarligaste krisen i det kapitalistiska systemets historia. År 2008 störtade kapitalismen in i en kris, med början i USA:s banksystem, som snabbt spred sig över hela världen. De borgerliga ekonomerna var både förtvivlade och förvirrade, eftersom deras analyser hade ”bevisat” att en ny kris var omöjlig. Endast Marx analys av kapitalismen har kunnat förklara hur systemets motsägelser oundvikligen ledde fram till denna kris.

Under en kris försöker kapitalisterna till varje pris driva igenom nedskärningar och försämringar. Man pressar upp arbetstakten, gör anställningarna osäkrare och sänker lönerna. Varje parti som accepterar kapitalismen tvingas anpassa sig till dess grundläggande funktionssätt. Socialdemokratin och till viss del Vänsterpartiet tvingades därför administrera högerpolitik och försämringar. Nästan hälften av alla nedskärningar sedan början på 1990-talet har skett medan Socialdemokraterna suttit vid regeringsmakten.

Socialdemokraternas historiskt dåliga valresultat 2018 visar att högerpolitik är allt annat än populärt. Mellan valen 1994 och 2018 tappade de nästan var tredje väljare. Detta är ett resultat av att partiets ledning har övergett kampen för socialism och tvärtom helhjärtat stödjer både det kapitalistiska systemet och den så kallade ”fria marknaden”. En kamp mot kapitalismen måste av nödvändighet också vara en kamp mot dessa borgerliga ledare för arbetarrörelsen.

En ny period

Med början i de arabiska revolutionerna 2010–11 har vi sett masskamp på alla kontinenter. Från spanska indignados och amerikanska Occupy Wall Street har rörelsen utvecklats och spridits över hela världen. Vi har sett generalstrejker, revolutioner och kamp av historiska proportioner. Många miljoner människor har fått nytt hopp. En ny generation arbetare rätar på ryggen.

Detta är en konsekvens av att borgarklassen försökt lägga bördan för kapitalismens kris på arbetarklassens och de fattigas axlar. När krisen först bröt ut hoppades många arbetare till en början på att ekonomin snart skulle vända uppåt igen. Men ställda inför drakoniska nedskärningar och försämringar har arbetare och ungdomar i land efter land i stället tvingats gå ut i masskamp för att försvara sina tidigare landvinningar. Världen över börjar allt fler ifrågasätta kapitalismen och närma sig revolutionära slutsatser. Detta förklarar det snabbt växande intresset för marxismens idéer.

I en undersökning som EU utförde 2017 svarade en majoritet av unga att de var beredda att delta i ”ett storskaligt uppror” mot ”generationen vid makten”. Till och med i antikommunismens högborg USA säger sig numera en majoritet unga enligt flera undersökningar föredra socialism framför kapitalism. Intresset för socialism har inte varit så stort på många årtionden.

Den gamla politiska ”mitten”, som försvarat den rådande ordningen och genomfört alla försämringar, faller samman framför våra ögon. Partier som existerat i flera generationer hamnar i kris när det system de försvarar och baserar sig på alltmer hamnar i en återvändsgränd. Det sker en skarp politisk polarisering både till vänster och höger.

Nya alternativ till vänster har växt fram mycket snabbt i flera länder, som brittiska Labour under Corbyn, Mélenchon i Frankrike eller spanska Podemos. Trots att dessa partiers program fortfarande bara förespråkar reformer inom kapitalismens ramar, visar deras explosiva framväxt att miljontals människor vänder ryggen till borgarklassens politiska representanter. De söker ett politiskt alternativ till högerpolitiken och den krisande kapitalismen. Möjligheterna för ett genuint revolutionärt alternativ är större i dag än kanske någonsin tidigare.

Men när arbetarrörelsen misslyckas med att erbjuda något svar på kapitalismens kris – eller till och med genomför nedskärningar – är det inte förvånande att vissa arbetare till och med röstar på rasistiska högerpartier som Sverigedemokraterna. Dessa partier försvarar också det kapitalistiska systemet och kan inte erbjuda några som helst förbättringar för arbetarklassen. Därför kommer även de att hamna i kris. Vägen ligger då öppen för en mycket snabb vändning till vänster, som kommer att gå långt bortom de befintliga partiernas program.

Socialism i vår livstid

Kapitalismens utveckling av teknologin och produktivkrafterna har lagt grunden för ett nytt och högre form av samhälle. Samma teknologi som i dag förfinas för att med hjälp av drönare kunna döda folk i Afghanistan av operatörer som sitter på säkert avstånd på USA:s västkust, skulle lika gärna kunna användas för att styra transportfartyg eller robotar som kan ersätta alla möjliga typer av manuellt mänskligt arbete. Under ett annat samhällssystem skulle människor mycket snabbt kunna frigöras från många av de mest ensidiga arbetsuppgifterna.

Så länge kapitalisterna har makten över ekonomin kommer de att bestämma vilken teknologi som ska utvecklas och hur den ska användas. Deras motiv är inte att förkorta arbetstiden eller förbättra människors liv, utan bara att skapa större profiter åt sig själva. Under socialismen skulle vi kollektivt kunna besluta att arbetsbesparande teknologi och automatisering i stället ska användas för att drastiskt sänka arbetstiden och frigöra människors tid till mer meningsfulla saker.

Som Marx och Engels förklarade innebär socialismen att arbetarklassen griper makten och omorganiserar hela ekonomin i deras eget intresse, så att den producerar för majoritetens behov och inte minoritetens profiter. Om världens produktiva potential mobiliserades i detta syfte skulle vi på kort tid kunna avskaffa all världens fattigdom och hunger. Alla skulle kunna erbjudas arbete, sjukvård och utbildning. Det enda som behövs är att vi tar makten över ekonomin ifrån kapitalisterna och planerar produktionen under arbetarnas demokratiska kontroll.

Ett annat samhälle är inte bara möjligt, utan också nödvändigt. Men för att avskaffa kapitalismen och bygga socialism måste vi veta hur detta ska gå till. Marxismen är inte bara en filosofisk, historisk och ekonomisk teori – den är en levande revolutionär tradition som bär på lärdomar som socialistiska arbetare och ungdomar måste ta sig tid att studera. Marxismen visar inte minst hur vi kan ta upp kampen för en stridbar arbetarrörelse som ett första och nödvändigt steg på vägen mot socialismen.

Som den ryske revolutionären Leo Trotskij förklarade är teori ”generaliserad erfarenhet” och utgör arbetarklassens kollektiva minne. Genom att studera tidigare klasskamp och revolutioner, och lära oss hur systemet faktiskt fungerar, förbereder vi oss på den väldiga uppgiften att störta kapitalismen. Det är för de som vill förändra världen – som vill avskaffa den utsugande, förtryckande och ruttna kapitalismen, och slåss för en socialistisk värld – som vi publicerar denna bok. I sista hand är nämligen marxismen ingen teoretisk övning, utan en vägledning till kamp.


Köp boken här!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.