Massrörelsen i det Pakistanskadministrerade Kashmir, ledd av Awami Action Committee (AAC), har nått en avgörande punkt. Ledningen har meddelat att den långa marschen återigen kommer att inledas den 15 juli.
För närvarande har omkring 100 000 människor samlats i sex olika sittstrejker kring staden Rawlakot, där säkerhetsstyrkorna har en stark närvaro. Det pågår en fullständig strejk i hela Azad Kashmir, där ingen kollektivtrafik går och inga butiker eller kontor är öppna.
De statliga myndigheterna har gjort sitt bästa för att krossa rörelsen men har misslyckats vid varje tillfälle. Den 12 juli utbröt hårda strider i den lilla staden Arja, där två ungdomar dödades av säkerhetsstyrkorna, medan det på morgonen den 11 juli utbröt en hård strid på Shuajabad-vägen som förbinder städerna Rawlakot och Bagh, där ytterligare minst två ungdomar dödades.
Men trots de statliga myndigheternas brutalitet är folkets moral hög och de är redo att övervinna alla hinder. En gråtande mors avskedsord till sin avlidne son vid hans begravning igår var: ”Grattis, min son, grattis”. Detta är andan bland nästan alla mödrar i hela Azad Kashmir, som har visat större beslutsamhet och fasthet än någon annan och som är beredda att offra allt för denna rörelse.
Den 13 juli kom elever från skolor och högskolor ut i stora skaror i sina skoluniformer och uttryckte sin solidaritet med rörelsen. Hela situationen visar att den långa marschen som inleds den 15 juli kan lyckas, att massorna kan vinna striden om att ta över Rawlakot från säkerhetsstyrkorna och att de därifrån framgångsrikt kan marschera mot huvudstaden Muzaffarabad. Men, som ledningen redan har påpekat, kommer rörelsens krav inte att begränsas till dess nuvarande uppsättning krav när den långa marschen väl har börjat, utan kommer att gå utöver detta.
I denna situation lägger kamraterna i Inqalabi Communist Party i Kashmir fram programmet att all makt ska tillfalla kommittéerna, som i själva verket redan innehar makten, även om de ännu inte har tillkännagivit det. Kamrat Umer Riaz från Inqalabi Communist Party lade i sitt tal den 9 juli fram samma program och uppmanade AAC att utropa sig till Azad Kashmirs regering.
Inqalabi Communist Party publicerade idag följande flygblad, som cirkulerar inom rörelsen och möter ett enormt gensvar från massorna. Det har utlöst en entusiastisk debatt, där de flesta samhällsskikt instämmer.
All makt åt kommittéerna! Framåt mot segern!
–
15 juli: Den långa marschen i ”Azad” Kashmir: all makt åt kommittéerna!
1.
Under de senaste tre åren har massrörelsen i Kashmir genomgått olika utvecklingsstadier och blivit så mäktig att Awami Action Committee gradvis har vuxit fram som ett parallellt maktcentrum vid sidan av statens styrande struktur. Under en längre tid har dessa två maktcentrum – Awami Action Committee å ena sidan och regeringen och staten å den andra – samexisterat, vilket gjort en avgörande konfrontation mellan dem oundviklig. Det statliga förtrycket som inleddes den 5 juni markerade början på denna avgörande kamp, som nu snabbt närmar sig sitt slutskede. Det är endast genom att erkänna denna verklighet och förstå dess betydelse som rörelsens nästa fas och strategi kan utformas på en korrekt grund.
Denna konflikt mellan två konkurrerande maktcentra skiljer rörelsens nuvarande fas från alla tidigare. Det innebär att å ena sidan kommittén och rörelsen, och å andra sidan den härskande klassen och staten, båda kämpar för sin överlevnad. Det oundvikliga resultatet kommer att bli den ena sidans seger och den andras nederlag. Även om någon form av kompromiss hade varit möjlig i detta skede, skulle den bara skjuta upp den avgörande konfrontationen med några månader. Den skulle snart återuppstå med ännu större intensitet och ställa kommittén och rörelsen inför den oundvikliga uppgiften att kämpa vidare med ännu större uppoffringar för att uppnå den slutgiltiga segern.
2.
Under dessa tre år av kamp har Kashmirs arbetarklass varit den verkliga drivkraften bakom rörelsen. I varje skede har de besegrat statens förtryck genom sin kollektiva styrka, revolutionära beslutsamhet och mod. Organiserade inom Awami Action Committee har arbetarklassen inte bara gett rörelsen dess drivkraft utan också reglerat hur samhället fungerat i enlighet med strejkernas och nedstängningarnas krav. Genom denna process har de upprepade gånger – och särskilt under den senaste månaden – visat att det är folket självt som är den verkliga kraften som håller samhället igång.
På kommitténs uppmaning har de stängt ner hela samhället, samtidigt som de upprätthållit grundläggande förutsättningar för att livet ska fungera genom kollektiv solidaritet och ömsesidigt samarbete, trots makthavarnas brutala restriktioner. Genom att organisera samhället genom sina kommittéer utifrån rörelsens behov har arbetarklassen visat att dessa kommittéer kan fungera som nyckelinstitutioner i ett framtida samhälle organiserat utifrån folkets kollektiva intressen och välfärd.
3.
Mot bakgrund av dessa omständigheter har det blivit nödvändigt för rörelsen att gå vidare genom en lång marsch – med en reell risk för en ännu hårdare konfrontation med statens väpnade styrkor. Följaktligen måste rörelsens ledning se till att ju hårdare kampen blir och ju större uppoffringar som krävs, desto högre mål måste rörelsen sätta upp för sig själv.
Förra året, efter att mer än ett halvt dussin människor offrat sina liv, godtogs kravlistan. Att nu ha offrat ytterligare dussintals liv under den senaste månaden, enbart för att säkerställa genomförandet av just den kravlistan – genom ett avtal som i slutändan kan visa sig vara ett bedrägeri – skulle strida mot det enorma folkliga stödet och den styrka som ligger bakom rörelsen. Därför måste kommittén gå vidare med ett djärvt program som återspeglar det överväldigande stödet från mer än 90 procent av Kashmirs befolkning.
4.
Kashmirs befolkning har fullständigt förkastat elitens administration, och de har besegrat de repressiva väpnade styrkorna som förts in från Pakistan för att skydda den administrationen. Så snart den långa marschen bryter belägringen av Rawlakot och avancerar kommer hela maktbalansen att skifta avgörande till förmån för rörelsen och kommittén. Vid den tidpunkten kommer auktoritet och makt att övergå från härskarnas händer till kommitténs – även om kommittén och rörelsen i själva verket redan utgör det verkliga maktcentret.
Kommittén skulle då endast behöva formellt tillkännage den auktoritet som den i praktiken redan har vunnit. Den skulle tillkännage att – med stöd av mer än nittio procent av Kashmirs befolkning – en Awami Inqalabi-regering [en revolutionär folkregering] inrättas. Den skulle placera alla resurser under kollektivt ägande, avskaffa alla privilegier som den härskande eliten åtnjuter och säkerställa sysselsättning, gratis utbildning, gratis hälso- och sjukvård samt alla andra grundläggande behov för folket.
För att åstadkomma detta skulle kommittéerna ta över alla administrativa uppgifter i varje distrikt och formellt inrätta folkets styrande, som redan existerar i form av dessa kommittéer.
Samtidigt skulle den revolutionära regeringen vända sig till Pakistans arbetare och förklara att denna kamp inte bara gäller Kashmirs befolknings rättigheter utan också Pakistans arbetares och fattigas rättigheter. Den skulle uppmana dem att inse att vår kamp är en och samma och uppmana dem att gå framåt i hela Pakistan i kampen mot detta systems orättvisor, med förvissningen om att vi tillsammans, sida vid sida, kommer att nå seger.
5.
Att kräva att den nuvarande regeringen avsätts endast för att ersättas med en annan övergångsregering bestående av samma elit är detsamma som att be folket, efter deras oförglömliga kamp, att återigen underkasta sig en annan fraktion av samma härskande klass. Därför måste kommittén, utan tvekan eller osäkerhet, sätta sin tillit till folkets makt. Den måste förklara inrättandet av en revolutionär folkregering, som har rätt att sätta de rikas resurser i folkets händer och rätten att styra.
Inrättandet av en revolutionär folkregering i Kashmir, tillsammans med garantin om kostnadsfria grundläggande tjänster för alla, skulle kunna bli en stråle av hopp för arbetare i hela Pakistan och regionen i stort. Det skulle kunna tända revolutionära rörelser över hela regionen och inspirera alla arbetare att följa det kashmiriska folkets exempel och inleda en revolutionär kamp för att en gång för alla göra slut på detta förtryckande system.
På detta sätt skulle folkets seger i Kashmir kunna bli en viktig milstolpe på vägen mot en socialistisk federation på den indiska subkontinenten.
Marschera framåt, enade, på vägen mot segern!
Med revolutionära hälsningar,
Inqalabi Communist Party, 13 juli 2026
–
Vi uppmanar världens arbetare att stödja oss i denna kamp, så mycket ni kan. Detta är varje arbetares kamp över hela världen och dess seger är världens arbetarklass seger i kampen mot det blodtörstiga kapitalistiska systemet.
Arbetare i alla länder, förena er!