De största gatuprotesterna i Brasiliens historia, som pågått i tre veckor, har åstadkommit en total omvändning i presidentvalet som var omöjlig enligt i stort sett alla analytiker.
[Ursprungligen publicerad på portugisiska på brasilcomunista.org den 29 oktober]
I första rundan låg Lula 2,2 miljoner röster bakom Flávio Bolsonaro. I andra rundan vann Lula med 4,4 miljoner röster, trots att Flávio Bolsonaros antal hade ökat med 3,7 miljoner. Lula fick 10,4 miljoner fler röster i andra rundan och nådde därmed totalt 64,2 miljoner röster, det största antalet i landets historia.
Miljontals arbetare och ungdomar gick ut på gatorna omedelbart efter första rundan, vilket orsakade en radikal förändring i den politiska situationen. Det var massorna på gatorna som besegrade Bolsonaro – Trumps kandidat, de så kallade ”finansmarknadernas” kandidat, de amerikanska tech-företagens, de största privata brasilianska mediernas och majoriteten av den nationella borgarklassens kandidat.
”Lulas armé”
Många borgerliga analytiker har försökt förklara denna spektakulära omvändning i valet med ett digitalt initiativ som heter ”Lulas armé”.
Strax efter Lulas nederlag i första rundan skapade kongressledamoten André Janones, från partiet Rede Sustentabilidade, en WhatsApp-kanal med det namnet och började rekrytera ”soldater”. Varje dag gav han sina följare ett uppdrag. Oftast innebar det att rekrytera nya soldater – det vill säga att locka nya följare till WhatsApp-kanalen. Efter tre dagar hade kanalen två miljoner följare och efter tre veckor 10,8 miljoner.
Janones la upp text- och ljudmeddelanden, delade videor och beordrade på ett militärt sätt sina följare att disciplinerat interagera med videor på andra plattformar, främst Instagram. Detta fick Bolsonaros läger att begära att valdomstolen skulle förbjuda Janones WhatsApp-kanal, med anklagelsen om att den fick digitala aktivister att bete sig som robotar.
Kongressledamoten Nikolas Ferreira, från Bolsonaros Partido Liberal, skapade en liknande kanal, ”Tropa do Flávio”, som nådde två miljoner följare.
Janones grupps aktivitet har utan tvekan haft en betydande påverkan på nivån av interaktion med Lula-vänliga och Bolsonaro-fientliga inlägg och videor. Men detta var definitivt inte den avgörande faktorn i omvändningen av valet.
Det är ingen överdrift att säga att det i första rundan inte fanns något stridbart kampanjande på gatorna. Lulas officiella kampanj inspirerade inte någon. Lulas anhängare var för det mesta tysta; de skämdes för att säga att de skulle rösta på honom. De bar inte några klistermärken, tillkännagav inte att de skulle rösta på honom och undvek helst politiska diskussioner.
I andra rundan däremot samlades stora folkmassor på gatorna med flaggor och omisskännliga rop om precis vilken kandidat de skulle rösta på. Politiska debatter frodades i varje situation och vid varje tillfälle!
Tusentals ungdomar såg till att följa med sina mor- och farföräldrar till röstlokalerna i andra rundan, till och med när det innebar att bära dem som hade begränsad mobilitet!
I svåråtkomliga områden såsom quilombos [fattiga områden som ursprungligen grundades av förrymda slavar], flodnära orter och bland ursprungsfolk hjälptes man åt för att trotsa alla svårigheter med transporten till röstlokalerna. Redan kvällen före valet var busshållplatser i nordöstra Brasilien fulla med folk som behövde resa långt för att rösta dagen efter.
Lulas kampanj gynnades dock inte bara av det ökade valdeltagandet (som gick upp med 2,9 miljoner röster från första till andra rundan) och det minskade antalet ogiltiga och blanka röster (som gick ned med 1,8 miljoner röster). Han fick också ungefär 5,5 miljoner röster från personer som hade röstat på högerkandidater i första rundan.
Den här entusiasmen, villigheten att byta kandidat och att anstränga sig och göra uppoffringar för att rösta mangrant i andra rundan – allt detta var ett direkt resultat av den enorma mobiliseringen av massorna, med ungdomen i spetsen. Två miljoner i Rio de Janeiro, över en miljon i São Paulo och hundratusentals i resten av Brasilien gick spontant ut på gatorna, utan någon uppmaning från vare sig Lula eller Janones.
Tydligen var Lula och generalen för hans ”armé” rädda för att frammana krafter de inte kunde kontrollera. Inte en enda gång använde Janones sin kraftfulla kanal, med dess miljontals ”soldater”, för att publicera datum, tider eller platser för gatudemonstrationerna.
Regeringens politik och gatornas politik
Vid första anblick kan det framstå som att de stora gatudemonstrationerna var ett uttryck för ovillkorligt stöd för regeringens politik. Men detta är långt från sanningen om vad som verkligen skedde.
Fram till valets första runda, när massorna var passiva, kunde vilken kandidat som helst som var emot Lula ha besegrat honom. Flávio Bolsonaro presenterade sig som mest ”anti-Lula” av alla alternativen. Men till och med självhjälpsförfattaren Augusto Cury framstod som en möjlig vinnare över Lula i en hypotetisk andra runda, enligt opinionsmätningar.
Lula regerade i fyra år med en ekonomisk politik som helt och hållet favoriserade parasitär vinstjakt och spekulation på bekostnad av välfärden. Han ska behålla det nya utgiftstaket som redan hotar nästa års hälsovårds- och utbildningsbudgetar. Han drev på privatiseringar och återkallade inte tidigare regeringars motreformer.
Bild: fair use
När det fanns en betydlig mobilisering för att få slut på sexdagarsarbetsveckan 2024, valde han att ignorera arbetarklassens vilja. När han hade möjligheten att etablera ett statligt företag för sällsynta jordartsmetaller (Terrabras), vägrade han och reglerade i stället utländska företags utvinning av kritiska mineraler.
Fastän officiella siffror visar låg inflation och arbetslöshet har hushållens skulder ökat, och det blir allt svårare att ha råd med en full matkasse. Samtidigt blir arbetstiderna fullkomligt brutala för många. Universitetsutbildade ungdomar tvingas jobba för plattformar som Uber, 99taxi, iFood och så vidare för att det finns så få kvalificerade lediga tjänster.
Detta, tillsammans med den borgerliga republikens kris och Lulas envisa strävan att profilera sig som försvarare av alla den borgerliga demokratins ruttna institutioner, har lett till mycket missnöje. I brist på ett radikalt alternativ till vänster har detta tagit sig uttryck i ett stort stöd för bolsonarismens högerdemagogi.
Under Lulas kampanj i första rundan framställdes hans politik under de senaste fyra åren som det bästa som går att åstadkomma. De påstod att allting gick mycket bra och att man borde stanna på samma kurs. De var så självsäkra att de räknade med att vinna direkt i första rundan (Lula skulle ha behövt få mer än 50 procent av de giltiga rösterna). Detta tillvägagångssätt har lett till nederlag.
Kampanjen som gatorna påtvingade Lula i andra rundan uttryckte att regeringen hade sina problem, att mycket behövde förändras, men att om man skulle låta högerns bolsonarister återta makten skulle allt bara bli ännu värre. Det var nödvändigt att välja Lula för att besegra Bolsonaro, men också för att organisera kampen för att bygga ett alternativ till vänster om Lula i den kommande perioden. Detta tillvägagångssätt ledde till seger.
Det var precis den linje som vi på Brasil Comunista stod för under hela första rundans kampanj, genom tre paroller:
- Besegra bolsonarismen
- Kritisk röst på Lula
- Bygg det kommunistiska alternativet!
”Vi mot dem”
Så fort första rundans röster hade räknats – vilket bekräftade en framgång för extremhögern i kongressen, såväl som Flávio Bolsonaros förvånande ledning över Lula – började stora delar av borgarklassen, som tänkte sig att Flávio skulle vinna i andra rundan, bli kompisar med sin nya politiska representant.
Finansmarknader reagerade med att aktierna steg på São Paulos börs, vilket i sin tur ledde till att den brasilianska realen stärktes gentemot dollarn. Flávio Bolsonaro höll redan på att diskutera vilka hans ministrar skulle vara och vilka ändringar han skulle göra i konstitutionen.
Till och med Lula själv insåg redan samma dag som första rundans röster lades att han antingen skulle behöva anta en mer radikal position eller förlora. Han förbjöd betting och gjorde plötsligt allt han kunde för att få igenom propositionen om att avskaffa sexdagarsarbetsveckan. Så snart förlusten i första rundan stod klar lovade han gratis kollektivtrafik på helger.
Den 16 oktober i Ipatinga, en mellanstor industristad i Minas Gerais, höll Lula ett tal som påminde om 1980-talets Lula.
Han fördömde att TV Globos ledning samma dag hade ätit lunch med Flávio Bolsonaro bakom lyckta dörrar, bara några timmar innan Globo skulle intervjua honom. Dagen innan hade Lula intervjuats av Globo och möttes då av en storm av frågor från journalisterna.
Lula fortsatte sitt tal till folkmassan som fyllde Ipatingas gator: ”Globo är utan tvekan arga på mig för att jag satte stopp för bettingbutiker och de hade en. Globo är utan tvekan arga på mig för att vi godkände avskaffandet av sexdagarsarbetsveckan!” Han drog slutsatsen att Globo inte förtjänade hans förtroende längre.
Sedan sa han:
”Vi måste nu stå upp mot amerikanska flaggan, vi måste stå upp mot president Trump, vi måste stå upp mot president Milei, vi måste stå upp mot den där flintisen som rånade INSS [Antônio Carlos Camilo Antunes som förskingrade ca 6,3 miljarder R$ från Nationella institutet för social säkerhet], vi måste stå upp mot Vorcaro som stal miljarder, vi måste stå upp mot extremhögern. På min sida har jag endast det brasilianska folket, och vi kommer att vinna.”
Lula tillgrep en ”vi mot dem”-retorik, eftersom han förstod att det skulle knyta an till radikaliseringen som fanns på gatorna.
I sitt segertal efter andra rundan sa Lula att han skulle förändra ”sättet att regera” för att göra plats för mer folkligt deltagande, speciellt bland unga. Sådana tomma löften tas inte längre på allvar av stora delar av befolkningen som gått ut på gatorna.
”Jones Manoel 2030”
På gatorna som belägrats av arbetarklassen och ungdomen i städer runt om i Brasilien kunde man se plakat med slagord som ”Lula 2026, Jones 2030” och ”Jones president 2030”. Snart efter Lulas seger kunde man se en våg av inlägg och memes på sociala medier med budskap som: ”Nu när vi har säkrat Lulas seger kan jag börja kampanja för min riktiga president: Jones Manoel”, ”Bolsonaro har besegrats. Nästa uppdrag: president Jones”, ”2026 röstade jag på ’L’, 2030 kommer jag rösta på ’J’”, och så vidare.
Jones Manoel valdes till kongressledamot med nästan 250 000 röster i Pernambuco, där 7,2 miljoner människor var röstberättigade. Han hade näst flest röster; endast huvudkandidaten för borgarklassen i Pernambuco fick fler.
I São Paulo fanns det 34,1 miljoner röstberättigade. Jones röstandel skulle därför motsvara ca 1,2 miljoner röster i ett valdistrikt av São Paulos storlek. Han uppnådde detta genom att öppet framställa sig som kommunist och försvara revolution i Brasilien.
Kandidaterna från det Radikala vänsterblocket – en grupp som leds av Jones Manoel och andra namn som Sâmia Bomfim, Glauber Braga och Fernanda Melchionna – fick nästan två miljoner röster i hela Brasilien.
De här spontana uttrycken till stöd för att välja en kommunist till republikens president visar den väldiga radikalisering som håller på att utvecklas bland den nya generationen av demonstranter.
Vår organisation betonar att vi måste ”bygga det kommunistiska alternativet” samtidigt som vi har stöttat Jones Manoels kampanj och andra kandidater från det Radikala vänsterblocket. Det har gjort att vi kunnat koppla an till de mest radikaliserade skikten av den massrörelse som brutit ut på gatorna.
Detta förklarar den lavinartade ökningen av ansökningar om att gå med i RKI–Brasilien de senaste veckorna. Vi har redan tagit emot över 3 000 ansökningar sedan första rundans resultat tillkännagavs.
Vad händer härnäst?
Det är svårt att förutsäga något exakt, för valet har precis avslutats och utvecklingen har varit turbulent. Men vad kan vi säga baserat på de tre första dagarna efter andra rundan?
Å ena sidan har vi Flávio Bolsonaros manövrar: först sa han att han skulle försöka få valet ogiltigförklarat, sedan tog han tillbaka det och sa att han skulle försöka diskvalificera Lulas valsedel.
Han meddelade att han inte skulle lämna landet och skulle leda oppositionen mot Lulas regering. Sedan flydde han landet, efter att hans pass beslagtagits just för att hindra honom från att fly eftersom han var föremål för utredningar gällande en mängd olika brott.
Till slut dök han upp på amerikansk mark där han publicerade ett ”brev till det brasilianska folket” vari han utropade sig själv till ”den sanna presidenten” – uppenbarligen med Trump-administrationens stöd. Ett par minuter senare publicerade han en ny version av brevet där han ändrade sin självutnämnda titel till ”Brasiliens ledare”. Allt detta ägde rum inom 72 timmar efter att valresultatet tillkännagivits!
Lucas Pavanato, en bolsonaristisk kongressledamot från São Paulo med över tre miljoner röster, kallade till och med till demonstrationer mot det påstådda valfusket i andra rundan. Sedan ställdes demonstrationerna in. Trump har ännu inte formellt erkänt Lulas seger.
Med tanke på deras många oberäkneliga drag är det svårt att förutse vad Flávio, extremhögern och Trump-administrationen kommer att göra härnäst. Den första versionen av Flávios brev ger intrycket av en plan i stil med Juan Guaidó (som utropade sig till Venezuelas president). Men det är omöjligt att veta vad som pågår i Trumps, Marco Rubios och bröderna Bolsonaros förvirrade huvuden.
En sak är säker: ifall det fanns någon plan att bestrida valresultatet genom att kalla till demonstrationer eller aktioner som liknar det som hände framför militärbarackerna i slutet av 2022 – vilket ledde till stormningen av kongressen i Brasília den 8 januari 2023 – har den omintetgjorts av massmobiliseringen av ungdomen och arbetarklassen i demonstrationerna före andra rundan av valet, och av firandet på Avenida Paulista på kvällen den 25 oktober.
De här politiska representanterna för borgarklassen är livrädda för massorna på gatorna.
Detta fenomen av storskaliga demonstrationer mot extremhögern har inte nått sitt slut. I São Paulo, till exempel, utlystes spontana demonstrationer under parollen ”Fora Nunes” (”ut med Nunes”). Ricardo Nunes är São Paulos bolsonaristiska borgmästare, som organiserade minskningen av antalet bussar som var tillgängliga på valdagen. I São Paulo besegrade Lula Flávio i första rundan med 46,6 procent av alla giltiga röster mot Flávios 42,1 procent!
Kommer demonstrationer att organiseras i andra städer där samma sorts sabotage begicks av bolsonaristiska kommunstyrelser och privata bussbolag?
Bild: Lula Oficial, Flickr
Nya grupper dyker upp på sociala medier bestående av ungdomar och arbetare som vill organisera sig för att fortsätta mobiliseringen. Bland alla ungdomar som gått ut på gatorna de senaste tre veckorna råder en känsla av att man måste vara fortsatt vaksam mot potentiella hot från Trump och Flávio Bolsonaro.
Men inte bara det. Miljontals unga människor och arbetare upplevde ett språng i medvetandet i söndags. Ett helt nytt lager av arbetarklassungdomar som aldrig förut varit med i en gatudemonstration såg att vanliga människor som förenar sig i stort antal kan förändra situationen och besegra mäktiga fiender.
Luften är fylld med en brådska att organisera sig för ett radikalt vänsteralternativ. Kommunistiska idéer har inte varit så allmänt spridda sedan 1960-talet.
Stora händelser kan föra till stånd radikala förändringar i massornas medvetande. Det är precis vad vi ser nu i Brasilien. Omvändningen och segern mot Flávio Bolsonaro i valet förstods, korrekt, av miljontals människor som resultatet av deras egen kollektiva massaktion. De har blivit medvetna om sin egen makt, och det är extremt farligt för den härskande klassen.
Även Lula kommer att behöva handskas med detta. Samtidigt kommer extremhögern, som nu har stärkts i kongressen, också att sätta press på Lula att ge efter.
Lulas handlingsutrymme är också begränsat av kapitalismens kris. Lula kommer att försöka regera så som han alltid har gjort: genom breda allianser med det så kallade centrão [centerblocket] för att få igenom beslut och genom att isolera extremhögerns ledamöter. Detta kommer att leda till att han fortsätter föra politik som värnar borgarklassens intressen, vilket i sin tur kommer att sätta honom i konflikt med en arbetarklass som nu har vaknat till kamp och känner att de vunnit en betydande seger.
Men det räcker inte. Arbetarklassen måste organisera sig och förbereda sig för att mobilisera, även mot Lula-regeringens åtgärder. Det enda sättet att uppnå framsteg är påtryckningar från gatorna. Det är därför som så många människor drar slutsatsen att det är nödvändigt att bygga ett kommunistiskt alternativ.
Detta är fantastiska nyheter för kommunister. Det är fortfarande svårt att säga efter bara några dagar, men det kan vara så att vi bevittnar början av en förrevolutionär situation i Brasilien.
Vi måste dock avsluta med en varning: medvetandet är inte statiskt. Det går ned och det går upp. Medvetandet måste materialiseras i en organisation för att kunna upprätthålla sig och ta nya kliv framåt. Om dessa miljoner människor som just har upplevt ett språng i medvetandet inte hittar ett sätt att organisera sig, kommer deras medvetande förr eller senare att gå tillbaka.
Den brasilianska arbetarklassen behöver ett revolutionärt kommunistiskt massparti. Att bygga det är en brådskande uppgift. Men att bygga ett sådant parti i ett land så stort som Brasilien är ingen lätt sak. Det kan inte göras över en natt.
Personer som Jones Manoel och de som kommer att representera det Radikala vänsterblocket i den kommande perioden kan spela en viktig roll i den här processen. Men för att göra det är det viktigt att övervinna illusioner i den så kallade ”kinesiska utvecklingsmodellen” och i ekonomiska teorier som strider mot marxismen, såsom Modern Monetary Theory.
Det potentiella embryot till det brasilianska revolutionära partiet håller på att formas idag i den brasilianska sektionen av den Revolutionära kommunistiska internationalen, med dess tidning Brasil Comunista, dess teoretiska magasin América Socialista, dess kanaler i sociala medier och dess otaliga kommunistiska celler som snabbt breder ut sig över ett flertal stora städer. Tusentals människor vill redan organisera sig med oss. Gå med i rörelsen – låt oss göra våra drömmar till verklighet!