Vi är fyra kamrater från Värmland som rest över landet för att gå på teater. I ett soligt vinterstockholm är Dramaten fylld av folk som vill se Das Kapital, en dansföreställning om livet under kapitalismen.
Vi följer en brokig skara som i rask takt går igenom Kapitalet, detta mästerverk av Marx, och blandar dess centrala koncept med tragikomiska samtidsbeskrivningar.
Ensemblen frågar sig varför vissa varor kan vara så billiga och varför vi bytt ut kassören mot en självutcheckningsskärm på hamburgerrestaurangen, och varvar det med beskrivningar av mervärde, bruks- och bytesvärde, fetischism och exploatering.
Pjäsen har ingen handling i klassisk mening, ingen berättelse, men är tematisk och ger oss korta inblickar i olika arbetares liv under 2020-talet. Vi skrattar åt de lustiga personliga breven som läses upp – vårt sjuka sätt att beskriva oss själva för att få sälja vår arbetskraft.
Scenografin är avskalad, men mäktig, och med en kreativ ljussättning, dunkande musik och skådespelarnas starka scennärvaro, dras man in i den kvävande känslan som kapitalets våld skapar.
Trots dess iögonfallande titel och direkta citat från Marx, inser vi ganska snabbt att pjäsen ändå inte är skriven för oss kommunister. Budskapet som förmedlas är inte revolutionärt, utan består bara av beskrivningar av en samtid i ekonomisk nedgång, och de hemskheter som kapitalismen för med sig i kristider.
Att Marx inte bara beskrev kapitalismen, utan också förklarade hur vi ska krossa den, behandlar inte pjäsen. Tonen är allmänt dyster, präglad av ett medvetande nedtyngt av Sovjetunionens fall och ”socialismens död”.
I ett stycke av pjäsen ställer sig ensemblens kvinnliga skådespelare och säger att Marx ”inte skrev om kvinnorna, det är bara massa gubbar i Kapitalet”. Man anklagar honom för att vara en mansgris.
Kanske speglar det manusförfattarnas egna obildade fördomar om vad Marx stod för. Lite mer research kanske man kan förvänta sig av den som läst Kapitalet för att skriva en pjäs om verket, men viljan att misstolka Marx är inget nytt.
Vad Marx faktiskt tyckte i kvinnorättsfrågan ignorerar man och går sedan snabbt vidare för att citera andra delar i Kapitalet med dans, ljusshow och talkör.
Vi rekommenderar ändå pjäsen för dig som tycker om modern dans och tänkvärda samtidsbeskrivningar formade av kapitalismens kris.
Till dig som är kommunist säger vi: den var bra, men boken är bättre! 😉
Läs Kapitalet, och organisera dig, så kan vi bygga något bättre än en värld som besjungs med sorgevisor på de pretentiösa kulturinstitutionerna.