Att komma till Sverige som flykting

Samira Hassan var bara 14 år gammal när hon nådde den svenska gränsen i oktober 2015. Med hjälp av en smugglare tog hon sig från Danmark till Stockholm och därifrån vidare till Göteborg. Detta blev slutdestinationen för hennes livsfarliga flykt från det krigsdrabbade Somalia.

Samira flydde från Somalia efter att hennes pappa och äldre bror mördades när de vägrade gå med i terrorsekten al-Shabab, en grupp med kopplingar till al-Qaida. Några dagar senare sprängdes deras hus i luften som en varning till andra. Samira blev ensam överlevande i sin familj.

Men hon hade en moster som från USA kunde betala en smugglare för att hjälpa henne att ta sig till Europa. Migrationsverket avslog Samiras asylansökan 2017. Hon har nu väntat i över två år på att den ska överklagas, och vet fortfarande inte om hon kommer få stanna eller inte.

– Resan till Europa började några dagar efter att al-Shabab mördade min familj. Jag fick åka färja från Mogadishu, Somalias huvudstad, först till Jemen och sedan vidare till Libyen. Det var här allt började gå väldigt dåligt, berättar hon.

Samira hade inget annat val än att åka med en väldigt liten båt fullpackad med runt 500 personer. Medan smugglaren flög över Medelhavet, tvingades Samira och andra flyktingar från både Syrien och Somalia att riskera sina liv på havet.

– Jag tänkte att det här går inte, berättar Samira. Man behöver en större båt om man ska åka ut på det stora havet. Vi visste att den var för liten.

Efter fem dagars resa kapsejsade båten utan mat eller vatten för passagerarna. Det var 50 kilometer till den italienska kusten, och av omkring 500 människor ombord var det bara 20 som överlevde.

Det är oklart vad Migrationsverket tänker sig att Samira skulle kunna återvända till i hemlandet, utan familj och mitt under ett inbördeskrig. Men hennes chanser att få stanna i Sverige försämras av att Migrationsdomstolen dragit ut så mycket på tiden att hon nu har hunnit fylla arton och kommer att bedömas som vuxen.

I en debattartikel beskriver det före detta hovrättsrådet Nanna Töcksberg Zelano den så kallade ”rättsäkerheten” i Migrationsverkets bedömningar: ”Utgångspunkten för Migrationsverket och en del domare är att asylberättelsen är påhittad. Det är inte så rättstillämpningen är tänkt … Resonemangen är ologiska och grumliga, bevisvärderingen märklig. Enligt vår processrätt ska en samlad bevisvärdering göras och all bevisning beaktas. Så sker inte. Principen om tvivelsmålets fördel iakttas inte. De beviskrav som ställs tolkas strängare i asylprocessen än i andra sammanhang.”

Hennes födelsedag innebär också att hon inte får bo kvar på flyktingboendet för ensamkommande barn, eftersom hon nu formellt är myndig. Hennes lärare har ställt upp för att hjälpa henne hitta boende, och det är hos läraren hon bor för tillfället. Annars hade hon blivit hemlös.

En dom om utvisning betyder inte att man har någonstans att ”åka hem” till. Det som händer är i stället att folk tvingas gå under jorden och desperat leta jobb för att få uppehälle. En vidrig situation för dem, men lönsam för de svenska kapitalisterna. Papperslösa tvingas arbeta för rena slavlöner som kan vara så låga som 20 kronor i timmen. I förlängningen sänker detta lönerna för alla arbetare, eftersom de måste konkurrera med billigare arbetskraft.

De ansvariga för Samiras och andra ensamkommandes omänskliga situation är kapitalisterna som tjänat storkovan på de imperialistiska krig som tvingat folk att fly sina hemländer. Nu fortsätter de att tjäna på deras utsatthet här i Sverige genom lågbetalda jobb, arbete för slavlöner eller rent av gratisarbete. Det finns tusentals ungdomar i Samiras situation som visar på det kapitalistiska systemets oförsvarbara människosyn. Lösningen på detta är att störta det system där dessa brott är lönsamma.

Anna Quiroga

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,166FansGilla
2,176FöljareFölj
646FöljareFölj
2,000FöljareFölj
672PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna