Det började med en hetskampanj från högern mot muslimer som röstat på Vänsterpartiet i valet. Men snart hittade de en konkret måltavla: somaliska vänsterpartister som – hemska tanke – framgångsrikt bedrivit valkampanj! Det måste vara valfusk! Med mediernas hjälp har de nu blåst upp ett besinningslöst drev. Varje spekulation behandlas som fakta; varje rasist som vill underblåsa drevet är en källa, och varje obevisad anklagelse leder till en ännu större.
När ett drev når nuvarande nivåer måste man ta ett djupt andetag och börja med att konstatera fakta: Ingen har dömts för valfusk. Ingen har ens delgivits misstanke i någon utredning.
Detta hindrar naturligtvis inte politiker, journalister och experter från att kasta alla rättsprinciper överbord och låtsas veta vilka personer som ingår i förundersökningen (vilket är skyddat av sekretess), hänga ut dem i medierna och behandla dem som om de redan vore dömda.
Den första som anklagades för valfusk var vänsterpartisten Mohamed Ali från Borlänge som kryssade sig till ett mandat i riksdagen. Det åtföljdes snabbt av anklagelser om valfusk mot Ahmed Abas Omar (V) som kryssat sig till ett mandat i kommunfullmäktige i Borlänge. I artikel efter artikel hängs de ut som suspekta personer.
Av alla vilda rubriker hade man kunnat tro att det fanns handfasta bevis för valfusk. Men det mesta som nämnts i medierna är inte ens brottsligt. Att få många personröster eller att bedriva personvalskampanj är inte brottsligt. Att dela ut förkryssade valsedlar är inte heller brottsligt. Inte heller att köra personer till vallokaler.
Vad är fakta? Jo, att när den första anmälan om valfusk inkommer till polisen under valrörelsen, så lägger åklagaren ner utredningen eftersom det saknas bevis. Polisen väljer ändå att lägga polisiära resurser på att fortsätta utredningen och bedriver spaning på två lokalpolitiker i Borlänge. Det konstateras att de åker runt i en bil och bedriver valkampanj och att de har besökt en bankautomat. Det är det hela.
Enligt en poliskälla som pratat med journalisten Diamant Salihu på Uppdrag granskning “fanns inga som helst belägg under den här perioden för att det pågick något tvång, att det betalades ut några pengar eller att det fanns några förskrivna valsedlar”.
Men för politikerna och de borgerliga medierna spelar fakta uppenbarligen ingen roll. I stället för att invänta en utredning bedriver de en häxjakt som pekar ut de båda vänsterpartisterna och Vänsterpartiet i sig som “ett hot mot demokratin”.
Ingen i medierna frågar sig om de uppgifter som de fått borde ifrågasättas. Ingen frågar sig om de poliser, valförrättare eller boende i området som kontaktat medierna för att varna för valfusk i själva verket är rasister. Personer som bestämt sig på förhand för att Mohamed Ali och Ahmed Abas Omar sysslar med olagliga saker för att de är invandrare. Det är helt i linje med den rasistiska utgångspunkt som blivit kutym i medierna. SVT valde till och med att döpa ett avsnitt av Politikbyrån som skulle diskutera frågan till “Muslimernas fel”. Det säger allt om den nuvarande valdebatten.
“Klanröstning”
Det blev ännu tydligare i fallet Järva i Stockholmsområdet. Även denna gång rörde det en vänsterpartist med invandrarbakgrund – Ilyas Hassan. Det uppseendeväckande var att det var Stockholms stads valkansli som självt gjorde anmälan. Man hade kunnat tro att det därför fanns mer handfasta bevis än i de första fallen. Men hela anmälan baserades på en vildsint rasistisk skräpartikel i Svenska Dagbladet.
I den artikeln tog ledarskribenten Peter Wennblad en drös anonyma vittnen till hjälp för att dundra ut ett tydligt budskap: Stockholms förorter är som Afrika! Var livrädda! Stoppa Vänsterpartiet nu!
Citaten i artikeln är hårresande – om man upprörs av rasism, det vill säga.
”Klanröstning, valpåverkan och valfusk på en nivå jag aldrig tidigare sett”
“Fusk. Rakt av valpåverkan. Som Mellanöstern. En katastrof. Valet borde tas om. Det värsta jag sett.”
”Det värsta jag sett sedan jag var valobservatör i Uganda, och en kandidat mutade väljare med ris och utsäde, säger en av röstmottagarna.”
Den enda som förekommer med namn i artikeln är kanslichefen för Valnämnden i Stockholm, Eva Debels. I artikeln säger hon att hon under valrörelsen kontaktat Vänsterpartiets kansli i Stockholm för att kräva att de skulle agera mot Ilyas Hassans valkampanj i Järva som enligt henne hade gått “överstyr”. På vilket sätt nämner hon dock inte.
Man kan gissa att det handlade om samma saker som i den SvD-artikel om Ilyas Hassan som publicerades under valet. Där anklagades han för fasansfulla saker som… att hålla valmöten, att träffa sina väljare, att hans väljare delar saker på sociala medier, att han syns med framstående personer. Dessa helt rimliga saker framställs i rasisten Wennblads artikel som ett hot, eftersom de han träffar är somalier som talar somaliska. Skandalen här borde vara den otillbörliga valpåverkan som valnämndens Eva Debels ägnat sig åt när hon försökte lägga sig i hur Vänsterpartiet bedrev valkampanj.
Trots sina uttalanden i SvD säger Debels senare till SVT att valprocessen i Järva “inte väckte några brottsmisstankar” och att de under förtidsröstningen “inte fått in några uppgifter som var värda en polisanmälan” utan bara sådant som “inte var lämpligt”. Vad var det som gått “överstyr”? Jo, återigen rörde det sig om det helt lagliga förfarandet med förkryssade valsedlar. Trots det valde hon och hennes kollegor att polisanmäla, baserat på Peter Wennblads korstågsartikel. Detta påstått “neutrala” organ agerar verkligen inte särskilt neutralt.
Vad vi ser är en fullständigt oblyg rasism. Utgångspunkten verkar vara densamma som i Kent Ekeroths uttalande om “röstboskap”: dessa människor kan omöjligt ha en egen politisk vilja. De måste vara mutade, förda bakom ljuset, lurade.
Följaktligen är dessa så kallade experter och journalister helt blinda för den bild man får i de få artiklar där det inte är anonyma valförrättare, borgerliga helsvenska journalister eller statsvetare som uttalar sig.
Till Aftonbladet säger exempelvis några unga killar i Mohamed Alis valdistrikt Tjärna Allé att de inte är förvånade över att han fick många röster eftersom han stått på torget “varje dag” och pratat med folk.
– Många här har röstat på honom. Alla här hjälps åt. Jag skulle säkert få en massa röster om jag ställde upp. Erik Nises (kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande i Borlänge) har säkert familj och vänner som röstar på honom för att de känner honom.
En annan kvinna, som röstade på S i förra valet men nu på V, säger:
– Jag röstade för min framtid, jag ska jobba tills jag blir pensionär. Jag vill inte att vi invandrare ska hotas med att åka tillbaka eller att man inte ska få bära sjal. Jag tvingar inte mina barn till det, så ingen ska tvinga mig att inte ha den.
Och när Mitt i Stockholm intervjuar personer i Järva säger en man i 30-årsåldern:
– Frågar ni Täbybor samma sak, varför Moderaterna gör rekordval där? Det är liksom Saddam Hussein-siffror där också isåfall.
Det är precis det som är frågan. När arbetare i förorten ökar sitt valdeltagande, när de röstar på Vänsterpartiet – och särskilt när de röstar in vänsterpartister med invandrarbakgrund – då är det “klanröstning” och något skumt på gång. När Lidingöbor massröstar på Moderaterna däremot, då är det ett resultat av tänkande människor som gjort välavvägda val.
Det finns två ord som beskriver ett sådant synsätt. Rasism och klassförakt.
Hyckleriet
Faktum är att det finns hårda bevis för valfusk och mutor i valet 2026. Och nej, vi syftar inte på att Ulf Kristerssons högerregering försökte köpa röster med skattepengar i valet genom att ta saftiga lån för att kunna vifta med sänkt bensinskatt, billigare mat och billigare månadskort – allt anpassat för att räcka precis över valdagarna. Den typen av mutor är lagliga.
Däremot finns ett inlägg på sociala medier, där en person på ett synnerligen olagligt sätt erbjuder 300 kronor för att få köpa folks röster i valet 2026. Det gäller dock inte Dalarna eller Järva utan Norrbotten. Och det gäller inte Vänsterpartiet utan Sverigedemokraterna.
Varför larmas det inte om detta i medierna? Även Moderaterna har upprepade gånger anklagats för valfusk. Även högerpolitiker har använt förkryssade valsedlar. Varför hör vi inget om det?
2018 utredde polisen misstänkt valfusk av Moderaterna i Sjöbo. 2014 använde en centerpartist i Säffle förkryssade valsedlar. 2022 använde en toppkandidat i Kristdemokraterna förkryssade valsedlar. 2023 ska Douglas Thor (M) ha försökt köpa röster för att påverka valet av ordförande för Muf i Jämtland.
I skrivande stund utreder polisen i Stockholm ytterligare minst tre fall av misstänkt valfusk. Men dessa tre fall har inte ägt rum i något utsatt område med många invandrare, utan i Nacka och Sigtuna, och det är oklart vilka partier det gäller. Om dessa fall hade gällt Vänsterpartiet får vi anta att diverse “källor” bland polisen plötsligt materialiserats, att en storm av rykten skulle spridits av de stora dags- eller kvällstidningarna – och att det vid det här laget skulle tjänstgöra som ammunition för diverse centerpartister, moderater och kristdemokrater gentemot V.
När SVT rapporterade om valfusket i Borlänge satte de rubriken “V-politikerna i centrum för misstänkt valfuskhärva” och hängde ut de anklagade med namn och bild. I artikeln “300 kronor för en röst – polisen utreder valbrott i Norrbotten” måste man däremot läsa förbi ingressen och in i brödtexten för att ens förstå att det rör sig om en sverigedemokrat.
Tidöpartiernas ageranden låter man efter pliktskyldig rapportering försvinna ut i etern. Den 1 september avslöjades det att Sverigedemokraternas förstanamn i Halmstad följer ett konto på Tiktok som sprider rasistiska budskap och nazistiska symboler. Dagen innan rapporterade Expo att två sverigedemokratiska politiker i Stockholms län har kopplingar till de nazistiska organisationerna NMR och DFS (Det fria Sverige).
Den 23 september sammanställde P4 en rad rasistiska inlägg på X från en förtroendevald sverigedemokrat i Karlshamn, där det står saker som “Nackskott på den nigerianen”, “Det stavas sossebögar, kamelknullare och niggers” och “Islam är roten till allt ont”. Sverigedemokraten betonar att han står för det. Försiktigt påpekar P4 i bildtexten att inläggen på X “kan uppfattas som rasistiska”.
Inget av detta blev mer än notiser.
Efter valet uppmanade Sverigedemokraterna i Perstorp folk på sociala medier att ange lärare – bland annat genom att polisanmäla dem – för “desinformation” om Sverigedemokraterna. Var är de stora rubrikerna om hotet mot demokratin?
Det finns en måttstock för arbetarrörelsen och en annan för högern. Trots att högerregeringen skakats av den ena skandalen efter den andra – Forsells nazistson, Kristerssons frus skumma affärer, haveriet runt de nationella säkerhetsrådgivarna – så återkommer inga rubriker i medierna om att högern skulle vara diskvalificerad från regeringsposter.
Skillnaden är genomgående, och det är ingen slump. Under hela valrörelsen har olika representanter för borgarklassen gång på gång påtalat hur farlig Vänsterpartiets politik vore. Nu efter valet pressar de öppet Centerpartiet att inte gå med på någonting i förhandlingarna. De borgerliga ledarsidorna har ingen annan agenda. Näringsliv, politiker och mediala profiler använder sina förbindelser för att skapa dessa drev och elda på dem så mycket de kan.
All likhet mellan verkligheten och deras påståenden är en ren tillfällighet. Just nu förenas de av ett enkelt politiskt mål: att hindra Vänsterpartiet från att få inflytande.
Att “regeringsduglighet” återkommer om och om igen i dreven mot Vänsterpartiet – men aldrig när det gäller Sverigedemokraterna eller något annat parti – är på det sättet helt logiskt. Borgarklassen anser inte att Vänsterpartiet är “regeringsdugligt”. Inte på grund av något vurmande för demokratin. Tvärtom, deras problem med Vänsterpartiet är att partiet fått en del röster, och att partiet kanske skulle kunna kräva något som dess väljare röstat för.
Vänsterpartiet viker sig – dags att slå tillbaka
Det som mer än något annat behövs nu är en arbetarrörelse som står upp mot rasismen och försvarar de vänsterpartister som anklagats. Men V:s partiledning har i panik varvat ren radiotystnad med att säga att de “ser allvarligt på anklagelserna” och – enligt obekräftade påståenden i medierna – försökt pressa Mohamed Ali till att lämna den riksdagsplats han vunnit i valet.
Vid tidigare drev mot vänsterpartister har partiledningen böjt sig, bett om ursäkt för saker som inte stämmer, avstängt och uteslutit. Det ser nu ut som att man är på väg att agera exakt likadant. Vänsterpartiets ledning verkar hoppas att dreven ska tystna om de aldrig utmanar dem. Men den verkliga effekten av detta blir att högerns lögner framstår som sanning. Och ju mer Vänsterpartiet böjer sig, desto mer kommer högern, Socialdemokraterna och medierna att attackera partiet, eftersom de ser att det fungerar.
När Vänsterpartiet vägrar att stå upp mot de rasistiska lögnerna måste alla vi andra göra det: alla vi som fått nog av rasismen, islamofobin och högerpolitiken. Det är dags för en vänster som visar att den har ryggrad.