Rapporter, videor och foton strömmar in från världens alla hörn. Kamrater i Revolutionära kommunistiska internationalen deltar i historiska händelser, och våra idéer får större gensvar än någonsin.
En kamrat på lägret på Puerta del Sol i Madrid uttryckte det så här:
”Kommunismen blir allt populärare. Det handlar inte längre bara om siffror i någon opinionsundersökning – kommunisterna är här.”
Under de senaste månaderna har vårt arbete växlat upp i omfattning, bredd och genomslag. Världen står i brand. En ny generation klasskämpar träder fram och söker efter svar – och vi vinner fler av dessa kämpar än någonsin!
Spanien
För ett år sedan svepte en våg av militant kamp över Europa, från rörelsen ”Blockera allt” i Frankrike till den politiska generalstrejken för Palestina i Italien. Nu ser vi en ny våg av kampvilja, med ungdomen i spetsen.
Dessa utbrott har utlösts av olika frågor (bostäder i Spanien, utbildning i Frankrike, militarism i Tyskland), men de underblåses av världskapitalismens allmänna kris, som har påskyndats av Irankrigets verkningar och är särskilt akut i Europa.
Alla dessa rörelser är starkt politiserade, och de som står i främsta ledet är mycket mottagliga för revolutionära kommunistiska idéer.
Kamraterna i Organización Comunista Revolucionaria (OCR) – RKI i Spanien – har kastat sig in i ockupationen av Puerta del Sol i Madrid. Där har de slagit upp ett tält med kommunistiska banderoller, och där vinner deras idéer gehör medan nya kommunister ansluter sig. Den spanska kamrat som citerades tidigare beskriver läget på plats:
”Stämningen är (…) laddad och präglas av ständiga politiska diskussioner. Vår flagga med hammaren och skäran fångar allas uppmärksamhet. Enskilda samtal lockar snabbt en hel publik till vårt bord. Vi har talat med elever så unga som 13 år som vill kämpa!”
Kamraterna i OCR har spridit material och diskuterat med folk dag och natt. De förklarar att det enda sättet att garantera bostäder åt alla arbetande människor är att expropriera fastighetspamparna, bankerna och byggbolagen och förvalta deras tillgångar under arbetarkontroll.
Kamraternas analys och program har tagits emot med stort intresse. Det märktes på framgången för deras regionala skola den 10 oktober, där lokalen var full till bristningsgränsen! Bara under det senaste året har OCR:s medlemsantal vuxit med 40 procent.
Frankrike
I Frankrike utkämpar generation Z en strid mot de rikas regim under Macron. Det som började som en protest mot skolornas förfall har blivit en samlingspunkt för den brinnande ilskan bland Frankrikes ungdomar och arbetare, som ser sin framtid offras på kapitalets altare. Under flera gemensamma aktionsdagar har hundratusentals gått ut på gatorna, och demonstranterna har modigt stått upp mot Macrons brutala kravallpoliser.
Våra franska kamrater i Parti Communiste Révolutionnaire (PCR) har djärvt gått in i kampen i tolv städer och väckt intresse hos hundratals kampvilliga ungdomar som är ivriga att återuppliva traditionerna från maj 1968 och Pariskommunen!
En av våra unga kamrater framträdde i en engelskspråkig sändning på France24 och skingrade rökridån av borgerliga lögner och propaganda. Han förklarade varför Frankrikes ungdomar gör uppror:
”I över 20 år har det inte kommit annat än angrepp från den franska härskande klassen, från staten, mot ungdomar, mot deras levnadsvillkor, deras rättigheter i skolan, mot arbetsvillkoren. Så stämningarna mot etablissemanget är mycket starka (…)
Jag är med i Parti Communiste Révolutionnaire här i Frankrike. Vi är [en del av] en international, ett marxistiskt parti i över 40 länder. Och det vi ser i hela världen i dag är att den här generationen är en revolutionär generation. Inte för att de är för våld, utan för att det finns en djup misstro mot systemet, som inte har gjort annat än att angripa deras levnadsvillkor. Och därför vänder de sig till revolutionära lösningar!”
Branden sprider sig
Branden i Europa sprider sig allt snabbare med ostoppbar kraft, och överallt finns vi på plats!
I Belgien slöt våra kamrater upp tillsammans med tiotusentals skolelever, som har följt sina bröders och systrars exempel i Frankrike och inlett radikala protester mot åtstramningar och de stigande utbildningskostnaderna.
I Portugal (som redan har upplevt två generalstrejker sedan december förra året) deltog kamrater från Coletivo Comunista Revolucionário (CCR) i en landsomfattande bostadsprotest, främst ledd av Bloco Esquerda.
I Porto tog kamraterna ledningen för ett lokalt protestläger (inspirerat av det på Puerta del Sol) innan polisen skingrade det. De skilde sig från de reformistiska officiella arrangörerna genom sina djärva tal om att expropriera utsugarna och genom att knyta kampen i Portugal till den pågående striden i den spanska staten.
Militarismen har varit en annan drivkraft som fört in unga i klasskampen. En internationell ungdomsstrejk mot krig planeras till den 20 november.
Tyska elever gör uppror mot förbundskansler Merz planer på att kalla in ungdomar till militärtjänst. Tiotusentals ungdomar har mobiliserat för att säga till de tyska kapitalisterna: ”Vi tänker inte utkämpa era krig!” Det har redan varit flera skolstrejker, och ytterligare en planeras till december.
Kamraterna i Revolutionäre Kommunistische Partei (RKP) har gjort avtryck under hela året. De organiserade en stark grupp vid första maj-demonstrationerna i Berlin och drog med sig stora delar av folkmassan i sitt block med sin revolutionära glöd och sina kommunistiska slagord.
Med dessa förstärkta krafter har de deltagit i skolstrejkerna och mobiliserar nu inför den kommande strejken i december. De väcker hundratals radikala ungdomars intresse med sitt program för att göra denna elevrörelse till en samlande kraft som drar med sig arbetarklassen i en gemensam kamp mot Merz, militarismen, nedskärningarna och kapitalismen!
Slöjförbud i Österrike
I flera fall har våra kamrater tagit initiativet och fört fram krav och strategier som har tagits upp av de rörelser som blossar upp omkring oss.
I Österrike utlöstes till exempel ännu en proteströrelse av ett federalt förbud mot att skolelever bär hijab på lektionerna. Kamrater från RKP förde fram idén att samordna elevernas aktioner genom att organisera strejkkommittéer. Förslaget antogs med entusiasm. Nu planeras strejkkonferenser i Wien och Graz helgen den 17–18 oktober.
Strejken inleddes den 9 oktober med en livlig demonstration i huvudstaden. Våra kamrater har deltagit i kampen på över 80 skolor i hela landet, varav tio bara i Wien. Vi har fått följande ögonvittnesskildring:
”3 000 samlades i Wien i fredags – de allra flesta skolelever. Stämningen var mycket ungdomlig, och jag skulle säga att de vi talade med var arga, men samtidigt fanns där optimism. Man kunde se barn så unga som elva år ropa slagord i megafoner och hålla tal om sina egna erfarenheter.
(…)
Det fanns en stark känsla av internationell solidaritet – det huvudsakliga slagordet genom hela demonstrationen var ’Hoch die internationale Solidarität’ [Leve den internationella solidariteten]. En elev som vi intervjuade sade uttryckligen att samma problem som de franska eleverna protesterar mot (otillräckliga anslag till skollokaler, överbelastad lärarpersonal) finns i skolorna i Österrike.
(…)
Under mobiliseringen inför strejken betonade våra kamrater ständigt att eleverna måste organisera sig själva. Det var det enda sättet för strejken att lyckas. Alla de elever som hade arbetat för att få med sig sina klasskamrater och samordna arbetet mellan sina strejkkommittéer blev oerhört uppmuntrade när de såg hur många som deltog i demonstrationen.”
De österrikiska kamraterna får nu dussintals nya förfrågningar från elever som är ivriga att gå med i RKP!
Rasismen driver också fram stora protester i Danmark. Den 5 september genomfördes en stor högermobilisering på initiativ av Facebookgruppen ”Det Danske Folk” (Det danska folket), med en hård kärna av högerextremister och fascister. Ytterligare en sådan marsch planeras till den 17 oktober.
Efter en skolstrejk för Palestina, organiserad av Socialist Youth Front (SUF), som samlade 1 000 gymnasieelever i Köpenhamn, uppmanade Revolutionært Kommunistisk Parti (RKP) eleverna att mobilisera till en motdemonstration den 17 oktober.
Kamraterna har redan vunnit stöd från enskilda fackföreningar, som 3F Köpenhamn, och studentrådet vid Köpenhamns universitet (KU) deltar i planeringen av motdemonstrationen. KU kan mobilisera tusentals studenter, vilket skulle kunna bädda för en oerhört kraftfull styrkedemonstration.
I odjurets buk
Imperialismens brott är en viktig faktor i klasskampen, och ingenstans gäller det mer än i ”odjurets buk” – USA.
Kamraterna i Revolutionary Communists of America (RCA) har gjort ett föredömligt arbete med att mobilisera radikala ungdomar, arbetare och vänstern till försvar för den kubanska revolutionen, som Donald Trump är fast besluten att strypa.
RCA organiserade en landsomfattande aktionsdag den 3 oktober, med solidaritetsmöten i New York, Boston, Philadelphia, Chicago, St. Louis, Dallas-Fort Worth, Phoenix, Seattle och Los Angeles. De förbereddes med en politisk kampanj, bland annat ett specialavsnitt av RCA:s podd, där man förklarade arvet efter yankeeimperialismen på Kuba och revolutionens landvinningar.
Kamraterna producerade en solidaritetsvideo som har setts över 800 000 gånger på Instagram, och fick stöd från så framträdande personer som Amazon Labor Unions grundare Chris Smalls och Kshama Sawant, tidigare socialistisk ledamot i Seattles stadsfullmäktige.
Aktionsdagen fyllde ett tomrum inom den amerikanska vänstern. Ingen annan organisation har vidtagit seriösa åtgärder för att försvara den kubanska revolutionen. Det är värt att notera att de amerikanska kamraterna intervjuades av det kubanska redaktionskollektivet Punto Y Aparte. Det visar hur deras principiella motstånd mot Trumps rovlystna imperialism uppskattas av deras klassbröder och klassystrar på ön.
Samtidigt tog RCA i New York med sig 65 kamrater till en demonstration mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahus närvaro vid FN:s generalförsamling.
Kamraterna upptäckte snart att de utgjorde den största och bäst organiserade gruppen på demonstrationen. De fångade pressens uppmärksamhet: 40 olika medier dokumenterade RCA:s block och spred bilden av kommunister i främsta ledet i motståndet mot folkmordet i Gaza – däribland Trumps favoritkanal Fox News!
Ungdomen bekämpar högern i Brasilien
I Brasilien har ungdomarna samtidigt mobiliserat i masskala. Lulas usla resultat i presidentvalets första omgång öppnar för att den Trumpvänlige reaktionären Flávio Bolsonaro (son till den fängslade tidigare presidenten Jair Bolsonaro) kan bli vald i den andra omgången.
Resultatet i första omgången har skapat förtvivlan bland det reformistiska Arbetarpartiets (PT) anhängare, men samtidigt väckt ilska och oro inom breda skikt av arbetare och ungdomar, som inte väntar på att någon ska säga till dem vad som behöver göras.
Våra kamrater gick ut på gatorna under den jättelika protest som studenterna organiserade i São Paulo. De har fångat upp kampviljan genom att lägga ut ett formulär på nätet där de bjuder in människor att gå med i deras led. Över 300 ansökningar strömmade in!
Kamraterna samlade också in kontaktuppgifter från 200 personer vid en demonstration i São Paulo och kallade till ett öppet möte för att diskutera hur Bolsonaro kan bekämpas. Tjugo nya personer kom till mötet, och tre av dem bestämde sig för att gå med på stående fot.
Våra kamraters tillförsikt och beslutsamhet står i skarp kontrast till den ”officiella” vänsterns pessimism och förvirring och stämmer mycket bättre överens med medvetandet hos de unga människor som strömmar ut på gatorna för att försvara sin framtid.
Brittiska kommunister tar smällen från statens repression
I takt med att RKI växer hamnar vi alltmer i strålkastarljuset. Den senaste veckan har vår brittiska sektion, Revolutionary Communist Party, dragit till sig uppmärksamhet från högerextrema ”aktivister” som Tommy Robinson, och sedan, under helgen, från polisen, som brutalt angrep vårt block vid Palestinademonstrationen i London.
Efter att protesterna i Frankrike bröt ut angreps RCP:s nationella talesperson Fiona Lali av den högerextreme ”aktivisten” Tommy Robinson. Han anklagade henne för att ”uppvigla till upplopp” sedan hon välkomnat tanken på att generation Z-rörelsen i Frankrike skulle sprida sig över Engelska kanalen.
Det visade sig att Fiona hade betydligt bättre känsla för stämningen bland brittiska ungdomar än herr Robinson, att döma av hur populärt slagordet ”Tout le monde déteste la police” [alla hatar polisen] var vid Palestinaprotesten den 10 oktober. Vi ser hur världens ungdomar söker inspiration från andra länder till hur de kan slå tillbaka mot sina egna härskande klasser.
RCP gjorde ett enormt avtryck i marschen med 100 000 deltagare. Partiet samlade ett block med 700 kamrater: det största kommunistiska block som setts på Londons gator på årtionden.
Detta vittnade inte bara om den noggranna planeringen av just denna insats, utan också om åratal av tålmodigt arbete för att bygga upp och skola våra styrkor, i förening med den växande entusiasmen för kommunismen hos den nya generationen!
Styrkan i kamraternas block undgick inte Londonpolisen, som hittade en förevändning för att gripa en av våra unga kamrater och slunga honom mot ett krigsminnesmärke över slaget om Storbritannien. Kamraterna lät sig inte kuvas, utan agerade omedelbart och försökte stoppa gripandet.
Polisen svarade med ett brutalt angrepp och grep sammanlagt elva kamrater. Samtidigt trampade de ned kransar vid minnesmärkets fot. Från minnesmärkets sockel fördömde Fiona polisens feghet genom sin megafon:
”Statlig repression är ett tecken på svaghet, inte styrka!”
Till slut släpptes alla våra kamrater mot borgen, utan att åtal väcktes. Skandalpressen gick omedelbart till angrepp, vände upp och ned på fakta och anklagade ”vänsterextrema ligister” för att ha ”trampat på vallmoblommor” vid monumentet.
De borgerliga politikerna upprepade dessa skandalösa lögner. Den tidigare konservativa partiledaren Iain Duncan Smith rasade: ”Människor som trampar på minnet av gångna tiders hjältar är inte värdiga att vistas i Storbritannien.” Samtidigt sade Konservativa partiets skuggjustitieminister Nick Timothy: ”Det finns inget annat ord för dessa människor än ’avskum’.”
Från sådana människor kan detta bara betraktas som en komplimang! Vi bryr oss inte om deras ”åsikter”. Betydligt mer talande är att de brittiska kamraterna sedan helgens Palestinademonstration har rekryterat nästan 50 nya medlemmar: i genomsnitt en ny medlem per 2,5 timmar! De vinner dessa nya kämpar tack vare sitt mod, sin övertygelse och sina klara idéer, som en av de gripna kamraterna sammanfattade det:
”Inga handfängsel eller villkor för frigivning mot borgen kan hejda en idé vars tid har kommit, och det är med den vetskapen som jag säger att jag är övertygad om att vi kommer att vinna. Jag tänker inte låta mitt gripande hindra mig från att bygga framtidens parti, RCP.”
Kommunister tar välkomstmässorna med storm!
Universitetsårets början är alltid en viktig tid för vår international. Men den här gången, med vår inspirerande världsskola bakom oss och med klasskampen på kokpunkten överallt, har vårt intåg på universiteten varit olikt allt vi tidigare har sett. Det gäller inte bara antalet studenter som går med, utan också deras kvalitet.
RCP i Storbritannien gjorde sin bästa insats någonsin bland nybörjarstudenterna och mötte över 2 000 studenter på 52 universitet. En förstaårsstudent i Birmingham som köpte ett exemplar av RCP:s tidning fick frågan om hon var kommunist och svarade genast: ”Självklart!” När hon ombads utveckla sitt svar sade hon:
”Jag har väl ögon och öron? Se på allt omkring oss! Jag köpte den här tidningen i går. Jag läste igenom den i går kväll och tänkte: wow. Här var det äntligen människor som sade det jag har tänkt sedan jag var 13.”
De amerikanska kamraternas ”höstoffensiv” pågår fortfarande för fullt, och inspirerande rapporter strömmar in från universitet i Washington D.C., Seattle, Los Angeles, Minneapolis, Boston och många andra städer. Trots att kamraterna har behövt hantera motstånd från universitetsbyråkratierna har hundratals redan skrivit upp sig. Bara i Los Angeles lämnade 122 studenter sina kontaktuppgifter.
Kamraterna rapporterar att denna nya studentkull tar frågorna på stort allvar. Studenterna kräver svar på så skilda frågor som det sudanesiska inbördeskriget, den kubanska revolutionen och vår inställning till New Yorks borgmästare Zohran Mamdani.
På andra sidan gränsen i norr har kamraterna i Revolutionary Communist Party/Parti Communiste Révolutionnaire (RCP/PCR) talat med tusentals studenter på 35 campus i Kanada och Quebec och täckt väggarna med 25 000 affischer och klistermärken.
Precis som i rapporterna från Storbritannien och USA berättar kamraterna om en hunger efter idéer och förklaringar med substans, snarare än tomma slagord:
”En grupp på fem unga kvinnor som hade gått förbi [vårt bord] kom tillbaka för att diskutera. Vi började med vem Marx var och gick vidare till oktoberrevolutionens historia [och] … varför vi behöver marxistiska idéer mer än någonsin … I slutet av samtalet sade den första tjejen: ’Det känns som att jag har lärt mig mer under det här samtalet än under de senaste fem åren’, och köpte ivrigt en tidning.”
Kamraternas ansträngningar har gett resultat: 100 ansökningar om medlemskap på fem veckor!
I Mexiko sammanföll våra kamraters ”höstoffensiv” med demonstrationer den 26 september till minne av kidnappningen av Ayotzinapastudenterna, den 2 oktober på årsdagen av studentmassakern 1968 och den 10 oktober för Palestina. Parti Comunista Revolucionaria (PCR) samlade väldiga, kampvilliga block vid dessa tillfällen och förde energin vidare till universiteten.
Det finns mycket mer att säga. Vi står inför det avundsvärda problemet att ha för många framgångar för att kunna berätta om alla i en enda artikel! Över hela världen känns det som om historien kommer vår international till mötes. Aldrig tidigare har den förenat en så stark tillväxt med en så seriös inställning till teori och politisk förståelse.
Men i själva verket återstår fortfarande mycket mer att göra. Det räcker att se på tillståndet i världen för att förstå hur brådskande vår uppgift är.
Om vi ska befria mänskligheten från den mardröm som kapitalismen har skapat måste vi bygga ett internationellt kommunistiskt massparti som kan leda arbetarklassen till seger. Vi kan inte nöja oss med våra framgångar eller vila på lagrarna. Det är vår plikt som kommunister att fortsätta framåt och bygga upp våra styrkor ytterligare.
Till den som ännu inte har anslutit sig till oss i arbetet med denna stora uppgift kan vi bara citera Kommunistiska manifestets odödliga ord: Du har inget annat att förlora än dina bojor – och en värld att vinna.