Två sammanlänkade kriser sliter sönder regimen i Ukraina. Å ena sidan håller fronten på att upplösas. Situationen på slagfältet försämras för varje dag, om inte för varje timme. Å andra sidan hotar en enorm korruptionsskandal att svepa bort Zelenskyj och hela hans regim.
Låt oss börja med den militära krisen. I slutändan är det situationen vid fronten som driver allt annat.
Pokrovsk och Kupiansk ligger i vardera änden av den sista försvarslinjen av städer som kontrolleras av ukrainska styrkor i östra delen av landet. I takt med att denna linje faller finns det inget som hindrar ryssarna från att skära igenom landet som en varm kniv genom smör, åtminstone så långt som till floden Dnepr. Ryssarna avancerar redan snabbt mot städerna Dnipro och Zaporizjzja.
Samtidigt maler de ryska bombardemangen, natt efter natt, ned landets energi- och transportinfrastruktur, liksom dess vapenproduktionsanläggningar. Vissa områden står inför 16 timmars ström- och värmeavbrott när den hårda ukrainska vintern sätter in.
En massa lögner
De västerländska medierna och experterna har förtigit att ryssarnas primära mål inte har varit att erövra territorium utan att krossa den ukrainska armén.
Detta är ett utmattningskrig, ett krig som ryssarna håller på att vinna – och det är ett utmattningskrig inte bara mot Ukraina, utan mot hela det så kallade ”väst” som helt och hållet har finansierat och beväpnat Ukraina. Som sådant har det på ett förödande sätt blottlagt gränserna för USA:s och västvärldens makt.
I motsats till den ryska, har Ukrainas taktik inte kretsat kring strategiska vinster på slagfältet, utan framför allt om dess effekt inom PR-området. Syftet är att rättfärdiga den kontinuerliga strömmen av vapen och pengar – att övertyga den allmänna opinionen om att kriget kan vinnas – och framför allt att övertyga Trump om att detta krig kan vinnas, så att USA ska fortsätta försörja krigsinsatsen.
Slaget om Pokrovsk förlorades exempelvis för en månad sedan, eller ännu tidigare. Hade ordern om reträtt givits då, kunde tusentals ukrainska soldater ha räddats. I stället omringades de av ryssarna – ställda inför valet att antingen försöka bryta sig ut över leriga öppna fält och möta en säker död genom ryska drönare, eller att invänta döden genom en gigantisk glidbomb – eller att kapitulera.
Ommöblering på Titanic
Den 10 november avslöjade Ukrainas nationella antikorruptionsbyrå (NABU) förskingringen av en miljard kronor från Energoatom, det ukrainska statliga kärnkraftsbolaget.
I centrum står Zelenskyjs nära vän Minditj. Övriga anklagade inkluderar Zelenskyjs före detta biträdande premiärminister Oleksij Tjernysjev, energiminister Svitlana Hryntjuk, justitieminister Herman Halusjtjenko, liksom stabschefen Jermak – den mäktigaste mannen i landet efter Zelenskyj själv.
De anklagade har enligt uppgift tagit 10–15 procent av varje Energoatom-kontrakt som mutor. Dessa inkluderar byggprojekt för att skydda landets energiinfrastruktur från ryska bombningar.
Zelenskyjs klick blev rik – medan miljontals ukrainare fryser i mörkret och många kommer att dö.
I en inspelning klagar en av de åtalade över ryggsmärtor från att ha släpat på väskor fyllda med kontanter runt Kiev! Detta vid en tidpunkt då Europeiska ekonomiska kommissionen uppskattar att en majoritet av ukrainarna lever under ”svåra fattigdomsförhållanden”.
Som en viktig del av Zelenskyjs inre krets har Minditj blivit fabulöst rik. Anklagelserna kring Energoatom är bara toppen av isberget. NABU utreder också hans företag Fire Point – som började som en blygsam castingbyrå. Men tack vare Minditjs kontakter med Zelenskyj är den ”castingbyrån” nu en drönartillverkare med kontrakt värda en miljard dollar om året!
Vad betyder allt detta?
Alla intressena hos Zelenskyjs klick är knutna till att vara en västerländsk ställföreträdare för att slå mot Ryssland. De måste övertyga väst om att de fortfarande kan fylla denna roll för att pengarna ska fortsätta att flöda och för att de ska kunna fortsätta att fylla sina egna fickor.
Men kriget är förlorat. Och även om krigspropagandan döljer detta faktum i väst, är det ändå välkänt av de flesta ukrainare. I februari 2022 var 70 procent för att fortsätta kriget till seger. I juli i år hade siffran sjunkit till 24 procent. Den har utan tvekan sjunkit ytterligare sedan dess.
Tidpunkten för NABU:s agerande mot Zelenskyjs inre krets kan knappast betraktas som en tillfällighet. Bakom NABU står de europeiska makterna själva och en del av oligarkin, däribland före detta president Porosjenko och bröderna Klytjko, varav den ene är borgmästare i Kiev.
Oligarkerna i Kiev hoppas kunna förvandla blod till guld, även om förödelse väntar i slutändan. Men då tror sig många av dem kunna vara tryggt undangömda i något tredje land. Därifrån hoppas de kunna dra nytta av schweiziska bankkonton fulla av stulna pengar och njuta av en bekväm pension som krigshjältar i exil.
Avgörandet
Européerna är, av sina egna skäl, desperata att hålla igång detta krig. De måste binda amerikanerna till Europa. Så fort kriget är över kan amerikanerna dra sig tillbaka för att fokusera på andra områden, framför allt Latinamerika och Asien-Stillahavsområdet.
De har därför spelat med i Ukrainas PR-spel för att binda amerikanerna. Men kriget har nått en vändpunkt. Ryssarnas framryckning ökar kontinuerligt. För varje dag försämras Ukrainas position.
Så småningom måste västvärlden inse hur verkligheten ser ut. Antingen förhandla nu och behålla något, eller se på medan ryssarna oundvikligen krossar och förstör den ukrainska armén. Åtminstone vissa verkar vara medvetna om detta faktum. Trumps sändebud, Steve Witkoff, förde till exempel hemliga samtal med ryssarna för att utarbeta en ny 28-punkts fredsplan.
Ukraina står inför ett budgetunderskott på 100 miljarder euro. Det är kostnaden för att fortsätta kriget i ytterligare ett år.
Trump-administrationen har dock lagt hela den ekonomiska bördan på axlarna på USA:s europeiska ”allierade”.
Européerna är desperata att inte låta kriget ta slut. Men hur ska de betala för det? Frankrike har ett budgetunderskott på 5,5 procent av BNP, Belgien ett underskott på 5,5 procent och Storbritannien 4,8 procent.
För den europeiska imperialismen skulle en rysk seger kunna innebära att alliansen med USA upplöses. Bankrutt, med en lamslagen industri, kommer den att stå ensam inför en mäktig militärmakt vid sina gränser. Hemma sjuder redan en enorm ilska. Starmer, Macron och Merz är bland de mest impopulära ledarna i sina respektive länders historia. De traditionella partierna faller sönder.
De kan inte acceptera ett slut på kriget, men ingen av dem är heller villig att betala för det. Blocket har därmed hamnat i ömsesidiga anklagelser.
Belgien vägrar samtidigt att ansvara för beslagtagandet av 140 miljarder euro i ryska tillgångar som finns i Euroclear, av rädsla för att internationella domstolar kommer att betrakta det som stöld. Deras finansiella rykte skulle ligga i spillror. Fransmännen och italienarna är mycket entusiastiska över att ge ut ”euro-obligationer” för att betala för det – gemensam europeisk skuld. Men det innebär att man ber tyskarna stå som borgensman, vilket de inte är särskilt entusiastiska över.
Dags att störta krigshetsarna
Nu när krigets slut närmar sig dömer västvärlden och Kievs regim tusentals människor till döden utan någon utsikt till seger. Varför? För att det ligger i deras intresse att göra det. Långt ifrån att rädda Ukraina garanterar deras agerande Ukrainas undergång som nation.
I början av detta krig fick vi höra att det var ett krig för att försvara ”västerländska” värden som ”demokrati” och ”frihet”.
När krigets slut närmar sig har Kievs regim avslöjats som en oansvarig klick av de mest skamlösa brottslingar och gangsters. I händerna på dessa gangsters har västvärlden anförtrott hundratals miljarder dollar som pressats ur den europeiska arbetarklassen, fullt medvetna om att mycket skulle hamna på ukrainska oligarkers offshore-bankkonton.
Detta är ett krig som utkämpas mellan den mäktigaste och mest reaktionära kraften på planeten, den västerländska imperialismen – och en av dess uppåtgående konkurrenter, den ryska imperialismen. Ukraina spelar bara rollen som ställföreträdare i blodbadet.
Som kommunister i väst lägger vi ansvaret för de fasor som detta krig har fört med sig där det hör hemma: hos vår egen krigshetsande härskande klass, samma härskande klass som förstör arbetarklassens levnadsvillkor för att finansiera sina imperialistiska äventyr. Vi säger: Störta krigshetsarna!
Den här artikeln publicerades ursprungligen på marxist.com!