Natten till den 7 april gick vår kamrat Martin Oskarsson bort vid 59 års ålder. Han drabbades av en plötslig lunginflammation som ledde till en blodförgiftning. Trots att han låg på intensivvård med antibiotikabehandling gick han tragiskt nog inte att rädda. Våra tankar går till hans närmast sörjande.
Martin var en av de mest hängivna och lojala medlemmarna i Revolution och Internationella Marxistiska Tendensen. Han var även med och grundade den tidning som i dag heter Revolution. Till följd av sjukdom kunde han under de sista åren tyvärr inte vara lika aktiv som han hade önskat.
Martin gick med i den marxistiska rörelsen på 1970-talet och förblev aktiv fram till slutet. Han övergav aldrig för en sekund den revolutionära övertygelsen. Tvärtom behöll han sin orubbliga tro på att den svenska och internationella arbetarklassen både kan – och förr eller senare kommer – förändra samhället och bygga socialismen. Martin ägnade hela sitt liv åt att göra detta till verklighet.
Röda Ådalen
Martin var på djupet ett barn av sin tid och sin födelsetrakt. Han växte upp i ”det röda Ådalen”, där så många av den svenska arbetarklassens hårdaste klasstrider utspelat sig. Här bröt Sundsvallstrejken ut 1879, som på många sätt blev startskottet till den moderna svenska fackföreningsrörelsen. Det var också här som Sveriges Kommunistiska Parti på 1930-talet hårdast kom att utmana socialdemokratins grepp om LO. Genom de bittra strejkrörelserna åren 1931-34 visade LO och SAP gång på gång hur total reformismens lojalitet till det kapitalistiska systemet var, och hur långt ”arbetarledarna” var beredda att gå för att få slut på arbetarkampen.
Martin var inte bara väl förtrogen med denna arbetarklassens historia. Han hade också en genuint nyanserad och dialektisk syn på den. Otaliga gånger förklarade han för yngre kamrater att historien inte har någon på förhand given väg. Varken stalinismens seger eller socialdemokratins dominans var oundviklig – Martin betonade alltid att det är kampen själv som avgör utvecklingen. Som han ofta sade: När arbetarklassen väl går ut i kamp finns alltid möjligheten att på nytt omforma arbetarrörelsen till ett kampdugligt redskap för att bygga ett nytt samhälle.
När Martin som ung tonåring blev politiskt aktiv var dessa stora strider sedan länge glömda. Ibland kan det se ut som om en enskild människas liv och historiens utveckling hänger ihop. Så var det i Martins fall – för samtidigt som han blev socialist så vaknade arbetarklassens kamp både internationellt och i Sverige. Och omedelbart ledde det till en kris i de reformistiska arbetarorganisationerna. En vänstervåg följde. I Sverige påverkade det socialdemokratin djupt, speciellt bland unga LO-medlemmar och ännu mer inom SSU. Paroller om att kapitalismen ska avskaffas, om att stoppa imperialismens krig, om att stödja befrielsekrig i olika länder – allt sådant blev plötsligt vardagliga självklarheter. Men Martin såg tidigt att det var skillnad på att vara radikal i ord – och att vara revolutionär på riktigt.
Den marxistiska tendensen
Så när det på SSU:s val-läger 1975 dök upp två unga socialdemokrater med en ”marxistisk tidning för arbetarrörelsen” – då tvekade inte Martin. Han förstod snabbt att detta var det han letat och längtat efter. Från den stunden var och förblev han revolutionär marxist. Åren som följde var oavbruten framgång – inom SSU, i facket och i socialdemokratiska partiet. I trakten där Martin var aktiv, från Sundsvall och ända upp till Umeå, växte marxisterna med raketfart både i popularitet och antal.
Efter 1980-talet, med Thatchers och Reagans delvis framgångsrika kamp mot ”socialism”, och än mer senare efter Sovjetunionens fall, demoraliserades många av Martins jämnåriga kamrater och föll ifrån rörelsen. Andra gick i en ultravänsteristisk och sekteristisk riktning. Martin gick aldrig i någon av dessa fällor, utan försökte tvärtom alltid fördjupa sin marxistiska förståelse genom sådana kriser. Han återkom alltid till detta: hur det är skillnad på att teoretiskt förbereda sig på att en revolutionär situation en dag kommer – jämfört med att i praktiken verkligen ha förmåga att agera då stunden är inne. I decennier hade vi som marxister upprepat att kapitalismens kris kommer att innebära reformismens kris. Ändå – när socialdemokratins ledning till slut öppet gick över på borgarklassens sida och började attackera sitt eget ”välfärdssverige” – då blev gamla kamrater likväl chockade.
Men för Martin var det bara att spotta i nävarna och ta nya tag! Och det var precis vad han gjorde. Gång på gång började han om med en ny generation unga. Många av oss som kände honom, skulle kalla honom lite kärv, envis och ibland direkt osmidig. Men ärligt talat, vilken annan personlighet skulle ha gått i land med det som Martin åstadkom?
Utan hans outröttliga arbete, speciellt under åren då han var i stort sett den enda äldre kamraten, är det inte troligt att den marxistiska tendensen skulle ha överlevt i Sverige. Han spelade en avgörande roll i att bygga IMT i Sverige, i synnerhet under åren kring 2010, då tendensen ombildades kring den tidning som i dag heter Revolution. Även om han inte kunde vara aktiv på slutet var han mycket glad åt de framgångar som de yngre kamraterna gjorde, och skickade alltid entusiastiskt och varmt beröm när det kom nya rapporter.
Han skolade också sin son Hannes i marxismen, som också blev aktiv i IMT.
Enormt kunnande
Martins enorma kunnande inom marxistisk teori, historia och rörelsens traditioner, gjorde honom till en ovärderlig lärare för de yngre kamraterna. Han var alltid beredd att berätta ingående, vare sig det handlade om en diskussion om Sydafrikas politiska historia, bolsjevikpartiet, imperialism, marxistisk ekonomi, en marxistisk analys av Sovjetunionen, filosofi, arbetarkamp i Sverige eller en rad andra fält där han ansamlat en oerhörd kunskap under åren.
På gruppmöten dök han alltid upp med en ny bok i handen som han lade förstrött på bordet. Kanske handlade boken om tyska revolutionen eller om Rosa Luxemburg, och eftersom han själv hade läst brukade han lämna kvar boken när han gick. Många misstänkte att detta var ett sätt att få andra att läsa. Han uppmuntrade alltid kamraterna att studera och förstå marxismen på djupet själva, och inte bara ta saker för givet.
Många har fått sin första skolning inom marxismen på många långa möten och diskussioner med Martin, där han tålmodigt förklarade de grundläggande idéerna till alla unga kamrater som var beredd att lyssna. Han hade en förmåga att alltid tillföra någonting nytt till en diskussion.
Gav allt för kampen
På slutet hamnade han i en mycket svår personlig situation efter att ha blivit mycket sjuk. Försäkringskassan drog in ersättningen trots att han hade flera läkarintyg som bevisade hans obefintliga arbetsfömåga. Denna psykiska och även fysiska tortyr utsätts många människor för i det här systemet. Men Martins svar på detta var aldrig individuell förtvivlan – utan politisk kamp. Han skrev många insändare till tidningar och artiklar i Revolution under denna tid, också om sin egen och andras situation som utförsäkrade.
Under denna tid tog han dessutom på egen hand initiativ till och samlade in pengar till utgivningen av Alan Woods bok Filosofins historia – i svensk översättning av Hans Åkesson. Han kom till ett av Revolutions möten med en väska full med böcker och uppmanade alla att studera boken. Utan kunskaper i filosofi kan man inte bygga en revolutionär organisation, manade han!
Ingen var så obekymrad av personligt smicker som Martin. Han förstod att vi hade en uppgift att utföra som är mycket större än någon enskild individ. Detta är marxisternas själva livsnerv, som Trotskij sammanfattade:
”Livet är ingen enkel fråga… Man kan inte gå igenom det utan att hänfalla till frustration eller cynicism om man inte vägleds av en stor idé som lyfter en ovan personlig misär, ovan svaghet, ovan alla slags svek och tarvligheter.”
Martins stora ideal var socialismen, en jämlik och rättvis värld utan klasser, där ingen förtrycks och alla kan leva i fullständig frihet och harmoni.
Att stå på våra föregångares axlar
Martin ägnade sitt liv åt kampen för människans frigörelse, till sista andetaget. Vi har ett ansvar för att föra denna kamp vidare, för att förbereda den revolution som han hängav sitt liv åt. Vi kommer att minnas honom som en förebild och en inspiration.
Vi minns denna revolutionär och klasskämpe. Hans kamp kommer att fortsätta inspirera och sätta avtryck i den svenska klasskampen. De idéer han försvarade till sin död – bolsjevismens idéer – förblir de enda idéer som kan sätta stopp för det kapitalistiska barbariet.
Martin var en proletär revolutionär som aldrig gav upp. Utan hans insatser hade den svenska sektionen av IMT aldrig varit där vi är i dag. Låt hans liv och kamp bli en inspiration för de kommande generationer klasskämpar som växer upp under förhållanden av kapitalistisk kris. Vi kan bara hoppas att vi kommer att göra en lika plikttrogen, ärlig och glödande insats som denna hängivna revolutionär.
Det kommer att vara begravning fredag den 4 maj klockan 10:00 på St Markus Kapell i Göteborg. Efteråt kommer det att vara en minnesstund.
Här ett litet axplock bland Martins många artiklar genom åren:
- Portugal 1974 – nejlikornas revolution
- Diktatur i socialismens namn
- Lugnet före stormen: Perspektiv på svensk politik efter årtusendeskiftet
- Socialdemokratiska ungdomsförbundet 1903-17: Från avväpning till uppror mot kriget