Revolutionära kommunistiska internationalen hyllar Bangladeshs studenters inspirerande mod. Deras rörelse, som började som en protest mot ett ruttet kvotsystem, har eskalerat till att kräva ett omkullkastande av den mordiska Hasina-regimen. Våra kamrater i över 40 länder runt om i världen står i full solidaritet med er. Bangladeshs studenters rättmätiga sak är hela världens arbetares och ungdomars sak! Världen måste få veta vad som verkligen händer i Bangladesh.
Detta har för länge sedan slutat handla endast om det korrupta kvotsystemet, som Hasinas regim använder för att belöna sina mest lojala lakejer. Efter att regimen svarade med mord, arresteringar och tortyr, har det blivit tydligt att en fri och värdig tillvaro för massorna i Bangladesh är omöjlig så länge denna regim finns kvar. Den måste störtas och mördarna ställas inför rätta. Som studenterna säger: ”Först räknar vi kropparna, sedan räknar vi kvoterna”.
Behovet av internationell solidaritet är akut. Trots den slaktkampanj som Hasina-regimen genomfört, har studenterna vägrat att backa en enda millimeter från sina krav. Repressionen har inte heller avtagit. Polisen fortsätter sina dörr-till-dörr-razzior. Enligt officiella siffror har över 2000 arresterats.
Kroppar fortsätter att anlända till bårhusen. Läkare rapporterar att kroppar staplas på varandra när bårhusen fylls till bristningsgränsen. Tidningar i Bangladesh har räknat över 200 döda, men denna siffra är sannolikt en grov underskattning.
Regimen försöker desperat dölja sina spår. Polisen har gått från sjukhus till sjukhus och konfiskerat register över de avlidna så att ingen ska få veta den verkliga omfattningen av deras brott. Men vi kommer inte att låta denna mörkläggning lyckas!
Det är studenters och arbetares internationalistiska plikt att överallt belysa Hasina-regimens brott och bryta den medskyldiga konspirationen av tystnad i internationella medier.
Vi uttrycker vårt totala fördömande av denna mur av tystnad från media. Den miljardärsägda pressen ser Hasina som en lojal representant för deras klass. Hon har förvandlat Bangladesh till ett paradis av billig arbetskraft för deras klass att utnyttja. Från den bangladeshiska arbetarklassens blod, utvinner de enorma vinster varje år. Därför blundar de skamligt för ytterligare blodspillan för att kunna behålla sin lojala hantlangare.
Vi uttrycker likaså vårt totala fördömande av den så kallade ”internationella gemenskapen”. De har inte rört ett finger. Denna ”gemenskap” är en av plundrare och exploatörer. Hasina är en av deras egna. Dessa ruttna kapitalistiska regimer känner av den revolutionära ilska som växer fram under ytan bland arbetare och ungdomar i deras egna länder. Inget fyller deras hjärtan med mer skräck än risken att exemplet från Bangladeshs modiga studenter ska upprepas på hemmaplan.
Det gäller för regimerna i USA, Storbritannien, Indien och till och med Pakistan. Hasina-regimen försöker anklaga den gamla fienden Pakistan och andra ”skugg-aktörer” för att ligga bakom protesterna. De ljuger! De ruttna härskande klickarna i alla dessa länder – vare sig de är vänner eller rivaler till Hasina och hennes gäng – fruktar Bangladeshs studenters exempel!
Men de fattiga och förtryckta överallt ser med den varmaste sympati på er kamp. Till studenterna i Bangladesh säger vi: här är era enda verkliga allierade, ungdomarna och arbetarklassen i Bangladesh och i hela världen!
Vi kommer att göra allt vi kan för att uppmärksamma arbetarklassen överallt på er situation. Vi uppmanar till solidaritetsprotester på alla större campus, utanför ambassader och mediehus; vi uppmanar fackföreningar, arbetarorganisationer och studentorganisationer överallt att knyta kontakter med diasporan för att organisera protester och fördöma slakten.
Missta er inte, detta är ett klasskrig som Hasina för. Hennes regim har bara ett mål: att skapa en ”ordnad” situation där kapitalistklassen – klädtillverkarna och de stora multinationella företagen, och självklart hennes egen klick – kan exploatera och råna Bangladeshs arbetande massor i fred.
Massorna krossas obarmhärtigt under kapitalismens kris, av inflation, arbetslöshet och fattigdom. Miljontals har tvingats emigrera i jakt på jobb för att försörja sina familjer där hemma. Ofta fastnar de i lågbetalda jobb, utan rättigheter och under pressen av rasism och förtryck i länderna de flyttar till.
De har nått bristningsgränsen. De identifierade studenternas kamp med den mot sitt eget hatade förtryck och utnyttjande. Hasina hotades av ett explosivt uppvaknande av arbetarklassen. Det skulle utan tvekan ha omkullkastat hela hennes regim. Hon valde därför att ta till den snabbaste och mest brutala repressionen innan en sådan rörelse kunde sprida sig till arbetarna.
Sheikh Hasina kallade studentdemonstranterna för “razakar” (kontrarevolutionära paramilitärer som användes under självständighetskriget 1971), men i verkligheten är det Awami League och den bangladeshiska härskarklassen som helhet som har förrått befrielsekampen, som utkämpades av arbetare, studenter och fattiga bönder. Faktum är att de bangladeshiska studenterna i sin rörelse mot kvoterna återupplivar den revolutionära kampens flamma och återknyter historiens band med de bästa av deras revolutionära traditioner.
Men samtidigt som hon använder den yttersta brutalitet mot massorna, har hon gjort allt i sin makt för att behaga kapitalisterna och se till att massorna krossas utan att profiten skadas. Utegångsförbudet och nedsläckningen har lett till stort lidande för massorna. Men samtidigt har Hasina undantagit 400 klädfabriker i Chittagong EPZ (Export Processing Zones), där 500 000 klädarbetare är anställda.
De tillåts hålla öppet så att kapitalisterna kan fortsätta att göra sina fantastiska profiter obehindrat. Det finns dock ingenting som Hasina och härskarklassen fruktar mer än att studentrörelsen kopplas samman med arbetarna, och särskilt klädarbetarna, vars styrka vi fick en glimt av under strejkvågen i november.
Därmed har vi sett statliga styrkor användas för att hindra någon från att komma in eller ut ur EPZ. Regimen försöker upprätta en cordon sanitaire (buffertzon) mellan studenterna och dessa viktiga delar av arbetarklassen.
För att rörelsen ska segra måste vi bryta igenom denna cordon. För att fälla Hasina-regimen måste arbetarklassens makt mobiliseras. Vad som behövs är en total hartal (generalstrejk och nedstängning), kopplad till bildandet av saṅgrāma pariṣada (kampkommittéer) som förenar studenter och arbetare.
Genom sådana kampkommittéer, organiserade på lokal-, stads-, distrikts- och nationell nivå, skulle det vara möjligt att inte bara samordna självförsvar och systematiskt bredda rörelsen, utan också att bilda organ för arbetarmakt som skulle kunna utmana den brutala regimen och ställa frågan om vem som egentligen styr landet. Poängen är inte att ersätta Awami League med det lika korrupta BNP, som också tjänar kapitalisternas och de multinationella företagens intressen, utan att Bangladeshs arbetande folk ska ta landets styre i sina egna händer.
Seger till Bangladeshs studenter! Länge leve den internationella solidariteten!
Ned med Hasina-regimen! Ned med kapitalismen!