Enligt boverket har 21 av landets 38 högskolekommuner brist på studentboende. Det gäller inte bara storstäderna Göteborg, Stockholm och Malmö, utan även universitetsstäder som Lund och Uppsala. Till exempel har Lund totalt 40 000 studenter men bara 9 120 studentbostäder.
Detta har lett till en helt absurd situation, med en genomsnittlig kötid på 111 veckor i Stockholm, 123 veckor i Göteborg och 40 veckor i Lund. Det är vanligt att studentorganisationer som Akademiska Föreningen i Lund lottar ut boende till nya studenter. Allt fler studenter är tvungna att ”couchsurfa” eller pendla långt som tillfälliga lösningar.
Den oro som unga känner kring bostäder har också börjat påverka deras studier. Många tvekar inför att påbörja en utbildning där de helt enkelt inte vet om de kommer kunna hitta ett boende. Enligt en undersökning av SBAB har 42 procent i åldern 20–29 låtit bli att söka en utbildning på grund av sin bostadssituation.
De hyresrätter som ändå byggs är lyxboenden som de flesta studenter inte har råd med. Till exempel kan nybyggda studentettor hos privata aktörer i Stockholm kosta upp till 7 500 kr/månad. En sådan hyra är omöjlig att betala för en student som bara försörjer sig med CSN på 10 676 kronor i månaden.
För en socialistisk bostadspolitik!
Kapitalisterna producerar inte för våra behov utan för vinst. Eftersom det inte är lönsamt för dem att bygga de bostäder som folk faktiskt har råd med, spekulerar de i stället på bostadsrätter. De pressar upp priserna, som i sin tur betalas av en växande skuldsättning. För hushåll som tog nya bolån under 2017 uppgick skulderna till mer än fyra gånger årsinkomsten efter skatt. Detta är ingen hållbar situation och hotar inte bara bostadsmarknaden utan hela den svenska ekonomin.
För att lösa bostadsbristen och säkerställa alla studenters boende skulle det behövas ett massivt byggande genom allmännyttan. Resurserna finns men i fel händer. År 2018 gjorde de fyra största bankerna en vinst på 112 miljarder kronor, vilket enligt Boverket skulle räcka till att bygga bort bostadsbristen tre gånger om. Men i kapitalisternas händer slösas denna potential bort genom spekulation.
Vi måste nationalisera bygg- och bostadsföretagen och bankerna under arbetarnas och hyresgästernas demokratiska kontroll. Med hela samhällets rikedom i våra händer kan vi planera byggandet rationellt för samhällets behov och säkerställa alla ett boende.