Lördag den 4 februari genomfördes en jättelik demonstration för att fira sjuårsdagen av den bolivariska revolutionen och fjortonårsdagen av det Chavez ledda kuppförsöket mot den grymma och korrupta regering som satt 1992.
Den 12 kilometer långa demonstrationen omfattade hela sträckan mellan ”La Cota Mil” i östra Caracas och ”Avenida Bolivar” i de centrala delarna av staden. Hundratusentals människor från hela Venezuela deltog och stämningen präglades av revolutionär entusiasm. Bland demonstranterna fanns många familjer med barn, och mängder av ungdomar som bar röda T-shirts, kepsar och banderoller med socialistiska paroller.
Den mest populära tröjan hade texten ”Go for the 10 million”, vilket är det mål som Chavez har satt upp inför presidentvalen den 3 december i år. Det var som en enda röd flodvåg ackompanjerad av den revolutionära sångaren Ali Primera, vilken ingav deltagarna en känsla av styrka och optimism. Venezuelas folk återvände ännu en gång till gatorna för att slå tillbaka imperialismen och kontrarevolutionen och försvara revolutionen. Detta visar att massornas vaksamhet och kampvilja består.
Genom demonstrationen har massorna besvarat det senaste i raden av angrepp från USA imperialismen. Detta bestod i att USA utvisade den venezuelanska diplomaten, Jenny Figueredo. Detta skedde efter att Venezuela utvisat den amerikanske marinattachén John Correa, anklagad för spioneri. Correa samlade in hemlig information från officerare i Venezuelas armé och konspirerade mot regeringen.
Den reaktionära klicken i Washington lät ingen tid gå till spillo när Correa hade utvisats. Försvarsminister Rumsfeldt jämförde Chavez med Hitler. Andra höga ämbetsmän stämde in i hetskören, allt i syfte att framställa Venezuelas regering som kriminell.
Demonstrationen startade 9.00 på morgonen från Cota Mill och klockan 16.00 var Avenida Bolivar fullpackad med folk. Ändå hade inte alla hunnit avgå från samlingsplatsen. Detta visar hur många det var.
I internationella media har gett en förvrängd bild av denna händelse. I den spanska dagstidningen ”El Pais”, påstods att ”tiotusentals” deltog i den bolivariska demonstrationen medan ”tusentals” deltog i den som ordnades av oppositionen. Sanningen är att deltagandet i oppositionens demonstrationen var minimalt. Det var 2000 till 3000, jämfört med hundratusentals i den bolivariska demonstrationen.
Vid demonstrationsmötet talade Chavez i fyra timmar. Där fördömdes USA imperialismens taktik, vilken går ut på att förhindra ett återval genom att utmåla regeringen som oduglig. Han uppmanade alla att vara på sin vakt och inte låta sig luras av medias kampanj mot honom. Samtidigt uppmanades massorna att bekämpa byråkrati, ineffektivitet och korruption.
Han varnade USA för konsekvenserna av ett militärt angrepp. Att de kommer att få ”bita i gräset” och att alla Venezuelas raffinaderier på amerikansk mark kommer att stängas:
”Det hänger på USA om relationerna bryts mellan dem och oss. För oss kommer det inte kosta något att stänga raffinaderierna. Då kommer vi att se hur högt oljepriset kan bli. Vi önskar inte att det ska bli så, vi vill bli lämnade ifred. Imperialismen måste se sanningen i vitögat. Venezuela kommer inte att bli en koloni till USA. Vi ska styra oss själva.”
Chavez framhöll samtidigt att skapandet av en militär reserv ska påskyndas. Han underströk att inköpet av 100 000 gevär inte räcker till för att stå emot hotet från USA imperialismen. Därför har det lagts fram ett förslag till nationalförsamlingen om att köpa in fler vapen och att dessa ska delas ut till befolkningen:
”Gringos vill att vi ska vara försvarslösa, men så kommer att vara fallet. Jag kommer att påskynda processen av integration mellan den militära reserven och gränstrupperna. Venezuela behöver en miljon beväpnade män och kvinnor.”
Den bolivariska rörelsen uppmanades att bilda UBEs (valbataljoner) – i likhet med det som skedde vid folkomröstningen 2004 – i syfte att vinna presidentvalet och nå målet om tio miljoner röster.
Demonstrationen utgör ännu en vändpunkt i revolutionen. Den visar att den politiska medvetenheten är hög, och att styrkeförhållandena väger över till fördel för massorna och för en socialistisk omvandling av samhället. Innevarande år kommer att vara avgörande. Chavez återval kan bara säkras genom en organisering och mobilisering av arbetarna, ungdomen och de fattiga i städerna och på landsbygden.
Valbataljonerna måste användas till mer än att mobilisera inför valet, det ska vara ett medel för ett avskaffande av kapitalismen. Krav måste ställas på ett förstatligande av ekonomins nyckelsektorer (banker, industrier och storgods) under kontroll av arbetarna och de lokala kommunala organen. Endast på detta sätt kan vi bekämpa det ekonomiska sabotaget (som kommer att intensifieras inför valet), och bryta oss ur imperialismens och kontrarevolutionens ekonomiska järngrepp.
För att göra detta möjligt måste den borgerliga staten, basen för korruption och byråkrati, avskaffas och ersättas av en stat grundad på valda råd. Dessa råd måste knytas samman till en landsomfattande rådsförsamling, och de ombud som väljs till dem måste kunna återkallas. Eller för att använda andra ord: För att slå tillbaka imperialismens konspiration och säkra en seger för Chavez i valet den 3 december måste vi fullfölja revolutionen, och inleda en socialistisk utveckling.
Caracas 7 februari.
Källa: Jättedemonstration på den bolivariska revolutionens sjuårsdag