Gruvarbetare i Norrbotten har gått emot IF Metalls ledning och ställt sig bakom krav på 20, 15 och 10 procents löneökningar. ”Arbetarna är inte ansvariga för den här krisen. Varför ska vi betala för något vi inte är ansvariga för?”, säger Waldemar Tapojärvi, gruvarbetare från Kiruna.
Under de senaste månaderna har kapitalister och högt uppsatta fackliga ledare i kör förberett oss på att avtalsrörelsen inte kommer att resultera i någon reallöneökning. När nyheten kom att industrifacken yrkat på ett ”märke” på låga 4,4 procent, trots att inflationen är mer än det dubbla, så ledde det till ilska på många arbetsplatser.
Revolution har pratat med Waldemar Tapojärvi, gruvarbetare på LKAB i Kiruna, som lade fram en motion på ett möte med sin fackklubb Gruvtolvan som representerar 1500 arbetare. Motionen sa att man istället skulle kräva 20 procents löneökningar. Med runt 70 deltagare blev det klubbens största medlemsmöte på många år och motionen antogs enhälligt.
– Vi gruvarbetare, vårdpersonal, bussförare och byggarbetare har gått till jobbet som vanligt under pandemin. Då var vi hjältar, men nu verkar det som att vi inte ska förvänta oss någonting, säger Waldemar.
– Missnöjet på golvet är totalt. Folk är förbannade på hur ledningen agerar.
Han betonar flera gånger ilskan över fackets agerande.
– Vi är besvikna på facket som inte tar strid för oss arbetare, utan pratar som arbetsgivare. De flesta, och jag med dem, tycker inte att facket ska vara till för att hjälpa företaget att bibehålla konkurrenskraften ute i Europa. De talar mindre och mindre om oss och ställer sig istället till näringslivets förfogande.
LKAB har gjort rekordvinster under den senaste tiden. Under 2021 ökade omsättningen med 50 och vinsten med 130 procent, vilket resulterade i en vinst på 12 miljarder. Under 2022 gjorde man en vinst på 6,5 miljarder bara under första kvartalet.
– Vår arbetsgivare går inte igenom någon tuff tid ekonomiskt, utan tvärtom har det varit gynnsamma malmpriser samtidigt som kronan varit svag och dollarn stark, så företaget har kunnat göra stora vinster. Vi arbetar och producerar i ett bolag som gör miljardvinster och då vill vi ha en del av det.
LKAB:s VD Jan Moström höjde själv sin lön med 22,1 procent under förra året och tjänar nu 9,2 miljoner kronor om året, eller cirka 770 000 kronor i månaden. Samtidigt blir den ekonomiska situationen allt mer pressad för arbetare i och med den allmänna inflationen som låg på 9,3 procent i oktober. Inte minst har de höga drivmedelspriserna påverkat många.
– Vi lever med stora avstånd här. En del pendlar veckovis från Tornedalen. Alla prisökningar är det som oroar folk mest.
Gruvarbetarna visar vägen framåt
Runtom i Europa har arbetare i olika sektorer gått ut i kamp för löner som ska kompensera för inflationen, vilket har noterats bland arbetare även i Sverige. Waldemar nämner en rad länder där kamp blossat upp nyligen, till exempel facket RMT (järnväg-, sjöfart- och transportarbetarförbundet) i Storbritannien, generalstrejken i Grekland, oljearbetarna i Frankrike, och medlemmarna i IG Metall i Tyskland som krävde 8 procent i löneökningar.
– Även om det är lågt så är det bättre än de svenska fackförbunden, säger han.
Precis som under pilotstrejken på SAS tidigare i år så har gruvarbetarna också beskyllts för att redan ”ha det för bra”:
– Vi får höra att vi lyxgnäller, och ”ni har ju redan bra löner, ge istället till vårdpersonalen”.
Men försök att ställa arbetare i olika sektorer mot varandra ger Waldemar inte mycket för:
– Det florerar otroliga summor om vad gruvarbetare tjänar, om medellöner på 48 900 kronor i månaden. Ingen här har en sån lön vad jag vet i alla fall. Det sägs att vi får ut 30 000 kronor efter skatt, men det har vi nästan aldrig, bara om man jobbar mycket övertid eller storhelg.
– Varenda gruvarbetare skulle stötta vårdpersonal in i kaklet om de ställde krav som de här. Det är ju inte så att gruvföretagen kommer att ge pengar som vi avstår ifrån till Sveriges kommuner och regioner i löner till vårdpersonal. Ingen grupp får nånting om en grupp står tillbaka, snarare tvärtom.
Kapitalisterna har all anledning att vara oroliga, eftersom gruvarbetarna kan inspirera andra delar av arbetarklassen, och visa att en seger för en grupp är en seger för alla. Waldemar fortsätter:
– Märket blir en boja för kommunalarbetare, men också för oss gruvarbetare där industrin är vardagen, för att vi inte kan få högre löneökningar. Det kommer att slå hårdast mot de som har det sämst ställt, och vårdpersonalen kan inte påverka det eftersom facken i industrin kan ignorera dem. Därför måste vi få upp märket.
Organisera er!
På sociala medier har debattartiklar om ämnet delats och flera personer har hört av sig till Waldemar och sagt att de kopierat motionen och skrivit liknande till sina fackklubbar. Ett nästa steg hade varit att fackklubbar officiellt ställer sig bakom gruvarbetarnas krav och påbörjar en kampanj bland sina medlemmar för att få igenom samma krav på sina arbetsplatser.
När vi frågar Waldemar om han har någon uppmaning till de som håller med så svarar han:
– Organisera er, och ställ krav! Om du inte vet hur du ska göra, så ifrågasätt åtminstone, fråga i alla fall varför! Varför ska vi stå tillbaka? Varför inte företagen?
I det längre perspektivet tror även han att vi går emot en period av ökad klasskamp.
– Missnöjet kommer att spricka tillslut och folk kommer inte att se något annat alternativ än att kämpa tillbaka, som i Gula västarna-rörelsen i Frankrike!
Han har en optimistisk syn på arbetarklassens potential.
– Många inom vänstern tror att det är hopplöst, men potentialen är otrolig. Det blev ju en mobilisering hos oss! Missnöjet finns hos de allra flesta. Kommer det då någon och säger att man kan kämpa tillbaka så…
Det blev tydligt på medlemsmötet där motionen om 20 procents löneökning antogs.
– Tidigare var det bara styrelsen som var där. Nu var det unga, gamla, kvinnor och män. Personer som man aldrig hade kunnat tro skulle tänka sådana här tankar var väldigt kloka. Flera sa att ’på nästa möte måste vi vara dubbelt så många’. Arbetarklassens intressen är ju gemensamma, vi lever i ett klassamhälle, och klassmedvetenheten finns där hos folk.
Vi kan bara instämma!
Arbetarklassen har en otrolig makt i sina händer. Inte ett hjul snurrar, inte en glödlampa lyser, inte en telefon ringer utan arbetarklassens tillåtelse. Det är vi som är skaparna av allt värde i samhället, och vi ska inte tvingas betala för kapitalismens kris!
Revolution stöttar gruvarbetarnas rättmätiga kamp för en lön som går att leva på, och därför stämmer vi också in i Waldemars uppmaning: Organisera er!