Under de senaste decennierna har hetsen mot flyktingar och invandrare stadigt ökat. Vi har sett skärpta gränskontroller, REVA och en ökad rasistisk hets där politikerna försöker sätta likhetstecken mellan invandring och gängkriminalitet. Budskapet har varit tydligt: olika upplagor av ”Sverige är fullt”. Nu vill plötsligt såväl högern som Socialdemokraterna öppna gränserna för de flyktingar som kommer från Ukraina. Hur kommer detta sig?
Naturligtvis är det inte frågan om en vänstersväng eller några plötsliga humanistiska överväganden. Den svenska borgarklassen har aldrig tidigare haft några problem med imperialistiska krig – så länge de förts av deras allierade. De har tjänat stort på vapenexport till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, som sedan 2015 bedrivit ett krig i Jemen. Där används svenska vapen flitigt, liksom i andra konflikter som lett till hundratusentals döda och drivit miljontals människor på flykt. När dessa flyktingar väl når Europa möts de av stängda gränser och rasistisk hets. Detta är de svenska politikerna och medierna mycket tysta om.
Politikerna och borgarklassen bryr sig precis lika lite om det ukrainska folket som de bryr sig om den afghanska eller irakiska befolkningen. Deras utgångspunkt är den svenska imperialismens intressen: att göra det lättare för svenska kapitalister att suga ut folken i Östeuropa. Detta ställer dem i konflikt med den ryska imperialismen, som vill göra samma sak. För att vinna opinionen till sin sida, försöker de få den ryska invasionskriget i Ukraina att framstå som något helt annat än de krig som deras allierade under årtionden bedrivit i Syrien, Afghanistan, Jemen, Irak, och så vidare.
Ingen uttrycker detta tydligare än Moderaterna, som kräver fryst mottagande av kvotflyktingar och hårdare regler – om man inte kommer från Ukraina. I ett försök att förklara varför det är skillnad på att fly från krig i Ukraina och i Syrien, menade en SD-politiker från Karlskrona att ”de är ju kristna” och ”vana vid arbete och att inte bara få saker serverade”.
Det tillfälligt ökade flyktingmottagandet från Ukraina innebär inte att den rasistiska hetsen kommer att minska, tvärtom. Rasismen är ett alldeles för viktigt vapen för borgarklassen, som de använder för att skapa en syndabock och splittra arbetarklassen. De försöker distrahera från de samhällsproblem de själva skapat genom sin reaktionära politik. Detta gör de genom att skylla på den del av arbetarklassen som drabbats allra hårdast av den.
Politikerna drivs inte av samma solidaritet som arbetare känner för de ukrainska flyktingarna. Den enda solidaritet politikerna drivs av är den med den svenska borgarklassen och sina egna karriärer.
Arbetarklassens fiende kommer inte med båt från krigsdrabbade länder, den är redan här och innehar positioner i näringslivet och riksdagen. Det är mot dem vi måste ta kampen. Som marxister säger vi: Refugees welcome – låt kapitalisterna betala.