Brev från Engels till J. Bloch (Utdrag)

En av de vanligaste lögnerna om marxismen, som de aldrig tröttnar på att upprepa på det borgerliga samhällets universitet och skolor, är att marxismen anser allting vara bestämt på förhand. Men människorna skapar sin egen historia. Marxismen förklarar bara hur det sker, och att detta har bestämda gränser, som i sista hand bestäms av produktionen och reproduktionen av vårt livsuppehälle. Ett av de bättre svaren har getts av Engels i hans klassiska brev till J. Bloch.


… Enligt den historiskmaterialistiska grundsynen är det verkliga livets produktion och reproduktion de faktorer som till sist avgör historiens gång. Varken Marx eller jag har någonsin hävdat något annat på denna punkt. Om någon vill förvränga detta till att det ekonomiska momentet skulle vara det ensamt avgörande, blir hela satsen genast abstrakt, absurd och intetsägande. Den ekonomiska situationen utgör grundvalen, men överbyggnadens olika beståndsdelar – klasskampens politiska uttryck och deras konsekvenser – de författningar, som efter en politisk drabbning upprättats av den segrande klassen, de juridiska formerna, ja till och med de sätt på vilket dessa politiska sammanstötningar avspeglats i kombattanternas tänkesätt; politiska, juridiska och filosofiska tankegångar, religiösa föreställningar och deras sätt att vidareutvecklas till dogmatiska system – allt detta påverkar också historien och får ofta en avgörande betydelse för den historiska kraftmätningens yttre gestaltningar. Genom en växelverkan av alla dessa faktorer fastslås den ekonomiska utvecklingens nödvändighet mitt i den oändliga mängden av tillfälligheter (med andra ord av företeelser och händelser vilkas inre samband är så svårt att uppfatta – eller omöjligt att bevisa – att vi kan bortse ifrån det och inte behöver låtsas om dess existens). Om det inte förhöll sig så, skulle det vara lättare att analysera historiska epoker än att lösa en enkel förstagradsekvation.

Det är vi själva som skapar vår historia, men vi bör inte glömma bort att detta – för det första – sker under mycket bestämda villkor och förutsättningar, av vilka de ekonomiska ytterst blir avgörande. De övriga faktorer som här spelar in är inte av samma betydelse, men skeendet påverkas ju även av politiska faktorer etc. – ja, till och med av den uppsättning gamla föreställningar som människorna burit med sig i sitt traditionella tänkande. Även den preussiska statens tillkomst och vidareutveckling har berott på en rad historiska – och allra främst ekonomiska – faktorer. Men man måste nog vara en benhård principryttare för att kunna hävda att det enbart berodde på ett obönhörligt ekonomiskt tvång att just Brandenburg, av alla de nordtyska småstaterna, skulle förvandlas till en stormakt i vilken hela den ekonomiska, språkliga och efter reformationen även religiösa motsättningen gentemot södern skulle komma att förkroppsligas. En del andra förhållanden (främst de förvecklingar med Polen som innehavet av Preussen ledde till, samt de av dessa förvecklingar framkallade internationella politiska komplikationerna – vilka för övrigt även kom att betyda mycket för det österrikiska kejsardömet) spelade förvisso en betydelsefull roll. Det vore också svårt att inte göra sig löjlig, om man skulle försöka att i blott och bart ekonomiska termer förklara de tyska småstaternas historia eller vårt språks utveckling och geografiska spridning.

Historien formas emellertid på ett sådant sätt, att – för det andra – det slutliga resultatet föds ur motsättningen mellan en mängd olika strävanden, som i sin tur fått sin inriktning genom ett stort antal speciella levnadsvillkor. En historisk tilldragelse uppstår alltså som en följd av ett oräkneligt antal krafters sätt att tangera och korsa varandra, och den kan också uppfattas som skapad av en i sin helhet viljelöst och omedvetet fungerande makt. Vad varje enskild vilja söker uppnå motverkas nämligen av andra, och det resultat man erhåller blir därför någonting som ingen önskat. Härigenom har historien hittills utvecklats som en ren naturprocess och i huvudsak följt samma rörelsenormer. Men att de enskilda individerna – av vilka var och en utformar sina önskemål i enlighet med vad hans fysiska konstitution och de yttre omständigheterna (hans egna eller samhällets i dess helhet) leder honom till – inte uppnår vad de själva önskat utan endast en produkt av allas önskemål i genomsnitt – detta får inte föranleda den slutsatsen att deras inflytande är lika med noll. Tvärtom: alla påverkar resultatet och har del i dess genomförande.

Vidare vill jag råda Er att gå till de ursprungliga källorna, när Ni skall studera denna teori. Tro mig: det blir mycket lättare på så sätt än om Ni får Era uppgifter i andra hand. Marx har knappast skrivit någonting där inte denna teori spelar en betydelsefull roll, men framför allt är hans skrift om Louis Bonapartes adertonde brumaire ett briljant exempel på hur den kan tillämpas. Även i Kapitalet hittar man ett stort antal hänsyftningar på den. Jag kanske också kan få hänvisa Er till mina egna verk Herr Eugen Dührings revolutionerande omvandling av vetenskapen [Anti-Dühring] och Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut, där jag förmodligen levererat den hittills utförligaste presentationen av den historiskmaterialistiska grundsynen.

Ungdomen har stundom i någon mån överbetonat den ekonomiska sidans betydelse, och Marx och jag har förvisso också vår del av skulden till att så skett. Eftersom huvudprincipen förnekades av våra motståndare, blev vi tvungna att inpränta den med sådant eftertryck att de andra momenten i denna växelverkan inte alltid behandlades med tillräcklig utförlighet. När man praktiskt skulle tillämpa den genom att belysa en historisk period blev emellertid läget ett annat; då tolererades inga misstag. Tråkigt nog kan folk dock ofta få för sig att de helt och hållet behärskar en ny teori så snart de tillgodogjort sig dess huvudprinciper, som de till på köpet mycket väl kan ha missförstått. Det är tyvärr inte många av den senare tidens ”marxister” som kan gå helt fria från den förebråelsen, ty det har verkligen producerats en häpnadsväckande mängd smörja i denna genre …

Friedrich Engels

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,171FansGilla
2,225FöljareFölj
769FöljareFölj
2,021FöljareFölj
679PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna