Den 26 oktober 2014 fyllde Bill Landles 90 år. Han är en aktiv medlem i Internationella Marxistiska Tendensen, vars aktivitet går hela vägen tillbaka till Andra världskrigets dagar då han spelade en roll under den stora lärlingsstrejken. Han är ett levande band till vår rörelses tidiga pionjärsdagar.
Denna text skrevs av Alan Woods till Bill Landles 85-årsdag – och den enda kritiken man kan tänkas ha är att rubriken nu borde lyda ”revolutionär i 70 år” och inte 65!
Bill Landles fyllde 85 år den 26 oktober. Av en slump är det enligt den gamla ryska kalendern också datumet för Trotskijs 130:e födelsedag, och den ryska revolutionens jubileum. Det är högst passande, med tanke på att Bill har tillägnat hela sitt tänkande liv till kampen för den socialistiska revolutionen.
År 2009 infaller också ett annat jubileum. I år är det exakt 65 år sedan Bill gick med i Workers International League, en brittisk grupp som bildades av Ted Grant och en liten grupp sympatisörer 1944, under Andra Världskriget.
Bills personliga historia är vår tendens historia, som idag representeras av Socialist Appeal i Storbritannien och International Marxist Tendency (IMT) på världsskala. På detta års världsskola för IMT, lyssnade kamrater med fascination på ett tal av Bill, där han berättade om sina upplevelser i den trotskistiska rörelsen sedan 1940-talet. Det är viktigt att den unga generationen av marxister förstår var vi kommer ifrån, och vilka idéer, arbetsmetoder och traditioner som vi försvarar.
Bill Landles föddes i Wallsened 1924. Han arbetade som ingenjörslärling på Reyroll, och var del av en verkligen speciell generation av revolutionära arbetarungdomar i arbetarklassbastionen Tyneside (Nordöstra England), med sina kolgruvor, fabriker och varv. Bland dessa fanns också personer som Heaton Lee och Ann Keane, liksom Ken Skethaway, T Dan Smith, Jack och Daisy Rawlings, och Herbie Bell.
Bill brukade sälja den ursprungliga “Socialist Appeal” tillsammans med Herbie i gruvbyarna I Wallsendområdet. Jag är inte överraskad att Bill upplevde tidningsförsäljning med Herbie som en något skrämmande upplevelse! Som ung kamrat på 60-talet minns jag denna imponerande äldre kamrat, som överträffade många unga kamrater vid försäljningar från hus till hus i gruvbyarna på söndagsmorgnarna. Alla kände Herbie, och därför sålde han alltid flest tidningar. Ingen hade samma lycka som Herbie!
Bill rekryterades till Workers International League 1944 av två arbetarkamrater. Han var med på det gruppmöte inom WIL där Jock Haston tillkännagav bildandet av Revolutionary Communist Party (RCP), med en bred skotsk accent: ”Vi har ett namn, vi är det Rrrrrevolutionära Kommunistparrrrrtiet”.
Lokalgruppen i Tyneside brukade organisera ett utomhusmöte på en marknad varje helg. Bill talade regelbundet på dessa möten, och en dag tillfrågades han om att tala på ett möte i Glasgow. När han anlände tog det bara några minuter innan han fördes in genom en sidodörr och in på scenen där ungefär 1000 personer väntade på att få höra honom tala. Ett sant eldsdop för en 20-årig grabb!
En av de mest utmärkande aktiviteterna som RCP gjorde var deras deltagande i lärlingsstrejken i Tyneside 1944. Bill ledde strejken, och var tillsammans med Bill Davy medlem i strejkkommittén. Detta var en väldigt signifikant händelse, eftersom det skedde under kriget, när alla ledare i arbetarrörelsen motsatt sig all typ av fackliga stridsåtgärder.
Stalinisterna var särskilt rabiata i sin fientlighet mot strejkerna, och fördömde trotskisterna och våra arbetarkämpar som ”Hitlers agenter”, och menade att vi förrådde de brittiska soldaterna. Hursomhelst delade inte soldaterna denna mening. Soldaterna i den brittiska armén i Nordafrika publicerade ett svar till stalinisternas tidning Daily Worker, med titeln ”Vi kämpar för rätten att strejka”. Ledarna för strejken och RCP ställdes inför rätta, och Bill deltog som försvarsvittne.
Kamraterna hade stora problem med stalinisterna, som till och med förföll till fysiska angrepp. RCP deltog i ett lokalval i Neath, i södra Wales gruvområden. Bill åkte inte dit, men deltog på mötet när kamraterna kom tillbaka och rapporterade om deras slagsmål med stalinisterna.
Senare tog Bill rollen som Herbie Bells kampanjansvarige i lokalvalet 1945. Samma år inkallades Bill till det brittiska flygvapnet, och förlorade kontakten med RCP. Han gick med i Labourpartiet och har varit aktiv där sedan dess. Han ändrade aldrig sina åsikter, och vacklade inte i sin lojalitet gentemot marxismens idéer. Under det sena 70-talet kom han åter i kontakt med vår riktning när en kamrat i Blyth sålde honom en tidning. Bill gick med i vår riktning, och var särskilt aktiv i rörelsen mot Thatchers så kallade ”poll-tax”, en bostadsskatt som slog hårt mot arbetarfamiljer.
Idag, när många unga kamrater går med oss, är Bill lika entusiastisk som någonsin, och ger föreläsningar om marxism och förklarar vår riktnings historia för den nya generationen. Bill är med råge vår mest entusiastiska kamrat. Han säljer regelbundet tidningen, och det här året deltog han i vår världsskola för första gången. Bill deltar i de veckovisa gruppmötena utan undantag, och han insisterar på behovet av disciplin. Han sa till kamraterna en gång: ”Under kriget skulle vem som helst som kom för sent till ett gruppmöte få en uppläxning av mötesordföranden.”
För att bygga en marxistisk riktning är det nödvändigt att ha djupa rötter i arbetarklassens massorganisationer. Bill har alltid varit aktiv i arbetarrörelsen, och tog nyligen över som sekreterare i sin Labourförening i Blyth, och har även flera viktiga poster i den lokala arbetarrörelsen. Han ser nu fram emot att förnya sitt fackmedlemskap för att försöka spela en roll i den lokala samlingsorganisationen för fackföreningarna.
Bill läser alltid tidningarna, och är särskilt intresserad av ekonomi. Han har två barn och fyra barnbarn, däribland Emily, 3 år gammal som han tar hand om medan hans dotter Amanda är på jobbet. Faktum är att detta år tre generationer av Landlesfamiljen besökte IMT:s världsskola. Men framförallt insisterar han på att kamrater ska ge honom detaljer om hur kapitalismen påverkar arbetarklassen i sin vardag.
Ted Grant talade alltid om den obrutna tråden som knyter samman vår riktning med marxismens idéer och traditionen, som vi kan spåra bak till RCP och WIL, vidare till den internationella vänsteroppositionen1, och de Tredje, Andra och Första Internationalerna. Ted betonade att, medan den ena eller den andra detaljen kan behöva förändras, förblir vår rörelses grundläggande idéer samma som de var när de unga Marx och Engels skrev det Kommunistiska manifestet – denna enormt moderna skrift.
När vi firar Bills födelsedag, kan vi se hans liv som en förebild att efterleva – ett liv av osjälvisk hängivelse för arbetarklassens och socialismens sak. En modell av kontinuitet, hårt arbete i arbetarklassens massorganisationer och ett aldrig sviktande försvar för den revolutionära marxismens idéer. Vi kommer fira dessa jubiléer på det sätt som gör Bill stolt: genom att fortsätta vårt arbete med att bygga en marxistisk tendens som kan garantera segern för socialismen på världsskala.
Bill informerade nyligen sin läkare om att han planerar att leva åtminstone 20 år till, så att han ska hinna uppleva världssocialism. Käre kamrat Bill, å International Marxist Tendencys vägnar önskar vi dig en glad födelsedag, och många, många fler, tills din dröm slutligen har förvandlats till verklighet genom vårt gemensamma arbete och kamp!
Alan Woods,
26 oktober 2009
Original: Bill Landles: 65 years a revolutionary
Fotnoter
1 Internationella vänsteroppositionen var den opposition inom den kommunistiska rörelsen som motsatte sig Stalins diktatur och politik.