Ny statistik från Medlingsinstitutet visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökat i spåren av coronapandemin.
För två år sedan vände pandemin upp och ner på arbetsmarknaden. I branscher som hotell och restaurang fick stora grupper lämna sina jobb. Nu har Medlingsinstitutet kommit med sin årliga rapport över löneutvecklingen, som visar att löneskillnaden mellan könen ökar för första gången sedan 2007.
2021 var kvinnors löner i genomsnitt 90,1 procent av männens lön, vilken är en minskning med 0,2 procentenheter sedan året innan. Om vi också räknar in att kvinnor jobbar mer deltid visar rapporten att skillnaden i arbetsinkomst mellan män och kvinnor var 19,3 procent 2021.
Medlingsinstitutet försöker vifta bort dessa skillnader med att hänvisa till att man arbetar i olika yrken:
”En viktig förklaring till att kvinnors och mäns genomsnittslöner skiljer sig åt är att arbetsmarknaden är könsuppdelad: kvinnor och män arbetar i stor utsträckning i olika yrken och dessa yrken har olika lönenivåer.”
Detta borgerliga synsätt går i princip ut på följande: kvinnor har låg lön eftersom de jobbar i kvinnodominerade yrken, och om kvinnor bara istället kunde välja yrken som inte var kvinnodominerade så skulle deras löner gå upp.
Men det är ingen slump att just kvinnodominerade yrken har lägre löner – det är ett resultat av kvinnoförtrycket. Att byta yrke kan vara ett sätt att få upp lönen för en enskild kvinna, men det skulle aldrig kunna minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor generellt. Då krävs det klasskamp.
Kommunal och andra kvinnodominerade fackförbund behöver kräva rejäla löneökningar och förbättrade villkor. Idag skulle ett viktigt krav vara inflationsjusterad lön så att ingen tvingas till en reallönesänkning, men endast socialismen kan lägga grunden för kvinnoförtryckets avskaffande.