Santiago Rising, den nya dokumentärfilmen från Alborada Films, gjord av Nick MacWilliam, är ett kraftfullt porträtt av det uppror som chockade Chile i slutet av 2019.
Den 18 oktober 2019 gjorde folket i Chile i uppror mot den härskande klassen på ett sätt som de inte hade gjort sedan Pinochet-diktaturens fall i slutet av 1980-talet. Under natten tändes eldar som omgav tusentals barrikader, längs gator och motorvägar runt hela landet, medan lågor slukade dussintals tunnelbanestationer, stormarknader och apotek ägda av storföretagen, liksom kontor hos företag som kontrollerar samhällstjänster som privatiserades för 30 år sedan. Det slagord som spred sig som en löpeld de följande dagarna var precis: ”Det är inte 30 pesos, det är 30 år.” Gnistan som tände krutdurken var att priset på en tunnelbanebiljett höjdes med 30 pesos (32 öre). Men detta var bara droppen som fick arbetarklassens ackumulerade ilska att flöda över, efter år av förtryck och nöd genom åtstramningar och skuldsättningar.
Efter nästan en månad av växande protester, som övervann brutalt polisförtryck (med mer än två miljoner människor på gatorna under en enda dag) och inför hotet av en obegränsad generalstrejk, hängde regeringen på en skör tråd. Den var tvungen att spela ut sitt sista trumfkort. De enades om en pakt bakom kulisserna med kongressledamöterna om att organisera en folkomröstning som skulle inkalla en konstituerande församling. Nästan ett år senare fick den konstituerande församlingen stöd av mer än 78 procent av rösterna och trots de många begränsningar som införts sedan starten, sågs detta som en överväldigande folklig seger.
Den brittiska filmskaparen och aktivisten Nick MacWilliam reste till Chiles huvudstad Santiago i december 2019, två månader efter det folkliga upproret och en månad efter den konstituerande pakten, för att rikta linsen mot den hårda sanning som de officiella medierna gömde. Filmen tar Plaza Italia som utgångspunkt, som bytt namn till Plaza Dignidad efter upproret. Beläget i hjärtat av staden, var det ett epicenter för detta och tidigare uppror.
Dokumentären uppvisar troget båda sidorna av myntet. Å ena sidan ser vi glädjen, tonen, mångfalden och energin hos ett folk som känner att de äntligen har vaknat från en lång sömn och går mot en hoppfull framtid. Å andra sidan ser vi brutal statlig terror och de tragiska resultaten i form av dödsfall och invalidiserade människor. Denna framställning genom extrema kontraster framkallar hos betraktaren en blandning av olika förnimmelser: medkänsla och ilska, bitterhet och illusion, men framför allt en brinnande önskan om frigörelse.
Från stadens mittpunkt rör sig filmen sedan ut mot stadens utkanter, men kopplar också historiskt samman trådar mellan tidigare strider och den aktuella rörelsen, liksom med de strider som oundvikligen kommer bryta ut. I samma slumområden som var en bastion för motståndet mot diktaturen trotsar i dag en lokal radio den statliga censuren; eller en nationell hiphop-superstjärna som låter sin röst smälta samman med hundratals människor i en protestsång. Kvinnor som torterades av militären på 1970- och 80-talet är i dag en del av en armé av kvinnor som fördömer trakasserierna i från polisen genom hymnen ”El violador eres tú” (Våldtäktsmannen är du), framförd runt om i staden på ett rörande sätt i form av en koreograferad protest. Mikrofonen hamnar spontant i händerna på Santiagos anonyma hjältar – studenter, aktivister för miljörättigheter, kämpar för ursprungsbefolkningens krav, grannar som tillhör lokala råd (”territoriella församlingar”) – och tillåter dem att berätta sin sanning, om sin frustration och om sina drömmar.
Dokumentären, precis som rörelsen, har ett öppet slut och lämnar många frågor hängande i luften. Varför har en rörelse med så mycket energi, så hårdför och vacker på samma gång, fortfarande inte lyckats säkra segern? Vilka slutsatser kan vi dra om vi ska återvända till slagfältet och komma tillbaka triumferande? Vilka lärdomar ger Chiles oktober arbetare i andra nationer i deras kamp? Som marxister är det vår plikt att ta itu med dessa frågor genom ett revolutionärt internationalistiskt perspektiv.
Solidaritet med det chilenska arbetande folket och de förtryckta folken runt om i världen!