LO har för andra gången enhälligt sagt nej till Svenskt Näringslivs slutbud gällande LAS som skulle ha inneburit stora undantag i turordningsreglerna och gjort det enklare för kapitalisterna att sparka arbetare. PTK tackade ja – ett öppet förräderi som lett till kraftig kritik från flera fackliga ombud inom Saco och TCO. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna vill nu gå vidare med överenskommelsen genom lagstiftning, vilket skulle påverka alla lönearbetare. Detta är en krigsförklaring. Fackföreningsrörelsen måste svara med storstrejk.
I Svenskt Näringslivs förslag ändras uppsägning vid saklig grund till ”sakliga skäl”, vilket innefattar personliga skäl som ”bristande prestationer”, ”samarbetsproblem” och ”misskötsamhet”. Det är inte svårt att se hur dessa anledningar skulle kunna anges för att säga upp någon som klagar för mycket på dåliga arbetsförhållanden, eller som försöker organisera sina kollegor för att ta strid mot arbetsgivaren. Dessutom kommer den anställda fråntas rätten att behålla sin anställning om den som sagts upp menar att arbetsgivaren haft fel och vill bestrida uppsägningen.
Enligt förslaget får kapitalisterna även undanta 15 procent av alla uppsagda arbetare och tjänstemän från turordningsreglerna på varje företag och ort. Om till exempel SKF i Göteborg med 2500 anställda skulle säga upp 1000, skulle de alltså kunna undanta 150 personer. I praktiken skulle det innebära att principen ”först in, sist ut” fullständigt urholkas.
Detta är knappast mindre skadligt för anställningstryggheten än regeringens ursprungsförslag.
Sju LO-förbund – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, Pappers, Seko och Transport – har i ett gemensamt uttalande fördömt innehållet i slutbudet men skriver även att de tvingats förhandla under hot från regeringen om arbetarfientlig lagstiftning. Förbunden skriver:
”Skulle Svenskt Näringslivs förslag bli underlag för en ny lagstiftning så är det en krigsförklaring mot LO och alla medlemmar i ett LO-förbund. Det skulle skapa tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar. Det klassiska begreppet ’sist in först ut’ skulle få en helt ny innebörd när antalet undantag från turordningen skulle öka i en aldrig tidigare skådad omfattning. Vi skulle helt enkelt få en arbetsmarknad som kommer präglas av rädsla och oro. Detta är helt oacceptabelt för oss. […] Förslaget till uppgörelse går dessutom rakt emot det beslut som LO:s representantskap fattade tidigare i höstas. Beslutet innebar bland annat att LO inte kan medverka till förändringar av exempelvis det som kallas saklig grund i lagstiftningen, alltså det som gör att den anställde inte kan sägas upp av ren godtycklighet.”
Uttalandet skrevs kort efter att IF Metall öppnat upp för att ställa sig bakom slutbudet – trots att LO enhälligt tidigare sagt nej. Förbundets ledning försöker hitta ett sätt att få igenom avtalet bakom ryggen på sina egna medlemmars och de andra förbunden. Detta kan bara gynna kapitalisterna, och måste fördömas skarpt. Flera medlemmar inom IF Metall, har protesterat mot ledningens agerande.
Så kämpar vi tillbaka
Men det räcker inte heller med att kritisera förslaget som Svenskt näringsliv och regeringen lagt fram i ord. Vad som behövs är en plan för hur man ska mobilisera till klasskamp för att stoppa förslaget.
LO borde omedelbart inleda en kampanj inom alla fackförbund, på alla arbetsplatser för att inleda en politisk storstrejk om någon som helst försämring av LAS läggs fram för omröstning i riksdagen. De borde uppmana Saco och TCO att delta i en sådan kampanj och storstrejk i stället för att göra upp med Svenskt näringsliv.
Med 25 miljarder i strejkkassorna och en organisationsgrad på 60 procent skulle LO-förbunden enkelt kunna stoppa detta förslaget från att genomföras genom att lamslå hela ekonomin. Den svenska arbetarklassen är en av världens mest välorganiserade. Bussar och tåg slutar rulla, industrier och butiker stannar, och varenda maskin i landet tystnar om inte arbetarklassen ger sitt godkännande. Lägger vi ned arbetet kan regeringen varken styra eller implementera försämringar i arbetsrätten. Utan oss stannar samhället.
Tyvärr verkar storstrejk vara det sista som ledarna inom fackförbunden vill ta till. Det gäller även de fackliga ledare som gått ut och kritiserat försämringarna. När Mats Ekeklint, avtalsekreterare för Seko, intervjuades efter att den första rundan av förhandlingar föll samman fick han frågan om hur han ställde sig till att LO skulle gå ut i en politisk strejk mot den regering som försämrar arbetsrätten, som antagits i en motion av Seko Stockholm. Han svarade då att han ”hade svårt att bedöma vilken effekt en politisk strejk skulle få” och att de är ju ”mer för att markera”.
Samma budskap kommer från Kommunals Tobias Baudin, som menar att det nu blir ”en politisk fråga där LO och Kommunal får göra allt för att skruva partsöverenskommelsen mellan PTK och SN till det bättre”. Kommunals strategi är med andra ord fortsatta påtryckningar för att försämringen av LAS ska bli lite mildare.
Detta visar hur ovilliga de fackliga ledarna är att ta strid mot kapitalisternas offensiv. Dessa ledare har i flera decennier låtit LAS urholkas steg för steg, och det kommer att krävas en enorm press för att få dem att ta seriösa initiativ i klasskampen. På många arbetsplatser bryter företagen redan mot LAS och turordningsreglerna genom att komma överens med fackförbunden. Det är inte så förvånande att PTK var de som först böjde sig för Svenskt näringsliv. De går nämligen redan med på att bryta mot turordningsreglerna i LAS i 90 procent av fallen. Det visade deras egen rapport från september 2019 där de nöjt konstaterade:
”Den här rapporten visar att fack och arbetsgivare nästan alltid kommer överens, samt att avtalsturlistor används med en hög grad av nöjdhet framför allt hos arbetsgivarsidan.”
Även Mats Ekelint sa i ovan nämnda intervju att ”de är ju helt öppna i dag, de är ju helt dispositiva, turordningsreglerna. Blir man överens kan man ju göra i stort sett vad som helst när det gäller uppsägningar på grund av arbetsbrist … det borde inte vara några problem för arbetsgivarna att hitta lösningar tillsammans med fackförbunden i de här frågorna och jag vet att man gör det till 99 procent.” (vår kursiv)
Alla fackliga ombud, fackklubbar och aktivister måste nu inleda en kampanj för att se till att pressen blir så stor att ledarna tvingas ta kamp för arbetarnas intressen.
Det finns ett enormt missnöje med usla arbetsvillkor, hyvlingar, bemanningsföretag, allmän visstid och delade turer på arbetsplatserna. LO-ledningen och förbunden har ödslat onödig tid på förhandlingar. Nu både kan och måste fackföreningsrörelsen gå på offensiven.
Fakta:
PTK är en samverkansorganisation för 25 fackförbund i Saco, TCO och Ledarna som tillsammans representerar närmare 900 000 privatanställda tjänstemän. Källa: PTK