På tisdagskvällen var det en manifestation till stöd för hotell- och restaurangarbetarnas strejk i Göteborg. Bara minuter innan manifestationen skulle dra igång nåddes vi av nyheten att strejken var avblåst.
Enligt informationen vi fick hade Visita lagt sig, och gått med på alla Hotell- och restaurangfackets krav. De runt 60 personer som samlats för manifestationen var eniga: Orsaken var kampviljan bland hotell- och restaurangarbetarna och den solidaritet som arbetarna i andra förbund visat.
Samtliga LO-förbund hade uttalat sitt stöd för hotell- och restaurangarbetarnas krav: en låglönesatsning med löneökningar längs hela linjen på 1650 kr på tre år (beräknat på industriarbetarnas 6,5 procent av 24 000) och en omställningstid för de som ska få sina anställningar hyvlade. Den korta manifestationens enda talare, Tural Kokulu, förklarade att fackförbundet Fastighets sagt att de vid behov skulle tagit ut varenda städare på Visitas och Svenskt Näringslivs lokaler i sympatiåtgärder. Bland annat Seko hade också lagt ett sympativarsel.
Fortsatta hyvlingar och låglönesatsning
Utan att ha sett de exakta skrivningarna är det svårt att bedöma låglönesatsningen. Arbetsgivarorganisationen Visita är dock nöjda över att ingångslönerna bara höjs med 80 procent inom ramen för låglönesatsningen. Bara den med sex års yrkeserfarenhet får full pott. HRF säger istället att man fått igenom vad man krävt. Det kvarstår alltså att se exakt vad man fått igenom, även om delar presenteras på HRF:s hemsida.
Hyvlingar var en av de stora stridsfrågorna, och betyder att arbetsgivarna när som helst kan sänka arbetstiden (och lönen) även fast man redan har ett anställningsavtal. I praktiken är det ett sätt att kringgå alla typer av anställningsskydd, särskilt för de som får sina anställningar hyvlade till den grad att de inte kan arbeta kvar. Det var därför viktigt att arbetare från alla sektorer slöt upp bakom hotell- och restaurangarbetarna.
Även om såklart alla samlade var rättmätigt stolta över att ha tvingat tillbaka Visita och borgarklassen, pratade jag också med flera som uttryckte att de egentligen hade velat gå längre. Omställningstiden vid hyvling innebär bara att arbetsgivaren måste tillkännage den lika lång tid i förväg som vid en uppsägning. Det är självfallet en förbättring i jämförelse med att arbetsgivaren från en dag till en annan ska kunna hyvla delar av anställningen. Men som en hotellanställd jag pratade med förklarade, kan ett sådant system funka när det är brist på arbetskraft, vilket det är för till exempel kockar. Men om kocken har svårt att hitta ett nytt jobb – vilket redan är situationen för många i branschen – kommer den att vara lika utelämnad till arbetsgivarens nycker. Det är hyvlingarna i sig som måste bort.
De personer som arbetsgivaren kommer inrikta sig på, kommer att vara de som vågar påtala missförhållanden och föra arbetarnas talan på arbetsplatserna. Omställningstiden kommer alltså inte hindra borgarklassen från att använda hyvlingarna för att gå till större angrepp mot fackförbunden och arbetarna.
Vi behöver en offensiv
Kopplat till problemet med omställningstiden är att avtalet är skrivet på tre år. Det innebär att Hotell- och Restaurangfackets ledning stängt dörren till möjligheten att strejka under samma tidsperiod. Men situationen för arbetarna blir allt svårare, och i själva verket hade facket behövt gått till motoffensiv om man skulle kunna stå emot utvecklingen, särskilt eftersom man inte ens fick ett stopp för hyvlingarna och att enbart dem med sex års erfarenhet kommer få den fulla potten i låglönesatsningen.
Hos de som samlats på Olof Palmes plats på tisdagskvällen, fanns en kamplust som speglar missnöjet bland arbetarna. Från att man varslade om strejk fram tills den 18 april ökade HRF med 600 medlemmar. Entusiasmen, men också missnöjet hos arbetarna, visades av att de närvarande förklarade att han trodde att en vild strejk skulle brutit ut, om HRF:s ledning hade lagt sig i någon fråga. Men vilda strejker kan vara just vad arbetarna kommer att känna sig tvingade till för att kunna försvara sig mot borgarklassens attacker under de kommande åren, eftersom avtalsvägen nu är stängd.
Borgarklassen håller på att gå till attack på bred front. Det uppskov de fått genom att sluta treåriga avtal, kommer de använda till att pressa upp arbetstakten, kringå avtalen, och inte minst hyvla. Inom alla sektorer attackerar de redan arbetarna, och som en hotellarbetare jag pratade med förklarade, kommer detta intensifieras i den kommande lågkonjunkturen, som kan utlösas när som helst av det instabila politiska läget. För att möta borgarklassens attacker måste även arbetarklassen gå på offensiven.
Artikeln uppdaterad 2017-04-19 för att förtydliga HRF:s krav.