Detta uttalande togs av den Kommunistiska tendensen (IMT Grekland) den 20 september 2015, samma dag som valet i Grekland hölls. Läs här om de grekiska kamraternas första analys av valutgången.
Utgången i dagens val var väntat och uttrycker missnöjet och den politiska förvirring som har dominerat i samhället sedan Syriza abrupt anslöt sig till åtstramningspaketens (memorandumens) apologeter och försvarare.
Ett stort lager av arbetarklassen och de fattiga röstade på Syriza som visar att de tolererar dem. Men detta var utan entusiasm eller några stora politiska aspirationer, på grund av bristen på någon direkt alternativ lösning på frågan om makten, men också på grund av den allmänna avskyn för de gamla borgerliga nedskärningspartierna. Samtidigt avstod en stor del av ungdomen i de större städerna från att rösta, någonting som inte uttrycker en politisk apati, utan snarare en känsla av avståndstagande från hela den rådande politiska ordningen.
Partierna och koalitionerna från den vänster som var mot memorandumet och kapitalismen (KKE, Folklig enhet, Antarsya) verkade oförmögna att politiskt artikulera de starkt radikala tendenser som har växt fram inom arbetarklassen och ungdomen under folkomröstningen som hölls för bara 11 veckor sedan.
Under förhållanden av djup och allt växande kapitalistisk kris, och de plötsliga förändringarna på den politiska scenen, är det samhälleliga medvetandet väldigt lättrörligt och föränderligt. Dagens valresultat återspeglar bara en tillfällig ögonblicksbild av det sociala medvetandet, som kommer att tendera att förändras på ett avgörande sätt under de kommande månaderna genom erfarenheten av implementationen av det nya memorandumet.
Även om valet innebär ett tydligt nederlag för den vänster som var mot memorandumet och kapitalismen, där den huvudsakliga förloraren var Folklig enhet, kommer det att vara mycket skadligt och ett tragiskt misstag att tillåta detta nederlag att sprida en känsla av hopplöshet inom lagren av vänsteraktivister.
Det som behövs är att utföra systematiska förberedelser för de nya och stora klasstrider som ligger framför oss. Detta måste göras genom en ärlig utvärdering och analys av anledningarna till nederlaget och genom den nödvändiga politiska omorientering som följer av detta. En grundläggande del av detta kommer att vara att utveckla, försvara och sprida ett antikapitalistiskt och socialistiskt program, fritt från alla reformistiska illusioner eller inomkapitalistisk ”avhjälpning”, som alla är dömda att misslyckas på grund av dess inkompatibilitet med den verkliga situationen. På detta sätt kommer vi att bestämt konfrontera besvikelsen och avlägsna den politiska förvirring som råder idag inom arbetarklassen, ungdomen och befolkningens fattiga lager.