Efter att ha varit förbjudna hela efterkrigstiden legaliserades bemanningsföretagen 1993 av Carl Bildts borgerliga regering och har sedan dess växt explosionsartat. Allt oftare avskedar företag ordinarie personal och ersätter dem med inhyrd arbetskraft som har betydligt sämre villkor. På så sätt dumpar man lönerna på arbetsmarknaden. Ofta rensar man dessutom ut de som är fackligt aktiva, för att skrämma arbetarna från att uttala sig om sin situation och kontakta facket. För de som är anställda via utländska bemanningsföretag innebär facklig kontakt ofta en enkel biljett hem.
Borgarklassen försvarar inhyrningen av arbetare med att de har högre och annan typ av kompetens och förnekar att det skulle vara av ekonomiska skäl. De vill gärna få bemanningsbranschen att framstå som något vackert med ord som ”flexibilitet”, och framhåller samtidigt anställningsformen som ett naturligt steg in i arbetslivet. I verkligheten används bemanningsföretagen systematiskt för att dumpa lönerna och försämra arbetsvillkoren. Bemanningsanställda är en grupp som löper större risk att drabbas av psykosocial ohälsa och har dubbelt så hög skaderisk än andra grupper.
Under 2013 varslade Lagena 25 av 70 fast anställda och hyrde istället in bemanningspersonal. Under samma år avskedade Scan 150 arbetare, samtidigt som de hyrde in 50 arbetare från tre olika bemanningsföretag. På Europas största brobygge i Sundsvall blev arbetare som tjänade 140 kr i timmen efter skatt avskedade på grund av så kallad ”arbetsbrist” och ersattes av irländska arbetare med lägre lön, även de avskedades senare på grund av ”arbetsbrist” och blev ersatta av slovakiska arbetare som tjänar 56 kr i timmen efter skatt.
Facket måste ta upp kampen mot denna ökande andel inhyrd personal, som leder till ökad splittring mellan arbetarna och försvårar facklig kamp. Det borde vara självklart, men ändå ser vi hur facket till stor del accepterar utvecklingen av bemanningsbranschen med endast några handfallna reformförslag. När lokala fackklubbar tagit upp striden emot bemanninsgföretagen, som Lagena-arbetarna gjorde 2009 med en vild strejk, så agerade Handels ledning ytterst fientligt och passivt i förhållande till deras lokala fackklubbs kamp. Senare konspirerade de ihop med arbetsgivaren för att få Patrik Olofsson, ledande i fackklubben, petad från sin arbetsplats.
Ett byråkratiskt skikt inom LO blockerar kampen och samarbetar med arbetsgivaren. För att pressa dem till att agera måste kamp organiseras underifrån och ett tydligt alternativ måste föras fram. I sista hand måste de ledare som är ett hinder i kampen bytas ut.
Idag ser många det som en dröm att få en trygg heltidsanställning och många är tacksamma över att få jobba över huvudtaget, även om det gäller några få osäkra timmar via ett bemanningsföretag. Men vi kan drömma om mer än så! Vi har strejken vid Öresundstågen i färskt minne, med väldigt stark uppslutning – det är den vägen vi måste gå.
Bemanningsföretagen förbjöds en gång i tiden som en konsekvens av hård klasskamp. Ingen verklig förbättring kommer att inträffa om vi inte kämpar.
I slutändan måste vi ta kampen för ett socialistiskt samhälle där arbetarklassen har makten för att uppnå verkligt trygga jobb, men för att komma dit måste vi ta upp striden idag. Vi måste ta kampen emot bemanningsföretagen!
Anna Kristoffersen