Redan före Trump vunnit de 270 elektorerna som krävs för en presidentvalseger, anlände gratulationer från lilla Sveriges moderatledare Ulf Kristersson. “Jag ser fram emot att arbeta tillsammans”, betonade han. Kristdemokraternas Ebba Busch – med hela nästan fyra procents väljarstöd – såg också fram emot “ett gott och nära samarbete” med den blivande presidenten för världens största och mäktigaste imperialistmakt.
Åkesson kallade valutgången för “ett styrkebesked från västvärlden”, och Magdalena Andersson förklarade på sitt byråkratspråk vikten av att nu smöra för den nya presidenten.
– Det handlar om att övertyga den nya administrationen om att det ligger i deras intresse att vi har ett starkt Nato, att Europa är tryggt och säkert, att stödet till Ukraina fortsätter och att det ligger i amerikanernas intresse att vi kan ha fortsatta goda handelsrelationer, menade hon i DN.
Detta svärmande beror inte på någon entusiasm för Trumps seger, tvärtom. Från de borgerliga analytikerna – som inte behöver oroa sig för att ett oförsiktigt uttalande ska skada Nato, handelsrelationer och så vidare – hör man mer av den verkliga stämningen.
Den som följde SVT:s valvaka kunde under morgontimmarna se en ångestfylld journalist i Bryssel som talade om en ny period då EU-byråkraternas dagordning sätts på morgonen av Trumps senaste tweets. I SvD påpekade en journalist att “svensk säkerhetspolitik inte [är] lika säker längre”. Stämningen bland politikerna beskrev han såhär:
“Donald Trumps oförutsägbarhet släcker ljuset på regeringskansliet i Stockholm, och osäkerhetens mörker sänker sig över svensk säkerhetspolitik.”
Redan under sommaren beskrev EU-tjänstemän huvudplanen om Trump vinner. De konstaterade att det skulle få en förödande effekt på den europeiska ekonomin om han införde sina utlovade tullar på alla importer, som del av programmet för att gynna den amerikanska ekonomin. Därför skulle de erbjuda Trump att köpa mer amerikanska varor.
– Vi behöver visa att vi är en partner till USA, inte ett problem, betonade en topptjänsteman, helt i linje med de svenska politikernas uttalanden.
Plan B är att svara med egna protektionistiska åtgärder, men med en europeisk ekonomi som redan är sargad av kris och Ukrainakrig lär de gå mycket långt för att undvika en konflikt.
För att förstå styrkeförhållandena räcker det att citera ett par siffror från den borgerliga ekonomen Andreas Cervenkas nyhetsbrev den 20 oktober:
“2008 var bruttonationalprodukten BNP ungefär lika stor i USA och EU. Nu är USA:s ekonomi femtio procent större än Europas. Räknat som BNP per capita är amerikanerna dubbelt så rika, drygt 80 000 dollar per person mot hälften i EU.”
För såväl sina rent ekonomiska intressen som sina militära intressen är de europeiska imperialistländerna beroende av alliansen med jätten i väst, vars nycker de därför i möjligaste mån försöker tillfredsställa.
Detta gäller inte minst den svenska regeringen som precis genom DCA-avtalet gett USA obegränsad rätt till svenskt territorialvatten, territorium och luftrum, rätt att utan insyn bygga egna baser på svenskt territorium, rätt att åsidosätta svenska lagar för sina soldater, och så vidare. Politikernas förhoppning har varit att USA ska rikta sina vapen mot Ryssland och att man därmed ska få ett kraftfullt militärt hot till stöd för den svenska imperialismens intressen.
Denna uträkning hotas nu av en Trumpregering som säger att Ryssland får göra ”vad fan de vill” med länder som inte följer Nato-regeln om minst två procent av BNP på militären och som utlovat ett slut på kriget i Ukraina “inom 24 timmar”. Även om svensk militär nu kostar mer än 2 procent av BNP – och ett så snabbt avtal är omöjligt – är Trumps plan tydlig: att nå en snabb överenskommelse med Putin, alltså raka motsatsen till de svenska krigshökarnas önskemål.
Totalförsvarets forskningsinstitut FOI visade i en rapport vad Trumps förra mandatperiod innebar för Nato-länderna vid Östersjön.
“Studien visar att länderna i Östersjöregionen sedan 2017 visserligen har oroat sig för ett amerikanskt politiskt och militärt tillbakadragande, men att de i huvudsak har hanterat detta genom ökat engagemang och ökad beredvillighet att tillmötesgå amerikanska önskemål. Andra samarbeten och den egna militära förmågan har fått ökad prioritet, men främst för att behålla – inte ersätta – amerikanskt engagemang genom att åstadkomma en jämnare bördefördelning.”
För vanliga svenskars del betyder Trumps seger alltså mer av det som redan sker: ökade militära utgifter – oundvikligen på välfärdens bekostnad. Mer protektionism och ekonomisk oro, som påverkar inflation, räntor och levnadsstandard. En regering som svär vid “svenska värderingar”, “svensk kultur” och annat nationalistiskt nonsens i var och varannan mening, men som ännu tydligare underordnar sig USA-imperialismen i världspolitiken.
Vårt alternativ till de svenska politikernas kryperi för USA-imperialismen är inte krav på en mer “självständig” politik på kapitalistisk grund – det är i själva verket de europeiska imperialisternas paroll för sin egen militarism och protektionism.
Vårt alternativ är internationell socialistisk revolution mot den härskande klass som i sina strider sinsemellan störtar ned mänskligheten i alla sorters krig: såväl med fysiska vapen som med handelshinder. Trumps valseger påskyndar uppvaknandet till denna verklighet. Vi måste organisera oss för att förbereda kampen.