En våg av klasskamp skakar Storbritannien och miljoner britter drar revolutionära slutsatser. Socialist Appeal, den brittiska sektionen av Internationella marxistiska tendensen (IMT) har gjort stora framsteg i byggandet av marxismens styrkor, och närmar sig nu 1000 medlemmar. Revolution har pratat med Lotta Angantyr, medlem i den brittiska sektionen.
Hur ser situationen och stämningen i Storbritannien ut just nu?
Det har skett ett markant skifte i stämningen hos de mest politiskt medvetna arbetarna och ungdomarna. Detta borde inte komma som en överraskning. Under de senaste åren har vi sett en process av radikalisering hos unga och att klasskamp ställs på dagordningen.
Det har skett en enorm förändring i hur det är att leva i Storbritannien. Just nu ser man hur alla delar av samhället är i kris. Stora politiska kriser och skandaler sker om vartannat hela tiden, utöver den stora ekonomiska krisen. Det är kris i alla sociala instanser, du har en akut situation inom sjukvården där folk dött under väntetiderna. Det är en ökad press på alla arbetare inom skola, vård och omsorg – samtidigt som lönerna inte har ökat. Pressen på arbetarklassen har blivit enorm.
Man får komma ihåg att för ett par år sedan var det inte på samma sätt – då kunde man säga att Storbritannien var ett av de mest stabila länderna i Europa. Nu är det ett land som många inte känner igen, något som uttryckt sig genom ökad klasskamp. De två största partierna, Tory och Labour, har båda gått igenom politiska kriser. Samtidigt har man sett en ökad facklig kamp den senaste perioden, med flest strejker sedan 80-talet.
När vi deltagit på strejkerna så ser vi vecka för vecka hur medvetenheten om arbetarklassens styrka ökar mer och mer. I början av den här strejkperioden gick man ut i strejk för högre löner. Nu så ser man att det inte bara kan vara våran sektor som går ut i strejk, utan det måste också vara andra sektorer, och strejkande arbetare pratar ofta om generalstrejk på strejklinjen.
Det finns också ett väldigt stort stöd för strejkerna. En majoritet av befolkningen stöttade både sjuksköterskornas och lärarnas strejker – två sektorer som brukar vara de hårdast kritiserade när de går ut i strejk. Vi ser hur arbetarklassen svarar på kritiken och förklarar att våra lärare går ut i strejk för att försvara utbildningen, att våra sjuksköterskor och läkare går ut i strejk för att försvara sjukvården! Man ser att kampen handlar om mycket mer än löner och villkor, det handlar om att försvara de reformer som har vunnits tidigare. Folk ser att det här inte bara är en ekonomisk kris, utan hur det hänger ihop med den politiska krisen.
Det är den här situationen som vi står inför, det är ökad klasskamp och enorm radikalisering. Jag tror att det som bevisade för oss att den här processen sker var opinionsmätningen som kom ut i februari som visade att cirka 30 procent av unga britter mellan 18-34 ser kommunism som det ideala ekonomiska systemet. I Storbritannien handlar det om 4 miljoner personer som ser till kommunistiska idéer. Vi tänkte att om det är situationen, vad är vår roll som revolutionär organisation? Ligger vi efter? Ja, det är klart, vi är alldeles för små. Vi kände ett behov att förändra hur vi arbetar, eftersom situationen har förändrats.
Hur har ni förändrat ert arbete?
Vi började vara mycket mer modiga och djärva och mer öppet förklara att vi är kommunister och försöka nå det lager av unga personer som ser sig som kommunister. Det är vår uppgift att försöka nå dem och organisera dem. En ensam kommunist är inte mycket att hänga i granen – det är något helt annat om du är organiserad!
De vi når är personer som redan är övertygade om att vi behöver störta kapitalismen. De behöver inte bli övertygade om att vi behöver en revolution, för dem är det redan självklart att det här systemet inte har något att erbjuda. De har inga illusioner i reformism eller att man skulle göra kapitalismen lite snällare – de ser väldigt tydligt att det här systemet är dött, och de behöver kämpa för något nytt. De är redan övertygade om att vi måste störta kapitalismen, men de vill veta hur. De vill diskutera hur man genomför en revolution, och hur man bygger en revolutionär organisation.
Vi inledde en kampanj i april för att komma i kontakt med fler. Kampanjen inleddes med att sätta upp affischer med budskapet att om du är kommunist borde du organisera dig (“Are you a communist? Then get organised!”). Vi har tryckt över 100 000 affischer som vi nu håller på att sätta upp. Redan från första veckan såg man hur antalet folk som skrev in till vår hemsida ökade för varje dag, och nu har över 1 000 personer skrivit att de vill gå med – vi börjar se den enorma potential som finns.
Är det här främst unga personer?
Verkligen! Vi ser att vi når ut mycket mer till unga arbetare, men det är också väldigt många skolungdomar som söker sig till oss, och man kan förstå det – dem som är 16 år gamla idag var 1 år när finanskrisen 2008 skedde. Hela deras liv har bestått av politisk, ekonomisk och social kris.
Vi har fått ett antal unga arbetare att skriva artiklar om situationen på deras arbetsplats till vår tidning. Personer har gått med och direkt börjat sprida marxismen och kommunistiska idéer på sin arbetsplats. Vi har rekryterat underläkare som påbörjat en kampanj de kallar ”Kick capitalism out of our NHS!” för att kasta ut kapitalismen ur den offentliga sjukvården. Varenda en av våra medlemmar kämpar för att bygga en revolutionär rörelse.
Varför är det viktigt att ta tillvara på den förändrade stämningen i samhället på det här sättet?
Vare sig vi vill eller inte, kommer vi se revolutioner världen över. Kapitalismens kris, de motsättningar som finns inom systemet, skapar de objektiva förutsättningarna för uppror, masskamp, och revolutioner. Men historien lär oss att det i sig inte kan avskaffa kapitalismen. Vad som behövs är ett ledarskap som kan intervenera i händelserna, i klasskampen, och leda kampen till att kapitalismen avskaffas. En ledning som kämpar för att expropriera storbankerna och storföretagen och för arbetarkontroll, alltså för att lösa revolutionens alla uppgifter. Det här ledarskapet måste förberedas långt innan revolutionerna sker.
IMT och Socialist Appeal, arbetar med just att förbereda det ledarskapet. Det är den största uppgiften vi har som kommunister. Just nu är vi alldeles för små. Vi går mot de första 1000 medlemmarna i Socialist Appeal, men det i sig är inte nog för att leda den brittiska revolutionen. Tiden vi har nu måste användas för att förbereda för framtiden. Vår största uppgift är att hitta unga personer som idag ser till kommunismen och som har förstått att vi behöver avskaffa kapitalismen, och göra dem till ledare för morgondagens revolution.