Ett imperialistiskt kuppförsök håller nu på att iscensättas i Venezuela. Den 10 januari svors president Maduro in för en ny mandatperiod. Han vann valet den 20 maj 2018. Vid den tidpunkten valde en del av oppositionen att delta i valet och en annan del att bojkotta det. Den 11 januari vägrade, Juan Guaidó, ordförande för den oppositionella Nationalförsamlingen (som befunnit sig i domstolstrots sedan 2015), att erkänna president Maduro och förklarade att han var villig att åta sig presidentskapet ”med stöd från militären, folket och det internationella samfundet.”
Förutom att detta var ett helt och hållet olagligt beslut, taget av ett organ som befinner sig i domstolstrots och utan att följa några som helst konstitutionella regler, så är innebörden av vad han sa en uppmaning till militären att avsätta den valda presidenten. En sådan handling har ett namn: en statskupp.
Den första att reagera på detta var generalsekreteraren för OAS (Organization of American States), Almagro, en av som ligger bakom förberedandet av kuppen, som gick ännu längre än Guaidó och tillkännagav att han var president (något Guaidó själv inte sagt). Han sa:
”Vi välkomnar @jguaido som tillförordnad president för #Venezuela i enlighet med artikel 233 i den politiska konstitutionen. Du har vårt stöd, det internationella samfundets och folket i #Venezuelas stöd.”
Saludamos la asunción de @jguaido como Presidente interino de #Venezuela conforme al artículo 233 de la Constitución Política. Tiene nuestro apoyo, el de la comunidad internacional y del Pueblo de #Venezuela #OEAconVzla https://t.co/6MgJtbvMFd
— Luis Almagro (@Almagro_OEA2015) 11 januari 2019
Uppenbarligen hade Guaidó varit lite mer försiktig och sagt att han var villig att åta sig presidentskapet. Men Almagro, i sin ohälsosamma besatthet och oanständiga brådska att bli av med Maduro, utsåg Guaidó till president, genom Twitter.
Den amerikanska imperialismen stöttar kuppförsöket
Den 10 januari hade, redan gjort en liknande uppmaning till militären att avsätta Maduro, det vill säga, genomföra en statskupp, vilket han förklarade var en brådskande uppgift:
The U.S. condemns #Maduro’s illegitimate usurpation of power and urges those who support the Venezuelan regime, including security forces sworn to support the constitution, to stop enabling repression and corruption. The time is NOW for a return to democracy in #Venezuela.
— Secretary Pompeo (@SecPompeo) 10 januari 2019
I sitt kuppförberedande meddelande, talade Pompeo specifikt om möjligheten för Nationalförsamlingen (det vill säga, oppositionen, som befinner sig i domstolstrots) att ”ta tillbaka stulna tillgångar.” Dessa tillgångar finns i USA. Med andra ord erbjuder han sig att finansiera statskuppen:
The U.S. condemns #Maduro’s illegitimate usurpation of power and urges those who support the Venezuelan regime, including security forces sworn to support the constitution, to stop enabling repression and corruption. The time is NOW for a return to democracy in #Venezuela.
— Secretary Pompeo (@SecPompeo) 10 januari 2019
Idén är tydlig: skapa en ”parallell regering” som imperialismen (USA, OAS, EU) kan erkänna och på så sätt, tvinga igenom ett ”regimskifte”.
Den 11 januari återupprepade Pompeo i ett telefonsamtal med Guaidó, sitt stöd till Nationalförsamlingen som den enda legitima auktoriteten, även om han undvek att beskriva Guaidó som president (för tillfället).
Den 12 januari stärkte USA:s utrikesdepartement sitt stöd till den stundande kuppen i ytterligare ett officiellt uttalande. Uttalandet innehåller tydliga och precisa instruktioner för att genomföra ett ”regimskifte”, där de konstaterade att ”det är dags att påbörja en ordnad övergång till en ny regering.”
Så planen är igång. Pompeos besök i Brasilien för tillsättandet av Bolsonaro som president, hans besök till Colombia och det senare uttalandet från ”Limakartellen”* (med det hedersvärda undantaget Mexiko), var nödvändiga steg som förberedde för detta.
Kuppförsöket kan bara bli framgångsrikt om det lyckas med att vinna över en stor del av militären eller genom en militär intervention (en effektiv regering kan inte skapas bara genom att utropa den). I sista hand måste varje regering baseras på ett våldsmonopol för att kunna förverkliga sina beslut.
För att öka chanserna för att den bolivarianska militären byter sida, diskuterar Nationalförsamlingen nu en ”övergångslag” där immunitet ska erbjudas till alla de som byter sida och deltar i regimskiftet. Enligt Reuters innehåller ”det 17 sidor långa dokumentet vid namn ’Lagen för övergång till demokrati’ bestämmelser för att ’garantera att avhoppare från militären inte kommer straffas av en framtida regering om de överger Maduro'”.
USA:s säkerhetstjänst har arbetat hårt för att muta eller utpressa högt uppsatta officerare till att leda rörelsen mot den valda presidenten. Under de senaste åren har det funnits en rad olika planer på kuppförsök, men utan någon framgång än så länge. Den militära befälsstaben har ett materiellt intresse av att bibehålla den nuvarande konstitutionella ordningen.
Regeringen har gett saftiga kontrakt till militären (genom företaget CAMIMPEG) och har också satt många militära officerare till att leda statliga företag, vilket gett dem en mäktig källa till lagliga och olagliga inkomster. Om de ser att det finns en möjlighet att Maduro kommer avsättas kommer det utan tvekan finnas delar av de högt uppsatta militära officerarna som, tack vare erbjudandet om immunitet och ett skydd för deras hälsa, kommer vara villiga att delta i en statskupp eller i någon sorts ”förhandlad övergång” (ett annat ord för en kupp).
Washington Post uppgav, enligt uppgifter de fått från källor inom USA:s säkerhetstjänst, att befälhavaren för armén, Vladimir Padrino, hade uppmanat Maduro att avgå och att han annars själv skulle avgå. Troligtvis är detta bara ett annat försök från Washington att sprida vilseledande information och rykten, men ett sådant scenario kan inte uteslutas vid någon framtida tidpunkt.
Nationalförsamlingens ”övergångslag”, är tydlig om de politiska och ekonomiska målen för kuppen:
”[C]entraliserad kontroll, godtyckliga exproprieringar eller andra liknande åtgärder kommer att avskaffas… För dessa ändamål kommer den centraliserade modellen av kontroll över ekonomin att ersättas med en modell av frihet och marknad baserad på rättigheten för varje Venezuelan att arbeta under garantier för äganderätt och frihet för företag.”
Med andra ord kommer de nationaliserade företagen att ges tillbaka till deras tidigare privata ägare (inklusive telekommunikation, el, SIDOR, cement etc). Detta gäller också de exproprierade jordegendomarna. Det är värt att notera att i allt detta snack om egendom och företags rättigheter, nämns inte arbetarnas rättigheter en enda gång, som utan tvekan kommer att avskaffas. Det fortsätter:
”Offentliga företag kommer att genomgå en omstruktureringsprocess som garanterar effektiv och transparent förvaltning, inklusive genom offentlig-privata överenskommelser.”
Vad detta betyder, för att tala klarspråk, är massiva uppsägningar av arbetare från statliga företag och införandet av privat kapital i dem: en plundringspolitik som redan bevisats ge katastrofala konsekvenser i alla länder där detta genomförts.
Det finns uppenbarligen andra faktorer i ekvationen. En faktor är det faktum att ett verkligt hot om en imperialistisk intervention tenderar att ena alla delar av den chavistiska rörelsen, när de står inför ett yttre hot. Det hälsosamma motståndet mot imperialismen är väldigt starkt i Venezuela och innefattar många fler än den hårdföra kärna som fortfarande röstar på PSUV.
Till detta ska läggas ganska bestämda uttalanden från Ryssland mot någon som helst militär intervention i Venezuela, vilket följts av militära manövrar och närvarandet av ryska Tu-160 bombflygplan i Venezuela som har kapacitet att bära kärnvapen. Från en geostrategisk synvinkel är Venezuela en viktig stödpunkt för Ryssland i konflikten mellan Ryssland och USA. En stödpunkt som de inte tycks vara redo att lämna åt sitt eget öde, för tillfället. Ryssland har också skaffat sig viktiga intressen i Venezuela som olja och andra kontrakt och tycks inte vara villiga att tillåta att Maduro avsätts, efter att de nått framgång i sin konflikt med USA i Krim och Syrien.
Bekämpa kuppen! Försvara den bolivarianska revolutionen!
Givet dessa fakta behövs det inte sägas att det är varje demokrat och självklart varje revolutionär, socialis och antiimperialists ansvar att avvisa denna skandalösa imperialistiska inblandning och det skamlösa kuppförsöket från den reaktionära oppositionen.
Internationella Marxistiska Tendensen har öppet förklarat att vi inte stöttar Maduroregeringens politik och att vi inte uppmanade till en röst på honom den 20 maj 2018. Det vi pratar om här är något annat, det vill säga, ett försök till statskupp, som om det blir framgångsrikt kommer leda till att den reaktionära borgarklassen och imperialismen tar över makten. Vi kan alla föreställa oss vilka konsekvenser det kommer att få för arbetarklassen och de fattiga i och utanför Venezuela.
Vi kommer inte att sluta kritisera Maduros regering. Vi anser att dess politik (klassamarbete) inte bara är oförmögen att lösa den djupa ekonomiska krisen, utan i många avseenden innebär den avgörande steg bakåt i jämförelse med vad den bolivarianska revolutionen uppnått, genom regeringens agerande eller brist på agerande. Dessutom, dess politik underminerar och försvagar möjligheten till en effektiv kamp mot imperialismen. Först och främst för att den demoraliserar arbetarna och folkets stora massa som är revolutionens bålverk och drivkraft. Men också för att politiken baseras på skamliga eftergifter till den turkiska, kinesiska och ryska kapitalismen men också till amerikanska och franska storföretag (se de senaste oljekontrakten som skrevs med det USA-baserade företaget EREPLA och de franska multinationella företagen Maurel och Prom).
Men inget av detta innebär att vi har en tvetydig eller neutral inställning till en statskupp. Tvärtom är vi bestämda motståndare till den. Samtidigt lägger vi fram det program som vi anser vara nödvändigt för att kunna bekämpa kuppen på ett effektivt sätt. Det inkluderar att expropriera alla de multinationella företag i landet som är involverade i kuppen och alla de kapitalister som finansierar och uppmanar till en kupp. Det innefattar att beväpna befolkningen och stärka miliserna, arbetarkontroll och revolutionärt ansvarsutkrävande på alla nivåer för att bekämpa den reformistiska byråkratiska femtekolonnen. Det innefattar att dela upp alla de stora jordegendomarna bland de organiserade bönderna och de overksamma eller halvt paralyserade fabrikerna till arbetarna för att påbörja en nationell plan under arbetarkontroll som kan börja tillfredsställa massornas omedelbara behov. Det innefattar att omedelbart sluta betala på utlandsskulden och slutligen: en uppmaning till hela världens folk och arbetarklass att försvara den bolivarianska revolutionen mot imperialistisk aggression.
NO PASARÁN!
*Limakartellen är de 12 amerikanska länder som den 8 augusti 2017 samlades i Lima och då etablerade ett multinationellt organ, Limagruppen, för att enligt dem själva ”hitta en fredlig lösning på krisen i Venezuela” – det vill säga försöka åstadkomma ett regimskifte i Venezuela. De 12 länder som ingår är: Argentina, Brasilien, Kanada, Chile, Colombia, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Mexiko, Panama, Paraguay och Peru.