Förra året släppte man ut mer koldioxid än någonsin tidigare. Efter åratal av vackra tal och stora ord om klimatet och att minska utsläppen, fortsätter de inte bara – de accelererar.
Trehundra miljoner kronor hösten 2019, och ett tillägg på knappt tre miljarder 2020. Så mycket pengar anslår regeringen till en ”ambitiös klimatomställning”, som ska göra Sverige till ett ”föregångsland”. Samtidigt sänker man skatten för de mest högavlönade med sex miljarder kronor.
Totalt innebär det att den totala budgetposten för miljö- och naturvård 2020 blir 12,6 miljarder kronor. Det är lika mycket som Sverige årligen lägger på skatteundantag för fossila bränslen enligt Naturskyddsföreningen. Det är inte ens en femtedel av pengarna man lägger på Sveriges militär. Ett verkligt föregångsland!
Hur räddar vi miljön?
”IPCC: Vegetarisk kost nödvändig för klimatet”, rapporterade många svenska tidningar den 3 augusti. Men det var inte vad som stod i rapporten. Den fokuserade på jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning, som står för ungefär 23 procent av de totala växthusgasutsläppen globalt. Dessa utsläpp beror främst på avskogning och skogsbränder, gödsling med oorganiskt kväve, och metangas från risodlingar och nötkreatur.
I en rapport från juni visar Nordea att klimatutsläppen bara skulle minska med 21 procent till 2050 om alla svenskar slutade flyga, äta kött och åka bil, samtidigt som man bosatte sig på en mindre yta och halverade sin klädbudget. Mediernas fokus på individers konsumtion döljer i själva verket behovet av verklig förändring, som kräver att vi förändrar produktionen.
Avskogning som den i Amazonas borde besvaras – inte med sorgmodiga beklaganden – utan med att expropriera de ansvariga kapitalisterna, som är på jakt efter guld, aluminium och billiga vinster på jordbruk. Vad gäller utsläpp från gödsling, ris och nötkreatur finns det gott om nya metoder som skulle kunna revolutionera sättet jordbruket bedrivs på. Men under den kapitalistiska marknadens styre används de inte.
Det överhängande problemet är användningen av fossil energi, som står för 75 procent av alla växthusgasutsläpp globalt.
Som vi skrivit tidigare visar forskning att det skulle räcka med att täcka en dryg procent av Saharaöknen med solpaneler för att kunna producera så mycket el som världen förbrukar. Det finns teknik för att helt fasa ut fossila bränslen på världsskala inom loppet av ett par år, men problemet under kapitalismen är att det inte är vinstgivande för de storföretag som i dag dominerar världen.
Generalstrejk för klimatet
Fridays For Future-rörelsen har mobiliserat miljontals ungdomar det senaste året. Den gör helt rätt som uppmanar fackförbunden att genomföra en generalstrejk för klimatet. Det slår mot de verkliga klimatbovarna: storföretag som Volvo, H&M, Ericsson, Electrolux, med flera.
LO-ledarnas argument mot förslaget var att de ”som regel” inte använder strejkvapnet ”för påtryckningar i olika politiska frågor, hur viktiga och angelägna de än är”. Saco-ledningen hänvisar till att man kontinuerligt träffar ”näringslivet, organisationer och politiker för samtal”. Men dessa samtal ger uppenbarligen inte mycket mer än tomma löften, både vad gäller miljön och deras medlemmars arbetssituation.
En generalstrejk skulle visa arbetarklassens enorma styrka när den väl bestämmer sig för att förändra samhället. Ingenting fungerar utan arbetarklassens godkännande – inte ens lamporna, bussen, sjukvården eller mobilen. Men detta är precis vad de fackliga ledarna är rädda för. Fackledarna är livrädda för att mobilisera klassen på ett avgörande sätt, eftersom de inte kan föreställa sig något alternativ till kapitalismen.
Det verkliga svaret på klimatkrisen är att expropriera de största företagen och använda den tekniska utvecklingen till att snabbt ställa om produktionen. En generalstrejk skulle ställa frågan om makten i samhället – om det ska styras av arbetarklassen eller borgarklassen. Det skulle vara ett första steg mot en socialistisk revolution för att rädda klimatet.