Hemlösheten har fått ett nytt ansikte i Sverige. Vad som tidigare har varit ett problem för samhällets mest utsatta, missbrukare och psykiskt sjuka, drabbar nu allt fler arbetare. SVT rapporterar att fler och fler barnfamiljer inte längre har råd att bo kvar i sina bostäder.
2017 fanns det 33 000 hemlösa i Sverige och 24 000 barn hade hemlösa föräldrar. 2021 rapporterades att 571 barn tvingades bort från sina hem efter att en av föräldrarna hade blivit vräkta. Det här är nu gammal statistik. Antalet hemlösa har ökat sedan dess på grund av bland annat den höga inflationen, speciellt på livsmedel, där priserna ökade med 18 procent förra året.
Detta har uppmärksammats av Stadsmissionens rapport Hemlös 2023 som skriver att ”utmaningarna med strukturell hemlöshet har ökat”, och av Kavian Ferdowsi som har serverat mat till hemlösa i 10 år och rapporterar om ”många nya ansikten i kön på sistone”. I Stockholm tvingades Stadsmissionens nyöppnade Mötesplats Mariatorget för hemlösa att stänga igen efter bara två månader på grund av det rekordhöga antalet människor som behövde hjälp.
– Vissa dagar har det kommit 900 gäster. Vi ser unga vuxna, barnfamiljer och pensionärer som hamnat i fattigdom och nu söker sig till oss, berättade Åsa Paborn, direktor på Stadsmissionen Stockholm för SVT.
Ett av de ”nya ansiktena” är pensionären Björn, hemlös sedan januari i år. Innan pensionen arbetade han på SAS och bodde med sin fru i en villa. Björn tillhör den allt större grupp som blir hemlösa av enbart ekonomiska skäl och beskriver hur han nu ”tänker på varje mål mat” och ”uppskattar en burk som ligger och skramlar någonstans vid vägkanten”.
Med andra ord är det inte bara väldigt fattiga och skuldsatta arbetare som nu slås ut av krisen, utan även de som tidigare haft det relativt gott ställt och haft välbetalda jobb.
Inte alla hemlösa lever på gatorna. Hemlösa är också, utöver de som bor på akutboenden, härbärgen, jourboenden, de som nu bor på institution eller i kategoriboende men som saknar annan bostad. Andra bor i kommunala boendelösningar, eller tillfälligt och kontraktslöst hos bekanta. Idag saknar ändå 21 procent av Sveriges hemlösa tak över huvudet. När hemlösheten är låg och välfärden stark sover färre hemlösa på städernas gator. Men ju mer hemlösheten ökar och välfärden försvagas, desto fler blir tälten. I USA kan man se vad resultatet av hög arbetslöshet och svag välfärd är. Där bor 40 procent av hemlösa på gatan, och runt de stora städerna breder hela tältstäder ut sig.
Kapitalisterna vill inte heller se hemlöshet. Det är dåligt för en butiks profiter om det ligger en hemlös person och sover utanför. Men den kapitalistiska lösningen på hemlöshet är mycket billigare än att ge alla ett bra hem: hemlöshetsfientlig arkitektur och lagstiftning. Så tvingas de hemlösa bort från de finare kvarteren.
Samtidigt som hundratals barnfamiljer blir vräkta så finns det 31 000 lägenheter och 200 000 hus som står helt tomma. I många fall är detta ett sjukt resultat av spekulationen på bostadsmarknaden. För de rikaste är det mycket bättre att köpa bostäder och låta dem stå tomma för att förvalta sina förmögenheter än att ha pengarna liggandes på banken. Bostäder byggs alltså inte för att folk ska bo i dem, utan för att skapa profiter för företag och banker. Ytterligare 600 000 fritidshus används bara delar av året eller inte alls. För varje hemlös person finns 27 bostäder som inte används. Problemet är alltså inte att det inte finns bostäder – problemet är att där det finns jobb finns det inte tillräckligt många billiga bostäder, och där det finns billiga bostäder finns inga jobb.
Att det finns hemlösa, samtidigt som lyxlägenheter står tomma är ett tydligt tecken på ett ruttet samhällssystem. Så länge kapitalismen existerar kommer profitmotivet regera och hemlösheten bestå.
Under efterkrigstiden tycktes livet bli ständigt bättre för arbetare, välfärden expanderade och allt fler kunde få den hjälp de behövde för att ta sig ur hemlöshet och fattigdom. Den tiden är sedan länge borta. Den nya hemlöshet och fattigdom som breder ut sig börjar påminna mer om hur livet såg ut under kapitalismen i början av 1900-talet. Det reformistiska löftet om ständiga förbättringar under kapitalismen har motbevisats av verkligheten. Det finns bara en utväg, bara en lösning på den nya hemlösheten: en socialistisk revolution.