Ungern 1956 – resning mot stalinismen

av Martin Oskarsson
FOTO:FORTEPAN / Pesti Srác2

Den ungerska resningen 1956 mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket och en kamp för ett återinförande av arbetardemokratin och verklig socialism.

En förklaring till att rörelsen blev så omfattande i just Ungern var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en sovjetrepublik och efter andra världskriget utbröt en revolution med strejker och arbetarråd, vilket tyvärr avleddes av stalinisterna och den ryska armen.

Men det var också en fråga om det nationella självbestämmandet. Under hela sin historia har magyarerna, som det heter på ungerska, kämpat för sin självständighet. I mitten av artonhundratalet invaderades landet av Tsarrysslands trupper för att hindra dem från att bryta sig ur det Habsburgska riket.

En mer omedelbar anledning var det hårda stalinistiska förtrycket. Liksom i Sovjet och resten av Östeuropa var landet en enpartistat som styrdes diktatoriskt av det byråkratiska kommunistpartiet. Fria fackföreningar eller fri press saknades och strejker var i praktiken förbjudna. Det fanns också en hatad säkerhetspolis som i samarbete med angivare spionerade på folket. Det påstås också att alla nya lägenheter som byggdes under denna tid hade dörrar som svängde inåt, för att säkerhetspolisen skulle kunna sparka in dem.

Åren efter 1945, fram till 1956 sjönk levnadsstandarden delvis på grund av det skadestånd landet varit tvungna att betala till Sovjetunionen (på grund av att Ungern hamnade på Nazitysklands sida) samt kostnaderna för att föda den sovjetiska ockupationsmakten; men också orsakat av det stalinistiska vanstyret och slöseriet.

Ungern liksom resten av Östeuropa benämns av marxister som "deformerade arbetarstater", det senare för att egendomsförhållandena är proletära, där kapitalismen är avskaffad, det första för att de så att säga är missbildade, där samhället inte styrs utav arbetarklassen utan av en liten klick byråkrater. I verkligheten befann sig dessa länder i ett övergångsskede mellan kapitalism och socialism, präglat av samhällelig, statlig produktion, samt statlig fördelning, som dock ännu följer borgerliga fördelningsnormer – det vill säga lön efter insats och stora löneskillnader mellan arbetare, chefer och politiker.

Att varubrist och prishöjningar kan ske beror på den toppstyrda planekonomin där några hundra byråkrater bestämmer över produktion, försäljning och priser. Det säger sig självt att detta är en missbildning. Under kapitalismen fungerar konkurrensen som en kontroll som tvingar fram effektivitet. I ett äkta socialistiskt system är det arbetarna och bönderna i sin egenskap av producenter och konsumenter som styr över dessa ting, och det finns fullständiga demokratiska rättigheter, i synnerhet frihet att kritisera och möjlighet att kontrollera produktionen.

För att detta skulle uppnås i Ungern och de andra deformerade arbetarstaterna behövdes en politisk revolution där den parasitära byråkratin skulle kastas över ända och ersättas av en rådsmakt byggd på arbetardemokratins fyra principer: Alla politiker och höga ämbetsmän väljs och kan bytas ut på kort varsel, råden i synnerhet det nationella är både beslutande och verkställande, det vill säga ledamöterna i ett socialistisk parlament fattar inte bara besluten, utan leder de statliga verk som genomför dem. Detta förhindrar byråkratstyre, och medför att de kan ställas till ansvar om de inte skött sig, till exempel om de struntat i att genomföra besluten. Dessutom ersätts den stående armen av en arbetarmilis där officerarna väljs av soldaterna.

Det var en sådan politisk revolution som ägde rum i Ungern. Revolutionen bröt ut efter Stalins död 1953 och Chrusjtjovs tal på den ryska partikongressen 1956, där massmorden, deportationerna och det brutala förtrycket under Stalintiden avslöjades. Detta skapade förhoppningar om en förändring i östblocket. Upproret började i Polen där massorna gick till aktion för att få självständighet från Sovjet och för att återinsätta Gomulka som rensats ut 1956. Detta genomfördes och efter löften om att den så kallade "Socialismen" skulle bibehållas och att Polen skulle stanna kvar i Warszawa pakten lät sig Chrusjtjov nöjas.

I Ungern gick det dock längre. Redan under åren innan hade omfattande sabotage och maskningsaktioner genomförts, samt vissa spontana strejker och demonstrationer, vilket fick industriministern att uttala: "Arbetarna har intagit en terroristisk attityd gentemot de nationaliserade industriernas direktörer."

Resningen inleddes den 23 oktober 1956 genom en demonstration i solidaritet med Polen. Efter demonstrationen fortsatte aktionerna, bland annat raserades den åtta meter höga Stalinstatyn på parlamentstorget. Man tågade sedan till radiohuset för att kräva att de skulle sända ut en resolution. Där möttes de av gevärseld från säkerhetspolisen, vilka dock avväpnades. Upproret hade börjat.

Arbetare vid vapenfabrikerna delade ut vapen till massorna, och ganska många ungerska soldater anslöt sig till dem. En generalstrejk inleddes och hundratals arbetarråd bildades, först i Budapests industristäder, men sedan i resten av landet. De omfattade både fabriker, gruvor, sjukhus, jordbruk, universiteten, armen och den statliga förvaltningen.

Undantag från strejken gjordes för nödvändig produktion och tjänster som livsmedel, bränsle, sjukvård, tidningar och järnväg. Bönderna såg till att mat transporterades till städerna och lastbilsförare forslade ammunition till folket. Det bildades också miliser på olika arbetsplatser. Kraven var övergång till en arbetarstyrd socialism, präglad av fria val, flerpartisystem, fri media, verklig arbetarkontroll, att de ryska trupperna skulle lämna landet, samt att Imre Nagy återinstalleras som premiärminister.

Den 24 oktober angrips Budapest av stridsvagnar från de ryska trupper som är stationerade i Ungern. De möts av kulspruteeld, granater och molotovcocktails. Detta leder till demoralisering av många ryska stridsvagnsförare och vissa går till och med över till folket. Nagy återinsätts som premiärminister och tvingas frångå sin ursprungliga plan att reformera kommunistpartiet. I stället dras han med av händelserna och beslutar att överge enpartistyret, att Ungern ska lämna Warzawapakten, samt att landet ska vara neutralt.

Detta skapade panik i Moskva, som befarade att upproret skulle sprida sig. Chrusjtjov beslutade därför att sätta in trupper från Sibirien (ivrigt påhejad av Kinas ledare Mao Zedong som också skrämdes av upproret) vilka inte talade ryska och som lurades att de skulle till Berlin för att krossa ett fascistiskt uppror.

Detta angrepp inleddes den tredje november och möttes åter av våldsamt motstånd, i synnerhet i arbetarkvarteren, industriområdena och gruvorterna. Men efter en veckas hårda strider hade upproret krossats. Man beräknar att 25 000 ungrare och 7000 ryssar fick sätta livet till. Imre Nagy avsattes (han avrättades senare) och ersattes av den hårdföra stalinisten Janos Kadar.

Generalstrejken fortsatte dock liksom försöken att samordna arbetarråden. Det betydde att delar av produktionen befann sig i händerna på arbetarna. För att stoppa detta genomfördes massarresteringar av rådsmedlemmar samt hot om dödsstraff mot strejkande, vilket avslöjar stalinismens omänskliga brutalitet.

Upproret var emellertid inte förgäves. Ungern avstaliniserades snabbast i östblocket och friheten blev större än i de andra länderna. Kadar-regimen var tvungen att använda silkesvantarna av rädsla för en ny revolt. Ungern var sedan det land där proteströrelsen 1989 kom snabbast.

"Under några euforiska dagar verkade det till med som om revolutionärerna mirakulöst nog skulle segra", skriver Sebestyen. Men i gryningen den 4 november 1956 rullar sovjetiska stridsvagnar in i Budapest. Blod flyter på gatorna. Hundratusentals ungrare flyr landet, varav 8 000 till Sverige. Den ungerska revolutionen 1956 är en berättelse om "respektingivande mod i en hopplös kamp".

Som de ovan nämnda ungrarna konstaterar så var kampen inte hopplös. Om man hade haft en revolutionär ledning så hade en annan utgång varit möjlig. Det faktum att de sovjetiska trupper som var förlagda i landet fick dras tillbaka talar sitt tydliga språk. Även den andra invasionsarmen hade gått att demoralisera om man mött dem med effektivare vapen och propaganda på deras eget språk. Och om dessa trupper hade blivit obrukbara så hade Chrusjtjov varit tvungen att hålla fingrarna borta. Deras uttalade om att massornas majoritet inte var antisocialistiska är korrekt.

Den ungerska revolten kvarstår som ett enastående exempel på kampvilja och nästa okuvligt mod, och tillhör höjdpunkterna i historien om revolutioner. Tyvärr ledde proteströrelsen 1989 inte till en politisk revolution och verklig socialism, utan en borgerlig kontrarevolution och återgång till kapitalismen. Det berodde på kapitalismens förlängda uppgång under åttio och nittiotalet, men också på den demoralisering som skapats av stalinismen, som dragit socialismen i smutsen. Återigen saknades en revolutionär ledning.

I dag präglas Ungern, liksom de övriga öststaterna, av ekonomiska kriser och politisk instabilitet. Detta kommer leda till sociala strider där traditionerna från 1956 kommer att återupplivas.

Revolten 1956 kvarstår som ett enastående exempel på mod och kampvilja hos ungdomen och arbetarklassen. Detta är en inspiration för dagens revolutionärer som nu samlas kring den internationella organisationen IMT och dess svenska sektion som växer för varje dag som går.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 8 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge oss en donation.