Ta tillbaka: Stockholms välfärd

av Jannis Tsiamis
Sjuksköterskeupproret Foto: carlkrantz,

När högern 2006 fick majoritet i Stockholms läns landsting började de sälja ut de kollektivt ägda vårdcentralerna snabbt. År 2008 införde de "Vårdval Stockholm". Den officiella anledningen är valfrihet för medborgarna, men denna valfrihet innebär för de flesta att få välja mellan ett antal allt sämre alternativ.

Storföretagen kan starta vårdenheter där det passar dem bäst, vilket blir kostsamt för samhället eftersom de som redan finns måste lägga ner. Dessa verksamheter har vanliga arbetare redan betalat dyrt för, via skatten. Borgarnas berömda "ansvarstagande" för ekonomin, deras "sparsamhet", verkar bara gälla när de ska attackera arbetare.

Det har gått fort

Ett av de mest uppmärksammade fallen av utförsäljningar, är när borgarna slumpade bort vårdcentralen Serafen för 700 000 kr, trots att den beräknades göra en vinst på 2-3 miljoner årligen. Köparna sålde fyra år senare vidare den till ett riskkapitalbolag, Capio, för 20 miljoner. Det är uppenbart att de som satte priset antingen i bästa fall är fullständigt inkompetenta, eller annars direkt korrupta.

En annan direkt följd av privatiseringarna är uppstarten av BB Sophia som i första skedet orsakade personalbrist på andra förlossningsmottagningar i länet. Dessutom uppstod det överkapacitet, så att den nyligen till- och ombyggda förlossningsavdelningen på Huddinge sjukhus bara fyllde 60 procent av sina vårdplatser.

Neonatalavdelningen på Huddinge som man kostade på och som har möjligheter att ta hand om alla slags förlossningar blir utkonkurrerad av en klinik som landstingets egna bedömare inte rekommenderar. En liknande situation kan uppstå på nytt om BB S:t Göran tillåts öppna om tre år.

Nedskärningarna och privatiseringarna drabbar även hemtjänsten. Anslagen minskas och för att fortsätta gå med vinst börjar företagen att skära ner i arbetarnas förmåner – heltid blir deltid trots att den faktiska arbetstiden ökar. Ett sätt att dra in ersättningen för de anställda är att minska restiden mellan vårdtagare, vilket i sig är olagligt. Men det har möjliggjorts i och med införandet av "Paragå", som är en form av tidsregistreringsapplikation till mobilen där anställda övervakas med GPS. Den gjordes obligatorisk i januari 2014 och gör det möjligt för företaget att se var de befinner sig varje minut av arbetsdagen.

Vad behövs nu?

Det finns inget som pekar på att vinster i vården skulle leda till bättre kvalité. Tvärtom visar de studier som publicerats att antalet missnöjda och till och med döda patienter konsekvent är fler i de vinstdrivande. Professorer och vårdpersonal är eniga – sjukvården behöver alla resurser den kan få, och resurserna ska inte hamna på en riskkapitalists konto i ett skatteparadis.

Med valfrihet som argument driver de borgerliga politikerna vården i botten. De sjuka, dementa och döende har inget behov av valfrihet – de behöver bra vård i närhet till där man bor, vilket aldrig kan existera i ett vinstoptimerat vårdbolag. Det enda rätta är att ta tillbaka allt som sålts, och det utan ersättning. Dessutom måste man ta tillbaka nedskärningarna som genomförts och avveckla förnedrande system som "Paragå". Det behövs samordning och struktur i vården, inte konkurrens, precis som i resten av samhället.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.