Lördagen den 27 februari hölls en manifestation i Stockholm mot regeringens flyktingfientliga politik som mobiliserade ca 1500 personer på Medborgarplatsen. Stämningen var god i skinande sol och situationens allvar underströks av samtliga talare.
En av talarna under manifestationen var författaren Theodor Kallifatides som belyste helt riktigt det för politikerna avslöjande faktumet att man med flyktingpolitiken försöker skapa en särskilt exploaterad del av arbetarklassen som ska ta de tunga, farliga och smutsiga jobben och det mot en lägre ersättning. Det är särskilt tydligt när det kommer till förslagen om lägre lönenivåer för nyanlända.
En annan talare, Bengt Sandberg som är ordförande för Fackligt center för papperslösa, påminde liksom Kallifatides om att de människor som flyr blir papperslösa eller bara hamnar i ett sämre avlönat jobb än den övriga befolkningen vilket sedan används för att pressa ner lönerna för alla arbetare.
Det är därför som det är viktigt att alla nyanlända ska få samma villkor som alla andra enligt kollektivavtal. Allt annat borde uppfattas som att politikerna tycker att dessa människor är mindre värda. De flesta politiker förnekar det, men gör raka motsatsen, vilket visar deras djupa hyckleri.
Allmänna vädjanden om ”allas lika värde”, är dock aldrig tillräckligt, eftersom det som i sista hand är bestämmande är borgarklassens vinstintresse och att försvara de kapitalistiska egendomsförhållandena. I alla länder ägnar sig politikerna åt att systematiskt sänka levnadsvillkoren för arbetare. Här hemma använder de svepskäl som att ”Sverige har minsann gjort sitt” – men man kan fråga sig vad det är de har ”gjort” när människor i miljontal fortfarande är på flykt.
Det är sant att Sverige har tagit emot fler flyktingar per invånare än många andra länder i Europa, men i jämförelse med hur rikt Sverige är och möjligheterna som finns att hjälpa fler om vi utnyttjade alla resurser fullt ut så är det inte mycket att komma med. Så länge som arbetarrörelsen rättar sig efter vad som är bekvämt inom kapitalismens ramar och inte vågar utmana härskarklassens intressen så kommer man fortsätta kunna lura människor att ”resurserna inte räcker till”.
Arbetarrörelsen borde uppmana till kamp i resten av Europa och inte bara abstrakt uppmana andra länder att ”ta sitt ansvar”. Borgerliga politiker kommer i sista hand alltid att rätta sig efter kapitalets intressen i vilket fall. Faktumet att de i och med krisen inte kan garantera en värdig framtid för de arbetare som redan finns i varje land, är bara en ännu större anledning att ta kamp mot den inhemska borgarklassen i varje enskilt land och förklara att arbetare i alla länder har samma ekonomiska intressen.
1500 är mångdubbelt fler än vad som skulle kunna mobiliseras till en invandrarfientlig demonstration, och visar att det trots höstens mediala hets och allmän politisk pessimism finns många som vill kämpa för ett alternativ.
Vänsterns och fackförbundens mest grundläggande uppgift är att idag komma i kontakt med de arbetare och ungdomar som faktiskt går på demonstrationer som denna, och involvera dem i en mer långsiktig kamp för socialism. De borde inte bara begränsa sig till att prata om flyktingkrisen som ett isolerat fenomen. Arbetarrörelsens uppgift måste vara att avslöja korruptionen, avsätta de politiker som inte längre fyller sitt syfte och ta kampen emot kapitalismen.