Avtalsfiffel hotar säkerhet och jobb på järnvägen

av Oscar Gunnarsson
Foto: Oscar Gunnarsson/Revolution

Den 9 december ska Arriva Sverige ta över Pågatågen i Skåne från dotterbolaget Arriva Tåg. I och med bytet försöker arbetsgivaren sänka tågvärdarnas löner med 6000 kr i månaden. Nu växer missnöjet.

Enligt Arrivas förslag ska de fast anställda få behålla sina löner fram till år 2020, när det nuvarande centrala avtalet går ut. Men de visstids- och timanställda, vars kontrakt bara förlängs med några månader i taget, kommer att drabbas av den kraftiga lönesänkningen nästan direkt. Alla nyanställda kommer också att få gå in på den betydligt lägre lönen, 18 000 i stället för 24 000 kronor i månaden, vilket kommer att pressa ned allas löner i längden.

"Det vi fått från arbetsgivaren är en kalldusch för oss. Tidigare har de sagt att ingen kommer påverkas av att det är ett annat bolag, utan att det är bara är en ren formsak att gå över till det nya bolaget", säger Lars-Åke Persson, klubbordförande, till Sekotidningen.

I dagsläget delar tågvärden och lokföraren på säkerhetsansvaret. De har uppsikt över perrongen när resenärerna kliver av och på, och ser om någon med barnvagn, rullator eller liknande behöver hjälp, samt ser till att ingen fastnar när dörrarna stängs. Men den nya personalkategorin, kundvärdarna, ska nu bara ansvara för "biljetter och service" och inte för dörrarna och säkerheten i övrigt. Det ska enbart bli förarens ansvar.

Men för den som arbetar med persontrafik på järnvägen är det uppenbart att föraren omöjligt kan få en lika bra överblick själv. En tågvärd kan röra sig fritt i tåget och är bland resenärerna, medan föraren sitter längst fram och kan ibland bara kolla ut genom backspegeln. När perrongen är krökt ser man inte heller själv från ena sidan av tåget till den andra, utan man måste vara två personer för att se allt.

Sanningen är att tågvärdarna kommer att tvingas göra samma jobb ändå. Om det är någon som till exempel behöver hjälp att ta sig ombord kommer ändå tågvärden behöva se vart personen är och hjälpa den. Men eftersom det tas bort från ens arbetsuppgifter i avtalet kommer det att kosta de anställda 6000 kr i månaden. Genom att trixa med avtalet, mitt under avtalsperioden, försöker Arriva dra ner på säkerheten och på lönerna.

Liksom i resten av samhället präglas arbetet på järnvägen redan av besparingar, lönestagnering och ökad stress. Fordon som egentligen inte borde vara i drift är ändå ute och körs, och lokförare tvingas själva göra bedömningen om de är kördugliga eller inte. Kombinerat med det bristande underhållet av infrastrukturen leder det till fler förseningar. I somras var fyra av tio långdistanståg försenade, och det beräknas behövas 40 miljarder kronor extra till järnvägsunderhållet under de kommande 12 åren bara för att komma ikapp med underhållet.

Fram till 2020 är Seko bundet av fredsplikt genom det centrala avtalet. Enligt en ombudsman kommer man, om lönesänkningen blir av, inte att skriva under ett centralt kollektivavtal med fredsplikt någon längre period. Kollektivtrafiknämnden i Region Skåne har sagt att man vill ha en "analys" över eventuella situationer som kan uppstå och om säkerheten verkligen försämras. Men dessa uttalanden är en klen tröst för arbetarna på Pågatågen som redan har fått beskedet och känner sig tvingade att söka nya jobb. Järnvägsföretagen har tidigare varit en plats med låg personalomsättning, men nu ser man onormalt många lämna på flera platser på grund av de dåliga förhållandena.

Privatiseringen och de stora försämringarna av järnvägen visar att kapitalismen är i en återvändsgränd. Kapitalisterna tummar på säkerheten för att spara pengar och öka sin profit. De lever som parasiter på den välfärd och infrastruktur som byggdes upp under efterkrigstiden. Men de hårdare attackerna kommer också att öppna många arbetares ögon inför kapitalismens råa utsugning och leda till ökad klasskamp – mot osäkra anställningar, ökad stress och personalbrist.

Vi måste kämpa mot dessa försämringar, men också för att arbetarklassen ska ta över styret av de stora företagen, bankerna och hela samhället. I en planerad ekonomi under arbetarkontroll skulle vi kunna bygga ut järnvägsnätet i hela landet, garantera säkerheten, ge arbetare riktiga anställningar, höjda löner och sänkt arbetstid, och införa gratis kollektivtrafik för alla. Därför måste vi kämpa för en socialistisk revolution.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 10 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.