Arbetarrörelsen måste bekämpa kriget!

av Martin Oscarsson

[Artikel återpublicerad från vårt arkiv.]

"Inte en man, inte ett öre till det imperialistiska rövarkriget"

Med den parollen gick den tidiga arbetarrörelsen till storms mot krigshotet. Men när kriget väl kom 1914 ställde sig arbetarrörelsens ledning bakom den egna nationen och arbetarna skickades ut i skyttegravarna för att slakta varann. Den socialdemokratiska vänsterns tidning Stormklockan citerade Rosa Luxemburgs sarkastiska kommentar:

"Proletärer i alla länder förena er i fredstid, och skär halsen av varann i krigstid".

Samtidigt revolterade rörelsens gräsrötter mot kriget. även idag talar arbetarrörelsens ledning stolt om att bekämpa krig. EU påstås vara ett fredsprojekt. FN ska säkra världsfreden. Men nu liksom då överges fredsparollerna så snart krigstrummorna börjar mullra. Det gällde vid bombningarna av Jugoslavien 1999, och av Afghanistan 2001, liksom inför det amerikanska anfallet mot Irak idag. Nu liksom då protesterar många av rörelsens aktiva mot kriget liksom många arbetare och ungdomar som inte är politiskt aktiva.

Falskspelet

- Vi ska göra som FN beslutar säger Anna Lind, men det är oklart vad Sverige vill att FN ska göra, annat än att regeringen öppnat för våld som en sista utväg.

Ett krig stött av FN skulle alltså vara mer rättfärdigt än om USA agerar på egen hand. Denna ide är lika falsk och farlig som propagandan från Vita Huset självt. USA driver frågan i FN enbart av taktiska skäl. Det ser bättre ut inför världsopinionen om kriget har godkänts i säkerhetsrådet. Men är det någon som på allvar tror att USA kommer låta sig hindras av ett nej i FN, eller ett franskt eller ryskt veto i säkerhetsrådet?

Det har varit uppenbart att USA tänker gå i krig med eller utan FN ända sedan i höstas, då den militära uppladdningen började. Orsaken till dröjsmålet är att det krävs en viss tid att bygga upp tillräckliga styrkor. Nu finns dessa styrkor på plats och det är bara en tidsfråga innan helvetet bryter loss.

Masslakten

Då kommer världens starkaste militärmakt att överfalla ett fattigt folk plågat av årtionden av sanktioner, krig och diktatur. Enligt en rapport från FN kommer en halv miljon att dödas eller skadas i kriget. 10 miljoner irakier kommer att få problem med vatten, mat och hälsovård. Befolkningen är utmattad och en fjärdedel av barnen är undernärda efter 20 år av krig och hårda FN-sanktioner. Det har länge rått brist på läkemedel, och epidemier kommer att spridas snabbt om vattenledningar och avloppssystem slås ut. Under Gulfkriget 1991 gick det i stort sett så.

USA ska ockupera Irak, vilket betyder blodiga markstrider. I Bagdad bor fem miljoner människor. Att irakierna efter 10 år av amerikansk utsvältning och bombningar skulle stå med öppna armar är inte troligt. Striderna kommer att föras kvarter för kvarter och det betyder många döda amerikanska soldater. Hela Mellanöstern kommer att explodera och risken för nya krig ökar. Världen som helhet blir en osäkrare plats att leva i.

Bluffen

Och allt detta för att ta ifrån Irak massförstörelsevapen som man trots noggranna inspektioner inte lyckats hitta. Är det någon förutom Sveriges regering som på allvar tror på detta? Lika ihåligt är talet om att avskaffa diktaturen i Irak. Visst är Saddam en brutal diktator men detta har inte stört USA tidigare. Under hela 80-talet försåg både USA och Storbritannien Irak med vapen. De godkände i hemlighet försäljning av medel för framställning av kemiska vapen. Saddam var en lika brutal diktator då som nu. Sanktionerna har i själva verket stärkt diktaturen. Över en miljon irakier har dött, hälften av dem barn. När människors nöd faktiskt inte är Saddams fel utan USA:s och FN:s, är det mycket svårt för folket att göra uppror mot diktaturen.

USA-diktaturen

Det handlar heller inte om att införa demokrati. Enligt läckor från Vita Huset ska Irak, efter att Saddam har avsatts, styras av en militäradministration under amerikanskt befäl. Det har aldrig varit fråga om att det irakiska folket ska styra. Irak kommer inte att befrias genom en amerikansk invasion. Istället för Saddams tyranni får de en USA-stödd diktatur. Imperialismens handlande styrs alltid av dess eget intresse av kontroll över länder, naturtillgångar och marknader. Därför kan förtryckta folk aldrig lita till de imperialistiska stormakterna i sin kamp för befrielse. De måste förlita sig på sin egen styrka och på stödet från den internationella arbetarrörelsen och ungdomen. Då kan de genomföra ett framgångsrikt uppror för att störta diktaturen. Det gäller i Irak och i alla andra diktaturländer. Då kan Irak få en arbetar- och bonderegering som använder oljepengarna för att uppfylla folkets behov.

Kriget handlar i själva verket om USA imperialismens kontroll över Mellanöstern och Iraks oljekällor, och om att skrämma all världens förtryckta till lydnad. Samt om en maktfullkomlig amerikansk president som är i händerna på oljekapitalet, den kristna högern och de mest konservativa delarna av det amerikanska samhället.

Tiotals miljoner har protesterat redan innan kriget börjat. I Sverige genomfördes demonstrationer på minst 36 orter den 15/2. I Stockholm gick enligt arrangörerna 80 000 ut på gatorna och i Göteborg 25 000. Det är en massrörelse av historiska proportioner. Arbetare och ungdomar världen över börjar revoltera mot den maktställning USA imperialismen fick efter Sovjets fall. Ett missnöje som också vänds mot de egna regeringarna särskilt de som öppet stödjer kriget.

Kriget kommer att föda revolutioner. Vreden kommer att explodera i ansiktet på USA. Detta kan leda till att de proamerikanska diktaturerna i Egypten, Saudiarabien med flera länder kastas över ända. I USA kommer stödet för kriget att tyna bort när den egna armén börjar lida förluster. Då kan Bush framgångar i opinionen snabbt vändas till sin motsats.

Ändå fortsätter regeringen och arbetarrörelsens ledning att huka sig för den imperialistiska våldspolitiken. Detsamma gjorde regeringen under femtiotalet och sextiotalet men Vietnamkriget förändrade detta. Protesterna blev så starka att regeringen fördömde USA:s krig. Det är också möjligt nu.

Därför måste protesterna mot kriget trappas upp. Genom fler och större demonstrationer växer det yttre trycket mot regeringen. Det inre trycket stärks genom oppositionen mot kriget inom arbetarrörelsen.

I arbetarrörelsens organisationer bör följande initiativ tas:

  • Anta uttalanden för att regeringen ska säga nej till krig oavsett om det stöds av FN eller inte, och för att stoppa all svensk verksamhet som bidrar till kriget t.ex. svenska rederiers uthyrning av fartyg till den brittiska marinen.

  • Ställa sig bakom protesterna och delta i demonstrationerna med egna banderoller.

  • Bygga upp ett arbetarrörelsenätverk mot kriget. Genom arbetarrörelsens styrka kan rörelsen mot kriget bli mäktig nog att påverka regeringen. Genom arbetarrörelsens internationella kamp mot kriget kan protesterna bli så kraftfulla att de påverkar imperialismens agerande. Massrörelsen mot kriget måste samtidigt kopplas till kampen för att förändra hela världen. För att stoppa nya förödande krig krävs en gemensam internationell kamp mot krigets orsaker: imperialism och kapitalism, och för en rättvis socialistisk värld utan fattigdom och förtryck.

Martin Oscarsson, mars 2003

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.